Det har varit en hel del uppståndelse sen det blev klart att Ryssland köper två Mistralfartyg av Frankrike med option på ytterligare två till. Det har bland annat fått till följd att riksdagsledamoten Mikael Oscarsson har riktat en skriftlig fråga till försvarsministern. Högst har tongångarna varit i de baltiska staterna som påkallat en del uppmärksamhet.
Jag blir inte lika upphetsad av denna affär av flera skäl. För det första är köpet av allt att döma i första hand riktat mot Stilla havet och i andra hand till norra flottan. Ryska generalstabschefen har till och med pekat ut de omstridda Kurilerna som en tänkbar uppgift för en amfibiestridsgrupp med ett Mistralfartyg. Visst kan man flytta marinstridskrafter till Östersjön, det är givet. Men hur ska man skydda Mistral mot tyska och polska ubåtar vid en hypotetisk operation mot de baltiska staterna? Om det skulle vara så att de baltiska staterna skulle vara någon form av huvudanfallsriktning för Ryssland vore alternativet 1600 st T-90 stridsvagnar bättre, vilket är vad pengarna för fartygen skulle räcka till.
Det andra skälet är att debatten om Mistral skymmer mycket viktigare områden som försvarsekonomi och andra ryska satsningar. Försvarsekonomin har under 20 år reducerats till c:a 1,25 % av BNP och det gör att vår modernisering kommer att komma av sig om inget ändras. Wiseman skriver idag en väldigt bra analys om fördyringar av personalförsörjningen och behovet av nya investeringar i materiel inför framtiden.
Lägger vi sedan in annan rysk förmågeuppbyggnad blir bilden mer bekymmersam. Jag tänker då på framförallt Iskander, ryskt stridsflyg och kvalificerat luftvärn i Kaliningrad.
Iskandersystemet skrev jag om för en tid sedan. Det är nu operativ i västra militärdistriktet och når sydöstra Sverige och hela Polen från Kaliningrad. Just nu är räckvidden 500 km i den ryska versionen. Är det någon som tror att den blir kortare i framtiden? Jag bedömer att om 10-15 år är de uppe i räckvidder kring 750 km, dvs som de två första versionerna av den förkättrade Pershingroboten. Undantagen från det nya START-avtalet och med förmåga att bära 500 kg sprängmedel eller kärnvapen är Iskander en stor förmågeökning i närområdet.
Det ryska stridsflyget kommer också att moderniseras. Jag bedömer att de inte kommer nå sina ambitiösa skisserade mål till 2020, men 80 % av planerade och farliga c:a 250 PAK-FA är en stor förmågeuppbyggnad. Denna upprustning kommer från en låg nivå inom de ryska stridskrafterna, men flyg kan snabbt kraftsamlas och regla av områden. I kombination med det kvalificerade ryska luftvärnet i bland annat Kaliningrad, där S-400-systemet finns. Med samma utveckling som vapen normalt genomgår är det mycket som talar för att nästa variant, S-500, kommer att behärska hela sydöstra Östersjön mot snabbgående flyg. Detta är mycket allvarligare för de baltiska staterna än några Mistral, och för de stater som skulle vilja vara solidariska med dessa.
Vem kommer att fråga försvarsministern om dessa fenomen?
Fotnot: Detta är ett preludium till två inlägg jag tänkt att göra i veckan. Jag startar om några dagar med Säkerhetspolitiska ekvationer.
Bra inlägg, men du säger dock emot dig själv lite:-)
Dels påstår du att Sverige inte behöver oroas av Mistral då de avses tillföras Nord-flottan och Stilla-havs-flottan. Dels vore 1600 T-90 bättre i fallet att ta hand om Baltikum. Jamen, då återstår frågan vad Ryska Federationen ska med sina Mistrals(som dessutom är 2+2 till antalet), 5 stycken Ivan Gren(som hamnar vart?) samt i dagsläget 4 Ropuchor samt 1-2 svävarfarkoster typ Zubr. Varför denna våldsamma utbyggnad i landstigningstonnage i Östersjön??
Vad ska Ryska Federationen med alla landstigningsfartyg?
Sen kan man notera att Mistral är fortsättningen på det sovjetiska projekt 11780. 11780 designades i slutet av 1980-talet också som ett universellt helikopter-desantfartyg (motsvarighet till amerikanska Tarawa-klassen).
Tillsammans med satsningar på luftlandsättningstrupperna, VDV, kommer landstigningsfartyg/marininfanteri att utgöra ett taktiskt och strategiskt hot mot alla kring Östersjön.
Mistralaffären har förstås gått oss gemena mediekonsumenter förbi. Det är genom denna blogg jag känner till den. Jag tror att jag liksom Sten Tolgfors är ganska egal för vad som händer med ryska marina stridskrafter. Det är först när det hettar till som vi, i Sverige vaknar. Det du gör skulle kunna vara en Pellnäs, att yla som… Jag hoppas dock att militärstrateger med sikte några år framåt läser.
@Breznjev. Ryssland vill hävda sina intressen generellt och kontrollera flöden av handel och energi. Deras geografiska prioriteringar bedömer jag till Norra flottan, Stiila Havsflottan, Svarta Havsflottan och Östersjöflottan i den ordningen. Jag vet inte riktigt vilken våldsamma utbyggnad av landstigningstonnage i Östersjön du syftar på. Att de kan samla detta i Östersjön från andra flottor är det ingen tvekan om, men det är en skaplig risktagning om de skulle komma på tanken att agera mot de baltiska staterna.
