Kungl. Krigsvetenskapsakademien publicerar under 2024–25 en serie korta artiklar på sin blogg rörande Utredningen om näringslivets försörjningsberedskap. Detta är den tredje i serien och beskriver regeringens beslut från den 18 juli om utvidgning och förlängd tid för uppdraget.
Utredningen
Den 7 juni 2022 beslutade regeringen att tillsätta en utredning med syfte att stärka Sveriges förmåga att upprätthålla en nödvändig försörjning och därigenom säkerställa tillgång till samhällsviktiga varor och tjänster vid fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig (dir. 2022:72). Utredningen, som antagit namnet Utredningen om näringslivets försörjningsberedskap (N 2022:08), har överlämnat ett delbetänkande (SOU 2023:11) om tillfälligt miljötillstånd den 24 februari 2023 samt ett extra delbetänkande (SOU 2024:19) om bland annat en ny beredskapssektor den 11 mars i år. De återstående delarna av utredningens ursprungliga direktiv är att kartlägga samhällsviktiga varor och tjänster och föreslå åtgärder som stärker försörjningen samt att föreslå utökat samhällsuppdrag för RISE Research Institutes of Sweden AB avseende industriforskning, provning och certifiering. Slutredovisning ska enligt det ursprungliga direktivet ske senast den 31 oktober 2024.
Den här artikeln beskriver bakgrunden till – och omfattningen av – det tilläggsdirektiv (dir 2024:70) som regeringen beslutade om den 18 juli. Det utvidgade uppdraget omfattar även samverkan mellan näringslivet och offentliga aktörer för ökad försörjningsberedskap samt byggnads- och reparationsberedskapen.
Nya samverkansformer mellan näringslivet och offentliga aktörer
I det extra delbetänkandet från den 11 mars konstaterar utredningen i ett övervägande att effektiva samverkansformer mellan näringslivet och offentliga aktörer är viktiga för försörjningsberedskapen. Det krävs även utökade möjligheter för offentliga aktörer att välja leverantörer samt utforma kontrakt som bättre reflekterar säkerhetsläget. Det finns också behov av nya modeller för att säkerställa resiliens hos leverantörerna. I tillägg till det som är frivilligt för näringslivet – den kommersiellt baserade delen som utredningen har valt att benämna avtalad försörjning – ser utredningen goda skäl att utveckla formerna för offentligt kravställande – vilken vi har kallat kravställd försörjning.
I tilläggsdirektivet beskriver regeringen den totalförsvarsorganisation som tidigare fanns i Sverige och den viktiga roll som s.k. krigsviktiga företag – K-företag – spelade. K-företag var företag vars produktion av varor och tjänster var av stor vikt för totalförsvaret och som, med hänsyn till totalförsvarets behov, skulle fortsätta sin verksamhet i en kris- eller krigssituation, i vissa fall med ändrad inriktning av verksamheten. Regeringen noterar vidare Försvarsberedningens förslag att ett nytt system för näringslivets deltagande i försörjningsberedskapsarbetet bör etableras och att frågor om ansvar och metoder för att uppnå försörjningstrygghet – så som lagerhållning i statlig eller privat regi och tillverkningsberedskap – behöver analyseras och utredas närmare. Regeringen instämmer i behovet av att etablera nya typer av samverkansformer, både för det som utredningen benämner avtalad och kravställd försörjning.
Genom tilläggsuppdraget ger regeringen utredningen i uppdrag att: (1) analysera och kartlägga om det finns behov av att utveckla formerna för samverkan och avtal mellan myndigheter och företag i syfte att stärka samhällets försörjningsberedskap; (2) analysera och redogöra för hur avtal om inköp av varor och tjänster för att trygga försörjningsberedskap kan ingås för att skapa en effektiv, enhetlig, förutsebar och långsiktig försörjning av samhällsviktiga varor och tjänster; (3) undersöka och föreslå ytterligare åtgärder, modeller eller metoder för att stärka och effektivisera samverkan mellan offentliga och privata aktörer samt utveckla samordningen av myndigheternas kravställning på privata aktörer; samt (4) lämna nödvändiga författningsförslag.
