av Lars Björk
President Putins framtidsplaner är svåra att förutse. Hur kommer fortsättningen på Ukrainakriget att fortlöpa (nu skakig vapenvila)?
Kan Rysslands planer vara en utvidgning av ”brohuvudet” i sydöstra Ukraina mot Krim-halvön och på sikt längst kusten mot Moldavien inklusive utbrytarrepubliken Transnistrien?
Moldavien med 3,5 miljoner invånare, är ett av Europas fattigaste. Tidigare var Moldavien en sovjet-republik men redan 1990 förklarade sig Moldavien självständiga.
I östra Moldavien ligger Transnistrien med en majoritet av ryssar och ukrainare – dessa kände sig diskriminerade i samband med självständigheten. Ett blodigt inbördeskrig följde varvid Ryssland gick in i Moldavien våren 1992 med 14:e armén, varefter vapenvila råder sedan juli 1992.
Transnistrien blev då en utbrytar-republik med stöd från Ryssland, men Transnistrien är inte internationellt erkänd som stat.
Moldavien har efter självständigheten önskat närma sig EU men inte lyckats främst beroende på det instabila politiska läget och dålig ekonomi.
Rumäniens president Traian Basescu, har efter Ryssland strategiska överfall på Krim, varnat för att ”Moldavien är i fara”.
Även Nato’s militäre chef, general Philip Breedlove, har varnat för en eventuell rysk framryckning mot Moldavien.
I november 2014 skall parlamentsval hållas i Moldavien och det finns risk att pro-ryska separatister kommer att störa detta.
Ryska militära förstärkningar kan komma att tillföras Transnistrien under oktober – november.
Ryssland
Den häpnadsväckande ryska militära upprustning som accelererade 2008 i samband med att den nya militärreformen infördes, måste hinnas med innan konfrontationer med Nato kan klaras militärt.
Under tiden fram till 2020 kan dessvärre länder utan NATO medlemskap ligga i farozonen.
Georgien och Ukraina har fått utstå ryska militära angrepp och destabiliserings-operationer – kanske är Moldavien nästa ryska militära mål.
Att före vintern öppna en korridor i sydöstra Ukraina till Krim kan vara nästa steg i Ryssland territoriella maktambitioner i syfte att få landförbindelse till det ockuperade Krim. Ryska militära förband finns i sydöstra Ukraina och i riktning mot Mariupol.
Den sedan 5 september skakiga vapenvilan, kan för rysk del användas för att initialt ta den viktiga flygplatsen i Donetsk samt ladda upp inför framryckning mot Krim.
Under nästa år kan en rysk framryckning komma ske längs Svarta Havets kust mot Moldavien och/eller att operationen genomförs med luftlandsättningstrupper och sjövägen med marininfanteriförband, med stöd av de två motoriserade skyttebataljoner ur 14:e armén som finns stationerade i Moldaviens näst största stad Tiraspol (Transnistrien).
I Tadzjikistan, söder om Ryssland genomfördes under oktober 2014, den största ryska övningen utanför Ryssland. Tadzjikistan är en tidigare sovjetrepublik men är nu självständig. En rysk militärbas med 7000 soldater stationeras i landet intill år 2042.
Ett återtagande av tidigare Sovjetunionens gränser tycks pågå – med eller utan våld
Som Winston Churchill försökte förklara hur Ryssland fungerar:
”Ryssland är som en gåta gömd i ett mysterium inuti en hemlighet”
Nato
Med anledning av det ryska angreppet på Krim den 28 februari 2014, så har Nato på kort tid förändrats.
Nato förstärkte militärt i Polen, Tjeckien, Rumänien, Ungern, Estland, Lettland och Litauen under våren 2014, med flygförband och snabbinsatsstyrkor, bland annat amerikanska marinkårsförband i Rumänien och delar ur amerikanska 173:e luftburna brigaden i Polen, Estland, Lettland och Litauen.
Natos övningsverksamhet har övergått från internationella scenarior till i huvudsak övningar enligt artikel 5, det vill säga åtagande utifrån det kollektiva självförsvaret.
På sikt kommer sannolikt permanenta militära Nato baser att upprättas i dessa länder. Nato’s försämrade relationerna till Ryssland, kommer troligen dessvärre att fortsätta under lång tid framöver.
Hej Lars Björk!
