I tidigare inlägg har jag diskuterat mina tankar kring utvecklingen av den svenska striden på djupet. I detta inlägg kommer jag att diskutera kring några reflektioner relaterat till vår strid på djupet utifrån den pågående konflikten i Ukraina, baserat på öppen rapportering. Reflektionerna har även bäring mot Arméns övriga strid, men detta kommer inte att fördjupas i inlägget.

Diskussionen nedan utgår från definitionen av djupet:

”Djupet är motståndarens innevarande eller framtida möjliga operationsområden som kan påverka vårt valda operationsområde och som inte behärskas av egna manöverförband (brigader) eller direkt syftar till manöverförbandens strid” [1]

Jag har valt att samla mina reflektioner under tre punkter:

  • Vikten av samordning med övriga operationer
  • Utspridning för överlevnad och uthållighet
  • Stridens koppling till informationsdomänen

För att på den högre, gemensamma, nivån nå effekt av striden på djupet måste den samordnas med övriga operationer. Det är främst på grund av att målvalen påverkar effekten av motståndarens samlade förmåga som möter manöverförbanden samt att effekter av striden på djupet är inte permanenta då en motståndare anpassar sig och läget kan således snabbt förändras. För att striden på djupet ska nå framgång måste det finnas övergripande målsättningar som kan omsättas på olika platser och att striden inriktas mot högvärdiga mål vars frånfälle stödjer den gemensamma operationen.

Vidare ställer det dynamiska och glesa stridsfältet krav på förmåga att kunna flytta förbanden som strider på djupet så att de är på rätt plats där kan ge rätt effekt inom ramen för den gemensamma operationen. Beroende av hur striden går kommer motståndaren att omgruppera och kraftsamla inom ramen för dennes målsättningar. Målsättningar vilka även kan förändras utifrån hur striden fortlöper. Vi bestämmer således inte alltid vart djupet uppträder och våra förband för striden på djupet måste ha förmåga att anpassa sig. Till det kan ett möjligheternas fönster öppnas på platser som vi inte förutsett. Då jägarförband på vissa sätt är “lagt kort ligger”, innebär det att förbanden måste både inneha egen rörlighet samt kunna transporteras med exempelvis helikopter. Det senare ställer särskilda krav på förbandets organisation, utrustning och materiel samt att samordningen måste ske på den högre nivån.

Kriget i Ukraina har med tydlighet visat på effekten av indirekt eld. Alla förband måste ha förmåga att leda in indirekt eld. Genom att vara en del av den gemensamma operationen kan bekämpning ske med rätt resurser, vilka kan avdelas för operationerna på djupet hos den högre nivån, då de stödjer den övergripande operationen. Vidare kan initiativ tas inom ramen för uppkomna möjligheter på slagfältet – möjligheter som stödjer den gemensamma operationen.

 Våra förband som strider på djupet måste vara utspridda över tid. Det handlar både om att undvika bekämpning av indirekt eld och undgå upptäckt av säkerhetsförband.

Utspridningen ökar även möjligheterna att vara på rätt plats vid rätt tid. Även om underrättelsetjänsten gjort ett bra arbete med att bedöma var motståndarens högvärdiga mål kommer att uppenbara sig, så kan den inte förutse allt. Därför måste striden på djupet förberedas i många riktningar – redan i fredstid. En utspridd gruppering, där mindre förband kan leda in indirekt bekämpning, bidrar till detta.

Vidare står striden ofta om städer, men för att säkerställa uthållighet och rörlighet, enligt ovan, samt minska risken för att bli innesluten måste förbanden som strider på djupet ha förmåga att verka utspridda – både i stad och på landsbygd. Till det finns det en folkrättslig dimension kopplat till att vara grupperad på djupet i närheten av civila och civil infrastruktur.

Utöver ovan har kriget i Ukraina visat på att moderna konflikter på intet sätt enbart är korta. Att inneha förmåga att uthålligt och under lång tid verka mot motståndaren har visat sig viktig. Vidare kommer förbanden på djupet att även behöva reorganisera och återhämta. Något som inte alltid kommer att kunna genomföras på ett område kontrollerat av egna förband. En utspridd gruppering ökar sammantaget möjligheterna att genomföra striden på djupet på egna villkor.

 Kriget i Ukraina har även visat på vikten av att dokumentera och, vid behov, sprida information om de egna operationerna till (digitala) medier. Det handlar både om att sätta vårt narrativ, men även att påvisa eget agerande inom ramen för exempelvis folkrätten. Detta ställer krav på vår ledning att via ha flöden av information, i form av bilder och film, till våra beslutsfattare – vilka kan publicera informationen vid rätt tillfälle och i rätt kanal för att nå den effekt som eftersträvas. Med förband på djupet kan ytterligare underlag inhämtas och publiceras för att stödja egna operationer.

Sammanfattningsvis är punkterna ovan är på intet sätt nya eller revolutionerande, utan de är gamla sanningar som fortsatt har giltighet – om än i delvis annan förpackning. Detta visar på vikten av att studera historien, men att inte fastna i den. För Försvarsmakten innebär det att, i den kommande upprustningen inom ramen för ett framtida medlemskap i Nato, ska vi inte återgå till tidigare organisation (innan de senaste stora nedskärningarna) utan att anpassa oss för framtiden. Nästa krig kommer inte att se ut som det pågående, då alla krig är unika. Studera din historia, men kopiera den inte. För framtidens krig kommer att vara influerade, men inte att vara en upprepning, av tidigare.

Författaren är överstelöjtnant och norrlandsjägarbataljonchef.

Fotnoter

[1] Försvarsmakten, FM2018-12174 Studien Strid på djupet 2035 MARK192006S, s. 3–9.