Någon vecka in i det syriska upproret skrev jag min första artikel med titeln: Syrien – Fly eller illa fäkta?. Faktorerna som talade för att al-Assad skulle slåss visade sig med tiden stämma. Eftersom jag bedömde situationen pessimistiskt, så jämförde jag med BTO gamla slagdänga – You’ve Ain’t Seen Nothing Yet. Nu är vi där.

Enligt syrisk TV, så har minst 120 soldater och poliser de senaste dagarna dödats i Jisr al-Shughur av ”beväpnade terrorister”. Det är oerhört svårt att verifiera vad som hänt. Vissa uppgifter talar om strider mellan väpnade motståndsmän och regimens säkerhetsfolk, andra om nedskjutna myterister. Det går heller inte att utesluta att det hela är uppdiktat, eller i vart fall kraftigt överdrivna siffror. Tyngdpunkten i upproret verkar i vart fall flyttat på sig från Dera’a i söder till axeln Homs-Hama-Jisr al-Shughur i centrala och nordvästra delen av landet.

Mycket olycksbådande framträdde sedan under måndagskvällen såväl inrikesminister som mediaminister med tal om att snabbt slå ned upproret. 555. brigaden har fått order om att bege sig till området. Jisr al-Shughur är en stad knappt som Kalmar i invånarantal. Den var i modern tid ett av det Muslimska Brödraskapets starkaste fästen intill pappa Hafez al-Assad slog ned ett politiskt uppror 1980. Det olycksbådande i går var de liknande motiven som användes för att rättfärdiga aktionerna i Jisr al-Shughur då och Hama 1982.

Oppositionen har växt sig starkare den senaste veckan sedan den turkiska regeringen tillåtit denna organisera sig i turistorten Antalya, där ett politiskt program antogs som paraply för de olika oppositionsgrupperna inklusive Muslimska Brödraskapet. En sådan samling indikerar att den turkiska regeringen gjort en kalkyl som säger att oppositionen kommer att vinna kraftmätningen med regimen. Andra saker som talar för detta är intervjuer på Al Jazeera, där vi kan se soldater och officerare uttala sig efter avhopp.

Den syriska ledningen har också försökt att stirra upp den palestinska befolkningen mot Israel genom att tillåta demonstrationer ta sig till gränsen på Golanhöjderna och där försöka marschera in i Israel. Även om israeliska soldater har öppnat eld och dödat demonstranter vid de bägge tillfällena, så verkar det som föyrsöken nu ebbat ut. I det rådande läget finns det sannolikt ingen resonansbotten längre för att kunna lura in den den syriska befolkningen i ett krig med Israel.

I omvärlden har tonläget höjts ytterligare. Frankrike vill nu ha en resolution i FN:s säkerhetsråd som fördömer regimens våld och kräver ett öppnande av vägar för humanitärt bistånd. Resolutionen kan möta ett ryskt veto, och det kan få en inrikes konsekvens i Ryssland. Ett försök att få igenom en Syrienresolution ger vatten på kvarnen för de som tycker att president Medvedev varit för tillmötesgående mot väst när det gäller Libyen. Det är fullt möjligt att denne drog undan sitt indirekta stöd för Khaddafi för att få USA att gå varsamare fram med Syrien. Med det franska initiativet har Ryssland underminerat Khaddafi samtidigt som de tvingas lägga in sitt veto för att försvara en partner de har avtal med en flottbas om. Det kommer se illa ut på den internationella scenen. Möjligen kan vi därför få se en nygammal position från Ryssland om Libyen istället.

Med ökat inre motstånd och ökat yttre stöd för oppositionen förlorar den diktatoriska regimen mark i landet. Som tur för bröderna al-Assad har de livlinor kvar i form av Iran (Al Quds Force) och Hizbollah. Nu gäller istället musikgruppen Toto’s sång – Hold The Line – Mycket talar för att det blir blodigt med upprörande scener. (Obeväpnad man skjuts i huvudet av skarpskytt – 24 sekunder)
y

DN
SvD
DN

Du vet väl om att du kan följa oss på yyFacebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare