På regeringens hemsida finns en översättning avNATO:s PARP-utvärdering när det gäller dess sammanfattning och slutsatser.
När det gäller de Partnerskapsmål som vi förbundit oss att nå under tidsperioden, så visar utvärderingen att vi i allt väsentligt nått dessa, även om det finns brister. Ingen utveckling av närluftvärn, oförmåga att säkert kommunicera med andras enheter är ett par av dessa som pekas ut.
När det gäller utvärderingens slutsatser om vår försvarsförmåga som försvarsministern åberopar finns det utrymme för tolkningar. Försvarsministern citerar i sin debattartikel valda delar av dessa:
”Armén: ”Sverige satsar stort på att utveckla sina markstridskrafter. Insatsförbanden kommer att ha lätta, medeltunga och tunga förmågor och kan sålunda bidra till samtliga operativa krishanteringsinsatser både inom och utanför Sverige.”
Marinen: ”Marinen har väl utvecklade förmågor inom kustförsvar och kustnära strid i de vatten som omger Sverige. Insatser till stöd för multinationella insatser har framgångsrikt genomförts långt utanför närområdet.”
Flygvapnet: ”Sverige vidmakthåller en mångsidig uppsättning flygstridskrafter som kan stödja det nationella försvarets behov, men som också har en inbyggd förmåga att delta i multinationella, även Natoledda, krishanteringsinsatser.””
Men, längre ned i utvärderingen avseende respektive stridskrafter låter det nämligen lite annorlunda:
(Markstridskrafter) ”Försörjningen av tillräckligt tränade soldater kommer att vara central. En hög beredskap och helt frivilliga markstridskraftsbataljoner ska enligt Natostandard uppnå minst 90 % personaluppfyllnad.”
Här är det lite svårtolkat, och vi skulle vara betjänta av tillgången till originalspråkets skrivning. Här behöver jag hjälp av läsekretsen. Jag tolkar detta som att vi inte i NATO:s ögon når detta, då våra bataljoner kommer ha kring 70 % kontinuerligt tjänstgörande som mest enligt planerna.
(Marinstridskrafter) ”I detta sammanhang kommer den framtida ytgående flottan, inbegripet de fem fartygen av Visbyklass med avancerad smygteknik, att kräva ytterligare kommunikationsutrustning och bestyckning för närförsvar, särskilt mot asymmetriska hot…….Andra ytgående fartyg, inbegripet de flesta av minröjningsfartygen, är i allmänhet för små med begränsad uthållighet för långvariga insatser. Inga av de fartyg som används för närvarande har helikopterkapacitet (HMS [Edit] Carlskrona [Slut edit] har – red anm), med undantag för det nya fartyget i Visbyklass där en liten helikopter kan landa på akterdäck. Det finns ingen hangar. Förbättrade stödförmågor till sjöss för stridsfartyg skulle förbättra möjligheten att delta i insatser under längre perioder.”
En hel del att åtgärda för dessa således, även om ingen av dessa är okända för den insatte när det gäller en flotta som varit satt på svältkur.
(Luftstridskrafter) ”Flygvapnet bör fortsatt prioritera utveckling av möjligheten att understödja de svenska markstridskrafterna; förmågan att verka i integrerade operationer som inbegriper förmågan att lämna flygunderstöd, stödja med helikopter och andra resurser. Detta skulle öka försvarsmaktens övergripande förmåga substantiellt.”
Stridsflyget är i hygglig form, men det är intressant att NATO skriver att vi genom att utveckla en förmåga att understödja markstridskrafterna skulle öka vår sammanlagda förmåga substansiellt.
Min argumentation kan summeras som:
1. NATO säger att vårt skisserade försvar inte klarar av att försvara landet mot ytterst ihärdiga och utdragna angrepp (krig). I utvärderingen redogörs för ett antal brister när det gäller vår skisserade förmåga (se ovan).
2. FOI varnar för i olika rapporter att det skisserade försvaret kommer att bli dyrare än planerat.
Stockholm – vi har ett problem.
Det vore intressant att se vilken hotbild NATO har använt när de bedömer SE förmåga till försvar av territoriet/territoriell integritet och om även SJÖterritoriet ingår?
Internationellt är väl SE enheter ”bra att ha”, men inget förstaval som skarpa insatser.
90% personal uppfyllnad. I mitt gamla US Army förband innebar det att minst 90% av tjänsterna var tillsatta. Men sedan tillgängligheten var beroende på vart i cyckeln förbandet fanns. Amerikanska förband har en fyra faser stege som börjar med.