Förutsättningarna för att återinföra en byggnads- och reparationsberedskap
Utredningen diskuterar i det extra delbetänkandet även behovet av en återinrättad byggnads- och reparationsberedskap (BRB). Utredningen beskriver den historiska bakgrunden samt lägger några specifika förslag. BRB tillskapades redan 1944 och organiserades från 1989 fram till avvecklingen 2007 av Försvarsmakten. Uppgiften var att utföra nybyggnads-, reparations- och röjningsarbeten för totalförsvaret. Verksamheten bestod av bygg-, maskin-, installations- och konsultföretag genom avtal som registrerades i Överstyrelsen för ekonomiskt försvars K-företagsregister. 1978 hade BRB cirka 2 000 anslutna företag, 3 600 arbetsorgan, 3 000 maskinenheter och omfattade totalt cirka 55 000 personer. Även en motorreparationstjänst kunde aktiveras för att utföra monterings-, reparations- och underhållsarbeten på motorer, motordrivna fordon samt arbetsmaskiner inom totalförsvaret.
I delbetänkandet föreslår utredningen att det ska utredas vidare hur den övergripande ansvarsstrukturen och formerna för en återetablerad BRB ska se ut. Förslaget omfattar analys av frågan om myndigheterna inom den i delbetänkandet föreslagna sektorn Industri, bygg och handel ska ges ett ansvar för BRB utöver egna verksamhetsområden.
I tilläggsdirektivet noterar regeringen utredningens förslag och att även liknande förslag tidigare har förts fram av Försvarsmakten, Försvarsberedningen samt av flera beredskaps- och sektorsmyndigheter. Erfarenheter från Ukraina har visat att det under krig är nödvändigt med beredskap för och förmåga att skyndsamt reparera både militär och civil infrastruktur. Förmågan att upprätthålla olika funktioner i samhället genom reparationer är viktig och har stor betydelse för försvarsviljan. Regeringen drar slutsatsen att Sveriges beredskap och förmåga behöver stärkas i detta avseende. Det behövs en modern och effektiv byggnads- och reparationsberedskap.
Regeringen ger utredningen i uppdrag att: (1) utreda och analysera förutsättningarna för att införa en byggnads- och reparationsberedskap i Sverige; (2) bedöma och redogöra för avgränsningarna mellan ett tvärsektoriellt och ett sektorsspecifikt offentligt ansvar för byggnads- och reparationsberedskap; (3) bedöma och föreslå hur en avtalsstruktur för byggnads- och reparationsberedskapen bör utformas; (4) bedöma kapaciteten hos ett urval av relevanta offentliga aktörer att samordna, utföra och ansvara för arbete inom eller angränsande till byggnads- och reparationsberedskap; (5) föreslå hur en modern och effektiv byggnads- och reparationsberedskap bör fungera, organiseras och finansieras i syfte att öka Sveriges beredskap och förmåga att skyndsamt bygga och reparera civil infrastruktur; samt (6) lämna nödvändiga författningsförslag.
Fortsatta arbetet
Utredningen påbörjar omedelbart arbetet med det utvidgade uppdraget och går även vidare med återstående delar av utredningens ursprungliga direktiv. I enlighet med tilläggsdirektivet förlängs utredningstiden och samtliga återstående uppdrag ska nu redovisas senast den 31 maj 2025.
Slutligen kan nämnas att statsrådet Ebba Busch från den 24 juni även har utsett professor Lars Henriksson som sekreterare i utredningen på deltid. Henriksson är chef för Center for Business Law vid Handelshögskolan i Stockholm och kommer inom utredningen huvudsakligen att arbeta med frågorna om samverkansformer mellan näringslivet och offentliga aktörer.