29/1 kl 1745

Läget i Egypten är fortfarande svårbedömt. Den förre underrättelseministern Omar Suleiman har svurits in som vicepresident och den förre flygvapenchefen och ministern för civilflyg, Ahmed Shafiq, är utsedd till ny premiärminister. Suleiman är en gammal räv med utmärkta förbindelser i väst och arabvärlden. Shafiq, en gammal stridsflygare, har genomfört ett uppskattat arbete med att förvandla EgyptAir till en ganska framgånsrik organisation genom bland annat ombyggnader och nybyggnader av Kairo International och nya terminaler i Sharm El-Sheik.

Det är alltså same, same but different som gäller. Under dagen har också stöd kommit från Saudi-Arabien och Palestinska myndigheten. Bägge är naturligtvis oroliga för en radikalisering i egna områden. Tyst är det från Israel som ser hela sin strategiska kalkyl i fara. Muslimska Brödraskapet har utlovat en folkomröstning om Camp David-avtalet om de kommer till makten. En omröstning som river upp avtalet skulle innebära en helt ny situation för Israel. Även kortsiktigt är det mycket viktigt för Israel att någon och accepterad känd person för dem kontrollerar Egypten. Om gränsövergången till Gaza i Rafah skulle falla i andra händer skulle Israel kunna få ett akut säkerhetsproblem på halsen.

Det finns å andra sidan saker som talar för att Mubarak kommer att överleva revolten. 50000 människor vid Tahrirtorget är naturligtvis en massa människor, men i en stad med 18 miljoner invånare är det en 1/3 % som protesterar i centrala Kairo. Det finns heller ingen enad opposition som kan formulera en ny idé för hela det egyptiska samhället. Jag avlyssnade en egyptisk analytiker på Al Jazeera som gav som exempel att fotbollsrörelsen var den som varit mest organiserad i det nuvarande skeendet. Armén har också varit väldigt disciplinerad hittills. Många exempel har visats på god kommunikation mellan förbanden och demonstranterna. Det innebär att regimen vinner tid, och att det är de som revolterar som måste ta initiativet till våldsamheter. Sådana kommer det naturligtvis att bli, eftersom det med så stora massor finns en hård kärna (läs: Muslimska Brödraskapet) som vill ha förändring och är beredda att slåss för det.

Jag bedömer därför att regimen än så länge har kontrollen. Som jag skrev i torsdags och fredags, armén håller nyckeln till Mubaraks makt och priset är sannolikt ingen kandidatur av sonen Gamal i höstens presidentval.

Inlägget torsdag/fredag

DN
SvD
Aftonbladet
Aftonbladet
DN
SvD
Aftonbladet
DN
SvD

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare