I dag genomför generalmajor Karlis Neretnieks en presentation av Krigsvetenskapsakademins preliminära rapport om vår militära förmåga att ge och ta emot militär hjälp vid en kris i närområdet vid Folk och Försvars konferens i Sälen.

Karlis Neretnieks slutsatser när det gäller brister för vår del är följande: 1. Ingen utgångsgruppering på Gotland, vilket negativt påverkar vår försvarsförmåga i hela Östersjön. 2. Avsaknad av kvalificerat luftvärn för Gotland och militära basområden. 3. Brister i generell ledningsförmåga och förberedelser med andra. 4. Bristande eskortförmåga till sjöss, däribland ubåtsjakt- och luftvärnsförmåga.

Generalmajor Neretnieks har gjort ett omfattande arbete och det är en välavvägd rapport han presenterar. Jag delar dessa slutsatser, men arbetet har inte hunnit ta med ett antal nya faktorer som blivit kända under sista tiden och som påverkar kalkylen.

1. Ryssland har under hösten deklarerat att de har markrobotsystemet Iskander med 500 km räckvidd operativt i Västra militärområdet (Kaliningrad). Detta system når vår huvudbas för flottan i Karlskrona jämte flygflottiljen i Ronneby/Kallinge samt Gotland. Att tidigt sprida dessa resurser i syfte att minska risker för bekämpning skulle innebära minskad uthållighet.

2. Storbritannien, men även USA har annonserat nedskärningar i sina försvar, vilket försämrar deras insatsförmåga på långa avstånd. Storbritannien kommer så småningom endast ha sex stridsflygdivisioner kvar. Eller som en brittisk general uttryckte det: ”I think we’re slightly above Belgium, and we are not a Belgium-minded country.””

Av särskild betydelse för vår del när det gäller USA är reduceringarna i Marinkåren, som är deras främsta instrument för styrkeprojicering. Omfattande neddragningar har också annonserats i Tyskland, vars sjöstridskrafter och pansarförband är viktiga i scenarierna.

Detta kommer ocskå att påverka omfatningen av resurser i internationella operationer från dessa länder.

3. Bristande uppfyllnad av nya soldater som SvD rapporterade om igår. Från Försvarsmakten kom beskedet att bristen tills vidare ska täckas med värnpliktiga till dessa blir ersatta av nya soldater. Om dessa värnpliktiga inte kallas in under tiden för övning, så kommer många förband inte vara samövade 2014. Det är också oklart hur dessa värnpliktiga kan bidra till krishantering i närområdet givet de lagar och förordningar som omger dem. Visst kan de bevaka och skydda saker hemma, men vem kan åka till Baltikum när de anställda förbanden är i Afghanistan eller under förberedelser/återhämtning? Tempoförlusten i rekryteringen av nya soldater innebär försämrad militär förmåga om några år innan vi har rekryterat ikapp. Vi kan också komma att ställas inför ökade krav att stabilisera oroliga områden tillsammans med andra.

4. Eventuell utveckling av Gripensystemet för att kunna möta omvärldsutvecklingen inom flygområdet. En kostnad som inte funnits med i planerna. Detta innebär att andra förband kan få vänta på en del materiel något/några år längre än planerat. Alternativet att inte utveckla försämrar effekten av nuvarande C/D-version, då Ryssland uppgraderar med 100 nya stridsflygplan fram till 2015, och ännu fler senare.

Sammanlagt innebär dessa exempel att användbarheten/förmågan är sämre än de slutsatser som Karlis Neretnieks presenterar i dag. Sämre förmåga till att ge och ta emot militär hjälp än vi beräknat i Krigsvetenskapsakademin. Slutsatsen av detta är att vi antingen ska justera anslaget uppåt eller ambitionerna nedåt. Det är alltid farligt att förväxla ambition och förmåga.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare