På regeringens hemsida finns en översättning avNATO:s PARP-utvärdering när det gäller dess sammanfattning och slutsatser.

När det gäller de Partnerskapsmål som vi förbundit oss att nå under tidsperioden, så visar utvärderingen att vi i allt väsentligt nått dessa, även om det finns brister. Ingen utveckling av närluftvärn, oförmåga att säkert kommunicera med andras enheter är ett par av dessa som pekas ut.

När det gäller utvärderingens slutsatser om vår försvarsförmåga som försvarsministern åberopar finns det utrymme för tolkningar. Försvarsministern citerar i sin debattartikel valda delar av dessa:

”Armén: ”Sverige satsar stort på att utveckla sina markstridskrafter. Insatsförbanden kommer att ha lätta, medeltunga och tunga förmågor och kan sålunda bidra till samtliga operativa krishanteringsinsatser både inom och utanför Sverige.”

Marinen: ”Marinen har väl utvecklade förmågor inom kustförsvar och kustnära strid i de vatten som omger Sverige. Insatser till stöd för multinationella insatser har framgångsrikt genomförts långt utanför närområdet.”

Flygvapnet: ”Sverige vidmakthåller en mångsidig uppsättning flygstridskrafter som kan stödja det nationella försvarets behov, men som också har en inbyggd förmåga att delta i multinationella, även Natoledda, krishanteringsinsatser.””

Men, längre ned i utvärderingen avseende respektive stridskrafter låter det nämligen lite annorlunda:

(Markstridskrafter) ”Försörjningen av tillräckligt tränade soldater kommer att vara central. En hög beredskap och helt frivilliga markstridskraftsbataljoner ska enligt Natostandard uppnå minst 90 % personaluppfyllnad.”

Här är det lite svårtolkat, och vi skulle vara betjänta av tillgången till originalspråkets skrivning. Här behöver jag hjälp av läsekretsen. Jag tolkar detta som att vi inte i NATO:s ögon når detta, då våra bataljoner kommer ha kring 70 % kontinuerligt tjänstgörande som mest enligt planerna.

(Marinstridskrafter) ”I detta sammanhang kommer den framtida ytgående flottan, inbegripet de fem fartygen av Visbyklass med avancerad smygteknik, att kräva ytterligare kommunikationsutrustning och bestyckning för närförsvar, särskilt mot asymmetriska hot…….Andra ytgående fartyg, inbegripet de flesta av minröjningsfartygen, är i allmänhet för små med begränsad uthållighet för långvariga insatser. Inga av de fartyg som används för närvarande har helikopterkapacitet (HMS [Edit] Carlskrona [Slut edit] har – red anm), med undantag för det nya fartyget i Visbyklass där en liten helikopter kan landa på akterdäck. Det finns ingen hangar. Förbättrade stödförmågor till sjöss för stridsfartyg skulle förbättra möjligheten att delta i insatser under längre perioder.”

En hel del att åtgärda för dessa således, även om ingen av dessa är okända för den insatte när det gäller en flotta som varit satt på svältkur.

(Luftstridskrafter) ”Flygvapnet bör fortsatt prioritera utveckling av möjligheten att understödja de svenska markstridskrafterna; förmågan att verka i integrerade operationer som inbegriper förmågan att lämna flygunderstöd, stödja med helikopter och andra resurser. Detta skulle öka försvarsmaktens övergripande förmåga substantiellt.”

Stridsflyget är i hygglig form, men det är intressant att NATO skriver att vi genom att utveckla en förmåga att understödja markstridskrafterna skulle öka vår sammanlagda förmåga substansiellt.

Min argumentation kan summeras som:

1. NATO säger att vårt skisserade försvar inte klarar av att försvara landet mot ytterst ihärdiga och utdragna angrepp (krig). I utvärderingen redogörs för ett antal brister när det gäller vår skisserade förmåga (se ovan).
2. FOI varnar för i olika rapporter att det skisserade försvaret kommer att bli dyrare än planerat.

Stockholm – vi har ett problem.

Mer av samma författare