”Køb, køb, køb!”
Den danska statsministerns uppmaning till landets forsvarschef – ÖB – har citerats oräkneliga gånger i allehanda inhemska och utländska medier.
Mette Frederiksens uttalande satte snabbt bilden av Danmark som absolut ledande i den upprustning av försvaret som numera står högst på den europeiska agendan. Som ett lysande föredöme för resten av kontinenten i en allvarstyngd tid.
För när det gäller konsten att skapa goodwill för sitt land är det få som slår danskarna, och alldeles särskilt inte landets socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen.
Visst storsatsar danskarna just nu på sitt försvar. När Mette Frederiksen gjorde sitt berömda uttalande i februari handlade det om ytterligare 50 miljarder kronor – danska dessutom – till materielinköp under 2025 och 2026, utöver de 200 miljarder som redan hade beviljats fram till 2033.
Enligt Berlingske har det sedan sommaren 2023 lagts 293 miljoner kronor på att upprusta det danska försvaret. Om dagen.
Det är hisnande belopp och nu börjar krigskassan sina, trots att många investeringar fortfarande väntar inte minst för flottan och en kommande Arktispakke.
Bakgrunden till denna intensiva upprustning nämner statsministern dock mera sällan.
Att det vimlar av hål att stoppa alla dessa pengar i, och att det danska försvaret i själva verket varit gravt eftersatt på hemmaplan under alla år när danska soldater befunnit sig i fjärran land för att slåss i USAs krig.
Kaserner som är mer eller mindre fallfärdiga, en skriande brist på luftvärn, och en brigad som NATO har väntat på ett bra tag vid det här laget, har förmodligen få utanför landets gränser någon vidare koll på.
Än färre känner sannolikt till att det faktiskt är Mette Frederiksens eget parti och hennes egna partivänner som till stor del har orsakat det prekära läge som det danska försvaret hamnat i.
Som Trine Bramsen, försvarsminister 2019-2022 i sin väninna Mette Frederiksens första regering, som väckte stort rabalder när hon omtalade landets ÖB som inget annat än en enkel ”styrelseschef”.
Den förnedrande degraderingen av den militära ledningen avskaffades först i år i samma veva som Mette Frederiksen skickade forsvarshefen Michael Hyldgaard på shoppingtur i den europeiska försvarsindustrins lager.
Dessförinnan hade en annan socialdemokrat, Nick Hækkerup – försvarsminister 2011-2013 i Helle Thorning-Schmidts regering – gjort sig lika impopulär i försvarskretsar.
Hækkrup drev igenom omfattande nedskärningar, slog ihop Forsvarsministeriet med Forsvarskommandoen – motsvarande Högkvarteret – och skapade stora rubriker när han avfärdade försvarets översta ledning som ett gäng inskränkta ”oberst Hacheltyper”, med hänvisning till den hetlevrade översten i den legendariska tv-serien Matador från 1970-talet.
I Mette Frederiksens nuvarande regeringskoalition hen over midten är det liberala Venstres partiledare som innehar försvarsministerposten. Nu är det också helt andra tider, med Ukrainakrig och en expansionistisk Trump i Vita huset.
Och själv har hon kommit ut som stor försvarsvän.
Att kunna svänga på en femöring är nämligen en annan utmärkande dansk egenskap, förutom den att skapa god PR för sitt land.
När man väl har bestämt sig går det dessutom undan med en ryslig fart; några långbänkar ser man sällan av i dansk politik.
I det nordiska försvarssamarbetet, som danskarna i åratal närmast fnös åt som högeligen irrelevant, sätter man nu full fart på alla fronter.
I Ukraina tog Danmark snabbt på sig en imponerande ledarroll, mästerligt illustrerad av fotot på en glad president Zelensky i förarsätet på ett donerat F16 flyg, med statsministern själv där bak.
För att inte tala om den tidigare Europa-skeptikern Mette Fredriksen som nu framstår som den mest glödande av EU-entusiaster, vilket är extra passande med tanke på det kommande danska ordförandeskapet om några veckor.
I en tid när Donald Trump hotar att annektera delar av Rigsfællesskabet behöver Danmark förvisso alla de vänner och samarbeten man kan få.
Men i just den relationen, till USA, hade de lojala danskarna förstås helst av allt föredragit status quo.
Författaren är docent i internationell politik, Nonresident Senior Fellow vid Atlantic Council (US) samt NATO-expert. Hon är fast kolumnist i Altinget och ledamot av KKrVA Avd VI.