Du går rakt på storstrategin och skippar detaljerna. Vi får se om det blir en vinnande strategi? Ett tips till dig från mig är att om man inte kan lära sig någonting av bloggen så kommer inte heller läsarna att stanna kvar. Jag säger inte att det är så, det här är ju ditt första blogginlägg så det är för tidigt att avgöra. Det är just ett tips. Lycka till!
Mvh Roger Klang
Är det verkligen så sannolikt? Ukraina äventyret är ju inte helt lyckat, tror Putin fick lite för mycket självförtroende när Krim gick så enkelt.
En bra översikt och sammanfattning.
Gör samma bedömning om mål och tidtabell
Kn jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl
Intressant sammanfattning men jag tror inte att detta är i fokus i första hand. Precis som Patrick ovan skriver så är Ukrainaäventyret inte helt lyckat. Tror att allt blev fråga om en nödlösning efter avsättandet/kuppen av Janukovitj. Krim gick som sagt väldigt enkelt men den i och med att man väntade att gå in i Ukraina gick det inte riktigt på samma sätt. Vidare finns det ett större incitament att destabilisera Ukraina och Moldavien än att inlämna de i Ryssland vilket visa fruktar. Som två destabiliserade stater kommer Moldavien och Ukraina aldrig kunna vare sig gå med i NATO eller EU. Att inlämna dem i Ryssland hade nog varit lite väl magstarkt även för det Heliga Ryssland och Kreml. Men att kontrollera dem via destabiliserande åtgärder är något helt annat om man inte kan styra dem direkt via marionettregimer.
/Rikard
Hej och tack för synpunkterna.
Det var som sagt mitt första försök, men kanske återkommer med fler inlägg vad det lider. Fördelen med att sia om framtiden är ju att ingen idag har facit.
Jag minns en debatt jag hade i slutet av 1990-talet som handlade om att ryssarna inte har tillräckligt med landstigningstonnage i Östersjön och kustartilleriet kunde läggas ned.
Jag hävdade då att landstigningsfartyg kan flyttas från Norra Marinen och Svarta havs Marinen till Östersjön. Facit kom 2009 när storövningen Zapad genomfördes i bla Östersjön då landstigningsfartyg från nämnda Marinen deltog i Zapad 09.
Det pågår ej längre ett kallt krig av 1900-talssnitt. Ryssar har följt utvecklingen och lärt sig 6:e generations krigföring utan och innan. I o m att det inte längre finns direkta skarpa ideologiska skiljelinjer flyttas hela spektrumet i en gråzon. Med andra ord är för ryssen inte något mål att ta och hålla territorium, försvara densamma mot gerillakrigföring, försörja befolkningen osv. Istället söker man allianser med styrande klasser (politiska/ekonomiska i första hand) i valda länder/områden och erbjuder diverse morötter.
Får man inte sina minimala mål tillfredsställda ageras enligt jänkarnas ”if you can’t win it trash it”. Det är just vad som pågår i Ukraina, dvs finna lokala missnöjda krafter och ge dessa all stöd som behövs för att skapa oreda. Det var aldrig tänkt för ryssarnas del att dundra in med stora styrkor och ta 1/3 av Ukraina utan bara göra landet ännu mer dysfunktionell än det varit. Det måste säkerställas att Ukraina ej kan vara lyckat stat och det så länge det behagar Kreml. Krim är undantag p g a sin undantagslösa strategiska betydelse för rysk svartahavsflotta och vidare maktprojicering mot den viktiga medelhavet/mellanöstern men även för skydd av området runt Kaspiska havet, Kaukasus.
Det påstås ofta att USA förlorat Vietnamkriget vilket är sant såtillvida att den USA-stödda regeringen störtades. Men det var bara ett förlorat slag, kriget blev vunnen, kommunismen stoppades, dominoeffekten uteblev. Även om man alltså ej kan vinna slaget gäller det att vinna kriget – skapa så mycket oreda och kaos som nödvändigt, förbruka så mycket kraft hos motståndaren att den enbart klarar av att letargiskt härbärgera utan att kunna förverkliga sina långsiktiga planer. Det skapade kaoset behärskas i kraft av ens (stormaktens) storlek – politisk, militär, ekonomisk.