1. personal tillförs/lämnar förbandet kontrakt börjar/slutar.
2. Personlig utbildning/färdigheträning och grupps/pluton färdighets träning.
3. Förbandsfas, samövning och färdighets träning i stora enheter Kompani och uppåt. Certifiering genomförs under denna fas.
4. Färdigt förband som är mission färdig går in i insats/beredskapsfas beroende på behov. När perioden är slut så börjar man om på steg 1.
Alla US Army förband jobbar enligt samma princip men med en fasförskjutning så att det alltid finns färdiga förband gripbara.
Systemet gäller även National Guard och reserv förband, men dessa steg slås ut över längre tid.
Finns det någon mer specifikation på den brist på närluftvärn som omtalas?
Är det lv-rb på krv Visby, skydd för våra flygbaser nu när vi avskaffat konceptet ”skydd genom utspridning” eller något annat som avses?
@Hans. Det är sannolikt ingen specifik hotbild, utan en generell uppskattning.
@Charlie Spartan. Tack. Permanent tillsatta alltså.
@Anonym. Det var bärbart luftvärn för markstridskraferna jag avsåg i inlägget. Generellt är luftvärnet en stor brist, oavsett försvarsgren.
Luftförsvarsförmåga på marin- och markförband är eftersatta, eller skall vi säga saknas helt. Visbykorvetterna saknar t ex. luftvärn (visst mk 110 kanonen ombord kan användas mot luftmål, främst helikoptrar och långsamt flygande flygplan, men knappast mot snabbt attackflyg och dylikt)
Skall tilläggas att just nu är huvudbeväpningen ombord Visbykorvetterna för bekämpning av andra ytstridsfartyg MK 110 kanonen. Vilket verkligen begränsar dess stridsvärde i sjöstrid.
Man skall dock redan i år göra en testavfyrning med sjöstridsrobot 15 ombord på Visby.
Och vi får hoppas att man snart införskaffar ett luftvärnssystem värt namnet ombord också.
Vi har tagit fram ett utav världen bäst anpassade korvettsystem för strid i kustmiljö, men problemet med fartyget är att det kan inte försvara sig självt.
Stockholm vi har ett problem! Nej uppenbarligen inte för då hadde väl våra visa politiker i försvarutskottet hittat på nått men eftersom de sitter där för att lära sig om försvarspolitik lär de väl behöva läsa in sig tills nästa försvarbeslut.
Jag är inte bitter:)
För övrigt så hadde jag inbrott i mitt garage idag, polisen tyckte de vore intressant att samla in brottsverktygen som blev kvar på platsen men hadde dock ingen att skicka???? I stockholm???
Tre frågor
Med den av KKrVA nyligen utgivna boken ”Till bröders hjälp – Med sikte på en svensk solidarisk strategi” har kunskapsspridningen och samhällsdebatten om försvarets framtid enligt min mening fått ett värdefullt tillskott.
I boken redovisas många perspektiv på människornas trygghet och Sveriges framtida säkerhet. Civila, polisiära och militära.
Bäst är
– Att boken kommer nu när allt fler inser att försvarsfrågan är för komplicerad för långtgående ställningstaganden enskilt eller i grupper av likasinnade
– Den i långa stycken resonerande – icke mästrande – framställningen
– Bildurvalets kvalitet och kvantitet
Bra är också
– Samhällsperspektiven formulerade av civila ledamöter
– Alla perspektiv på Gotlands betydelse
– Belysningen av behovet av luftvärn med lång räckvidd
Jag skulle önskat mer om internationella samarbetsfält som
– Beredskap i praktiken
– Rymden
– Modellering och simulering
– Elektronisk krigföring med något exempel från amerikanska SEAD (Suppression Enemy Air Defense)
Tre frågor
• Vilka möjligheter finns att bromsa kostnaderna över tiden för beredskap och personalförsörjning?
• När skulle svenska militära förband ha bättre tidsförhållanden och förutsättningar i övrigt än NATO för markoperativ verksamhet i Baltikum?
• Har man klart för sig skillnaden mellan understöd med artilleri respektive JAS beträffande t ex tidsförhållanden, tillgänglighet och precision mot mål i rörelse?
Den som använder boken för sina vidare ställningstaganden bör begrunda konsekvenserna av de svepande strategiska perspektiven eller det angloamerikanska uttrycket
”The devil is in the details”.
