De senaste veckorna har inneburit en del diskussion om ett samnordiskt patrullerande av Islands luftrum, något som jag berörde här. Även Skipper och Wiseman har kommenterat ämnet nyligen.
Nordiska rådet sammanträdde i veckan och regeringscheferna kom snabbt överens om att Sverige och Finland kan delta i denna som ett stärkande av det nordiska samarbetet. Dagen efter antog utrikesministrarna en deklaration i ämnet. Enligt nyhetsbyrån AFP sa utrikesminister Carl Bildt till TT:
”about solidarity with Nordic neighbors and nothing to do with NATO. And keep in mind that NATO has sought assurances that we will not be carrying out NATO missions, that is for NATO countries.”
Spännande nog ska NATO likväl godkänna deltagandet i luftrumsövervakningen. Det är inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Om Sverige och Finland inte ska utföra NATO-uppdrag, vad är det vi i så fall ska få godkänt för?
Om vi går till norsk media så blir saken än mer klarlagd, eller förvirrad, beroende på vilken hållning betraktaren intar. Av ABC-nyheterna får den norske utrikesministern Espen Barth Eide frågan:
”Den norske regjeringen anså jo svenske jagerfly som lite brukbare til å forsvare Norge. Er de gode nok til å sikre overvåkning av Island, Barth Eide?”
Minister Barth Eide svarar då:
”Svenske jagerfly er svært godt egnet – også til å forsvare Island.”
Nu ska jag inte dra för stora växlar på att utrikesministern på frågan om Gripen är bra nog för övervakning, säger att planet är mycket bra på att försvara Island. Ett misstag är lätt hänt, men det bidrar inte till ökad klarhet.
Den danska statsministern Helle Thornving-Schmidt säger samtidigt till ABC-nyheterna:
”Dette vil frigjøre Nato-ressurser til andre oppgaver.”
Enligt det isländska utrikesministeriet, har NATO uppdraget att skydda Islands territoriella integritet i luftrummet. Om NATO kan frigöra resurser till andra uppgifter, kan de finska och svenska stridsflygplanen i så fall antas lösa dessas uppgifter? Om det inte är så, vad är i så fall meningen med NATO:s godkännande?
Det är inte utan att utvecklingen av den svenska säkerhetspolitiken i närområdet påminner om barnets psykologiska utveckling. Efter den första perioden av ensamlek följer ett stadie med parallell lek, där barnen leker bredvid varandra som förberedelse till nästa fas, samarbetsleken.
Försvar och Säkerhet kommer fortsätta att bevaka frågan om stridsflygplan till Island i syfte att försöka förstå vad uppdraget är. Övning i övervakning, övervakning eller något annat?
Farten på rouletthjulet inne på Casino Iceland börjar avta. De närvarande spelarna lutar sig något framåt och iakttar spänt den hoppande kulan. Rött eller svart? Bara en av spelarna, som nyss satsat sina marker på linjerna till fälten 1-3, hoppas att det lilla vita klotet stannar på den gröna nollan.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet
SvD har idag uppföljare till gårdagens artikel/inlägg
Jag tror inte Island primärt ligger bakom förfrågan till Sverige och Finland om patrullering i det isländska luftrummet. Det gör istället Nato, förmodligen även på uppdrag av globala finans- och energiaktörer.
Bevekelsegrunderna för förfrågan är som jag ser det kampen om befintliga och presumtiva fossila energitillgångar i Arktis, där motståndarna är nationalstaterna Ryssland och Kina.
Emellertid tycker jag att det nordiska samarbetet ska gynnas på många plan, gärna på bekostnad av Sveriges deltagande i och underkastelse gentemot EU.
Men om det försvarsmässigt svaga och alliansfria Sverige ska utföra Natouppgifter mitt i Atlanten, så måste först en demokratisk och transparent genomlysning av svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik komma till stånd.
Svensk säkerhetspolitik är alltför viktig för att blint anförtros till den globalistiske svenske utrikesministern och hans dubbla agendor.
Med tanke på att Sverige deltar beredvilligt i många globala Natooperationer, anser ju många utomstående bedömare att Sverige de facto är med i Nato. Detta Sveriges säkerhetspolitiska gungfly är olyckligt!