@Per. Jag vill definitivt inte yla, utan bara uppmärksamma läsarna på att det finns skäl att fråga oss om vi avdelar tillräckligt med resurser till försvaret. On the contrary, så är min poäng att Mistraldebatten till del är kontraproduktiv. Statsrådet skulle i sitt svar kunna ta upp ett Wikileaksdokument, där amerikanska företrädare är mer oroliga för NATO:s inre sammanhållning än för fartygen. Ryssland för vår del skall värderas med saklighet utifrån kapaciteter som de kan realisera mot motståndare och/eller oss i närområdet. Då finns det annat att titta närmre på, enligt min mening.
Du missar min poäng, Ryssland kommer sannolikt inte att först agera mot NATO-medlemmar som Estland, men alliansfria länder i form av militära vakuum som Sverige hänger löst. Dessutom vore det kostnadsineffektivt att sända havsgående landstigningsfartyg utefter den baltiska kusten. Ivan Gren, Mistral, Ropuchor är gjorda för att korsa hav och agera självständigt i flera dygn. I det avseendet är, som du skriver, 1600 T-90 mycket bättre för Baltikum ur rysk synvinkel. Dock, med ryska styrkor landstigna på Gotland och Öland tippas läget i Östersjön till rysk fördel. Detta fixas enklast med Ivan Gren/Mistral etc.
Dessutom med några Ropuchor och Ivan Grens mot Sundsvall skärs Sverige av på mitten. Övre Norrland riskeras att bli basområde för ryskt jakt- och attackflyg efter lite preppande med VDV-bataljoner etc.
Vem/vilka vill dö ute i de mörka skogarna i Norrland? Vintertid är det dessutom ont om förband som klarar subarktisk krigföring. Som bonus får en angripare kontroll över 30% av svensk energiproduktion.
@Breznjev. Nu förstår jag din poäng, coh vi ligger nog närmare varandra än vad som synes. Mistral är inte köpt i första hand för Baltikum. Vi ska inte heller ha ett militärt vakuum i Sverige. Och det går inte att utesluta i framtiden att scenariet med inledningen på Gotland/Öland skulle kunna ske, även om det är avlägset nu. Fortfarande kräver dock en sådan operation luftöverlägsenhet och kontroll till sjöss i området under dagar-vecka, varför Iskander, ryskt flyg och luftvärn utgör större problem än själva landstigningsfartygen. Det är det som är min poäng.
Mistral är definitivt ett orosmoment för framtiden i Östersjöområdet. Det betyder inte ett dugg vad man i dag säger från ryskt håll var dessa fartyg ska användas. Det får vi se när de väl levererats, alternativt är färdigbyggda.
Debattörens resonemang håller säkert om vi talar om fullgångna militära operationer eller öppen strid i Östersjön. Men jag tror inte någon part ser detta som en trolig utveckling. Det går inte heller att se enbart med militära ögon på händelseutvecklingen i Östersjöområdet. Politiskt är det synnerligen tveksamt, för att inte säga näst intill otroligt, om man från tysk sida skulle involvera sig i direkt strid med ryska enheter. Oavsett NATO-medlemskap.
Om Ryssland överväger att använda sina väpnade styrkor i Östersjön så skulle det troligare vara mot isolerade och mycket tydligt avgränsade motståndare. Man skulle i det längsta akta sig för att en incident skulle tolkas som ett angrepp mot NATO.
Landstigningsförmågorna skulle kunna användas för att bistå ryska intressen i något av de baltiska länderna. För att skydda Kalingradområdet eller, vilket man i debatten nu helt ha tyckts glömt bort, skydda och säkra Nordstreams gasledning genom Östersjön.
Den ryska Östersjöflottan har fått till uppgift att skydda gasledningen, något man också redan har övat. Om man från rysk sida finner att det existerar potentiella hot mot gasledningen och mot gasleveranserna någonstans längs Östersjökusterna lär man inte tveka att ta saken i egna händer om inte berörda länder med sin militär kan garantera säkerheten. Fartyg av typen Mistral och den förmåga denna fartygstyp erbjuder kan då komma mycket väl till pass. Öarna i Östersjön lär vara av extra stort intresse. Avsaknaden av militärt försvar, förutom hemvärnet, på Gotland känns därför i sammanhanget extra oroande.
Mistrals möjligheter i Östersjön tar på intet sätt bort det hot som finns med Iskander, ryskt stridsflyg och luftvärnet i Kalingradområdet. Men detta hot blir mer aktuellt i ett läge av öppet krig. Mistral är däremot synnerligen lämpat för militära expeditionsinsatser.
Rolf K Nilsson
Tankesmedjan Argos
@Rolf. Ja, Mistral är synnerligen lämpad för expeditionsinsatser och styrkedemonstrationer, det är ju därför man köpt dem. Skyddar gasledningen gör man dock bäst med ytstridsfartyg, ubåtar och marina specialförband som opererar i ett område med luftöverlägsenhet. I vårt närområde kommer det troligen bli en utbyggnad av marina specialförband. Se gärna: http://krigskonster.blogspot.com/2010/12/ryssland-storsatsar-pa-flottan.html
Vi ska definitivt åtgärda den svaga militära utgångsgrupperingen på Gotland. Det har jag hävdat ända sedan 2004. Läs gärna: https://kkrva.com/Artiklar/092/kkrvaht_2_2009_6.pdf
Det franska namnet på Mistral är ”bâtiment de projection et commandement” (BPC) och det beskriver betydligt bättre än ”helikopterhangarfartyg” vad det är för plattform. Det är en alldeles utmärkt typ av fartyg för lokala operationer mot svagare randstater. Allra helst nedrustade sådana. Kurilerna är naturligtvis ett tänkbart operationsområde. Däremot är det svårt att se vilken funktion de skulle fylla i det Norra Ishavet. Då är Östersjön och Svarta Havet troligare baseringar. Givetvis är ubåtar ett bra strategiskt motmedel, men det krävs även ytstridsfartyg och attackflyg.