Några Gotlandsexempel:
Visby flygplats med en relativt kort rullbana (2000m; 01-19) torde kräva betydande investeringar för att kunna användas som svensk bas med ett minimum av reservmöjligheter för start och landning. Nu två: Follingbo och Tingstäde?
Skulle Visby flygplats (terminalyta 3500 kvm) iordningställas för basering av NATO- stridsflyg krävs ytterligare investeringar bl a för lagring och distribution av drivmedel, ammunition. Till priset av oskattbara natur- och kulturvärden? Miljöhänsyn?
Från logistisk synpunkt är ö-försvar ofta besvärligt. Transporter till och från Gotland är sårbara och är redan i dagsläget långt ifrån friktionsfria. Små tuvor kan lätt stjälpa (mycket) stora lass.
Claes Sundin
Ljugarn
En intressant aspekt som inte nämns i underlaget är om det gjorts någon kvantitativ värdering. Att vi har god förmåga inom t.ex indirekt bekämpning tack vare Archer är rätt men hur långt räcker dessa 24 eldrör? Samma diskussion kan föras om antal manöverbataljoner mm då styrkeförhållanden alltid har betydelse för operationskonst och taktik. Det är lätt att bortse från att numerär har en viss betydelse både för effekt och uthållighet även om förbanden och materielen är av högsta klass. / Stefan Eriksson
”Stockholm – vi har ett problem”
Ja, minst sagt.
Till dess hela dokumentet redovisas offentligt på orginalspråk är det svårt att dra större slutsatser. Det luktar dock svår övertro utifrån det lilla som släppts.
@Anders:
Kanonen på Visbykorvetterna (tillsammans med ledningssystemet) är främst ett skydd mot sjömålsrobotar. Det har alltså alla förutsättningar i världen att verkaframgångsrikt även mot attackflyg. Detta förutsätter dock att attackflyget uppträder inom porté. Visbysystemet lider framförallt av en brist på fjärrluftvärn alltså.
Vill inte vara en petimeter men rätt ska vara rätt 😉
En utvärdering har skett av försvarsorganisationen NATO över svensk framtida insatsorganisation, en förändring som nått bred politisk uppslutning i senaste Försvarsberedningen.
Sverige har aldrig på egen hand kunnat försvara sig mot ” ytterst ihärdiga eller utdragna angrepp ” t ex under kalla kriget handlade försvar om att göra angrepp kostsamt och härda ut tills hjälpen kom fram. Att NATO nu i en mycket grundlig analys, som jobbats med under ett par år, menar att Sveriges operativa stridskrafter besitter en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp, är det de facto en stor FRAMGÅNG för det svenska försvaret.
Man kan välja att fokusera bara på brister eller bara på framgångssagor, verkligheten torde vara någonstans mitt emellan. Försvarsorganisationen NATO med dess kompetens och erfarenhet av praktisk försvarshandling, har värderat svensk förmåga. Detta torde leda till konstruktiv och ihärdig debatt som gör att debatten också kan värderas utifrån flera perspektiv när nu internationella ögon har granskat Sverige. Positivt med andra ord att inte bara den svenska ankdammen återupprepar tidigare väl kända ståndpunkter. Ser fram emot detta och när utvärderingen behandlas utifrån vad den är värd.
Cecilia Widegren
riksdagsledamot och Försvarsutskottets vice ordförande
@Cecilia. Jag håller med dig om att verkligheten ligger någonstans mittemellan. Personalen gör fantastiska insatser, och inom vissa områden ligger vi väldigt långt framme.
Vi kunde långt in i modern tid försvara oss mot ytterst ihärdiga och utdragna angrepp på egen hand – det var det som var invasionsförsvaret. När utgifterna rimligt drogs ned i mitten av nittiotalet i takt med att vi förstod att Sovjetunionen var borta, så försvann den förmågan.
Nu bedriver Ryssland en kraftig upprustning, vilken kommer att slå igenom kapacitetsmässigt om närmare tio år, medan vi inte vill ta i den frågan. Statsrådet kan naturligtvis inte bygga ett försvar med full operativ bredd med 1,1 % av BNP till sitt förfogande. Men det gör mig lite oroad att han verkar vilja ge den bilden.
@Cecilia
Skillnaden var att vi under kalla kriget besatt samma förmåga som Finland under andra världskriget då det över en period av flera år avvärjde sovjetiska förband med endast begränsat stöd från Tyskland främst i form av pansvarvärn och luftvärn.
I dagsläget har vi en förmåga att försvara oss själva i nivå med Georgien.