Jag tror att Ryssland nu kommer försöka ligga lågt i möjligaste mån, det övergripande målet är ju att vinna kriget och inte nödvändigtvis slaget. Kriget som skall vinnas är integration med Europa där Ryssland hoppas spela en roll värdig dess storlek, det som i Moskva kallas för Euroasiatisk union. I väst finns starka motståndare till detta och någon utvidgning av rysk militär aktivitet i Moldavien lär få vatten på deras kvarn till ingen eller mycket liten nytta för Ryssland just nu. Tiden jobbar för Ryssland och det gäller att komma så helskinnad som möjligt med så bibehållna ekonomiska kontakter med europeiska länder som möjligt.
Från andra sidan finns vilja att binda Ryssland i direkta och utdragna konflikter som både suger musten ekonomiskt och militärt samt skapar utrikes och inrikespolitiska problem.
Långsiktigt har dock Ryssland ett flertal svagheter såsom befolkningsutvecklingen och många olösta/frysta minoritetskonflikter som kan leda till problem om ekonomin ej fortsätter förbättras.
Var är Sverige i storyn? Vilken är våran plan A och vilken plan B? Var USA står är åtminstone på kortare sikt klart men hur ser det ut med tongivande europeiska länder? Vilken linje har övertag i Tyskland? Frankrike? Italien? Polen? Hur kommer Storbritanniens europeiska politik fortgå? Ryssland och Kina är inga givna vänner heller och det är mycket möjligt att relationen länderna emellan svalnar betydligt när den gemensamma opponenten USA utgör mindre hot p g a förestående ekonomiska problem. Allt detta är långt viktigare att hålla ögonen på än Moldavien eller för den delen Ukraina. Den ena är orsak och andra symptom.
Tillbaka till Sverige – ska vi skaffa plåster som hjälper mot symptomen eller går vi genom busken på så sätt att vi inte skrapar oss? Kan vara smart att veta vart taggarna finns i så fall och vara rätt klädda för tagglängden?
@ano:
”Var USA står är åtminstone på kortare sikt klart men hur ser det ut med tongivande europeiska länder? Vilken linje har övertag i Tyskland? Frankrike? Italien? Polen? Hur kommer Storbritanniens europeiska politik fortgå?”
Eftersom alla de här länderna är demokratier så kan regeringarna och deras preferenser svänga efter varje val. Ny regering, ny politik. Därför så måste vi snarare rikta in oss på vår egen politik, i synnerhet försvarspolitik. Det håller inte att bygga sin utrikespolitik på andra demokratier. Sverige försvarar Sverige. Åtminstone så länge som vi inte gått med i Nato.
Roger
Demokrati är både en styrka och en svaghet. Men mest en styrka.
Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time. – Winston Churchill
”Eftersom alla de här länderna är demokratier så kan regeringarna och deras preferenser svänga efter varje val. Ny regering, ny politik. ”
Visserligen, men vad man röstar på grundas av underliggande förhållanden och förhoppningar. Ibland av ren och skär nödvändig ont.
Hur stoppades kommunismen? De tog ju över hela Vietnam… Och fanns det egentligen något fog för en dominoeffekt? Kommunismen var som starkast i länder där det redan var förtryck, få välmående länder har infört kommunism…
Jag tror fortfarande att Ryssland fått blodad tand och underskattat motståndet man skulle möta i Ukraina. Denna konflikt dränerar Ryssland på ett sätt som man nog inte kunde förutse, förlusterna stiger, missnöjet stiger…
Putin behöver dessa konflikter, precis som Kina behöver slå ner Hongkong ”upproret”, för att säkra sin ställning som världens största tjuvar…
Kommunismen tog över hela Vietnam men spreds inte vidare i Sydostasien och Bortre Indien. Den enorma släggan som malde ner Vietnams ekonomi och samhällsstrukturer gjorde att vietnameserna hade fullt upp med att fysiskt överleva och sakta återuppbygga och kunde därför varken vara föredöme för andra eller ge stöd till revolutioner i grannskapet.
Du behöver nog läsa på lite om Vietnamns historia.
Ok, vart skall jag börja då tycker du? Historieintresserad bokmal som jag är ser jag alltid framemot boktipps. 🙂
Först börja med lite övergripande historia. Det ”sönderslagna” Vietnam gick in i Kambodja och störtade Röda khmererna och sedan visade man Kineserna på en månad att man inte var att leka med. Sedan är ju ”The perfect war” (ISBN0-87113-799-2) intressant ur ”varför gick det åt skogen?” synpunkt. Den boken är för övrigt intressant när det gäller alla krig USA/NATO utkämpat, de brister som teknologin har och framförallt om man lutar sig på den för mycket. 🙂