Ryktesspridningen och desinformationen tilltar i Mellanöstern. En saudisk tidning, Al-Watan, hade häromdagen en artikel, där Rysslands sändebud Mikhail Bogdanov citerades. Enligt Bogdanov var Assad redo att lämna presidentposten. Tidningen uppgav att den ryske diplomaten dessutom påstod att presidentens fruktade bror, Maher, förlorade bägge benen i attentatet mot höga säkerhetsofficerare i Damaskus förra månaden.
Ryska UD dementerade nyheten kraftfullt, varpå Al-Watan lade ut hela inspelningen på sin hemsida. Enligt AFP som lyssnat igenom detta och jämfört med offentliga inspelningar av det ryska sändebudet, så låter inte den intervjuade personen som Bogdanov. Rösten på bandet har dessutom en flytande arabiska. Det ironiska talesättet: ”Kolla aldrig en källa till en bra historia”; stämmer bra här.
Därför gäller det att värdera uppgifter nogrannt. Som exempelvis de som säger att president Mursi i Egypten gjorde sin storstädning i den egyptiska militärledningen för att förhindra en kupp i slutet av augusti. Enligt tidningen Haaretz källa, så ska den sparkade underrättelsechefen dessutom haft kännedom om en plan att döda presidenten. Förändringen är i vart fall genomförd, och de nya högsta företrädarna påstås vara Muslimska Brödraskapet i garderoben.
Det är svårt att värdera det, men vi vet däremot att den nye försvarsministern Abdel-Fatah El-Sissi redan 1981 var utbytesofficer i USA på en infanterikurs i Fort Benning. Den nye försvarsstabschefen, Sidqi Sobhi Sayed , gick 2005 Army War College i USA och skrev en uppsats som landade i slutsatsen att USA borde lämna Mellanöstern helt och hållet med trupper.
ag har skrivit tidigare om radikaliseringen av de lägre officersgraderna och underofficerarna i den egyptiska krigsmakten. Det innebär över tid att den kommer att stiga högre upp generellt i systemet. Det innebär också att vi måste sätta ett frågetecken för Egyptens förmåga att bekämpa de extrema Takfirs som finns i Sinai. Rimligen läcker det redan viss information från sympatisörer i krigsmakten till dessa om planer och förmågor.
Den snirkliga överföringen av makten tog en ny, oväntad väg i helgen med presidentens manövrar. Nu har Mursi mer makt än Mubarak, eftersom han förutom den verkställande makten tagit över den lagstiftande tillfälligt liksom möjligheten att inrikta den nya konstitutionen. Det är bara den dömande makten som han inte tagit över. Däremot utnämnde han en respekterad domare, Mahmoud Mekki , som vice-president. Intressant nog är denne bror till justitieministern, varför det Muslimska brödraskapet kan sägas behärska delar av rättsväsendet också.
Olika analyser görs nu om vad detta innebär för framtiden. Vissa säger att Mursi tagit greppet över militären likt det som skedde i Turkiet, andra säger att militären kommer att slå tillbaka. Jag är lite försiktig och säger att det inte är över ännu.
För den egyptiska militären bjuder situationen på en fördel, och det är att den slipper ta ansvar för det mycket bekymmersamma läge Egypten befinner sig i. Ekonomin är i fritt fall, och staten söker nu lån från IMF och har fått löfte om 2 Mdr dollar av Qatar.
Säkerheten är inte tillfyllest och trafiksituationen är ett stort problem i de största städerna. Mursi hade ett ambitiöst 100-dagarsprogram för den första tiden, men inte mycket har hänt. De största problemen rör dock de mer livsnödvändiga resurserna. I Kairo är det stor vattenbrist, Egypten är också ett av de länder som kommer att drabbas hårdast av höjda matpriser som förutses komma efter minskade skördar i USA och kring Svarta havet liksom de thailändska subventionerna till det egna jordbruket, vilket resulterar i kraftigt minskad risexport. Historiskt brukar de kraftigaste protesterna i Egypten komma i perioden januari-februari.
Ett annat långsiktigt problem som känns redan idag är bristen på elektricitet. Redan nu har viss ransonering påbörjats, och Egyptens energibehov bedöms fördubblas på 13 år. Det innebär att landet behöver stabiliseras och återhämta ekonomiskt för att klara denna utmaning. Under tiden kan det Muslimska Brödraskapet försöka konsolidera sin makt över militären.
Alternativen är fortsatt nedåtgående spiral eller att ta för sig av naturresurser. Geografiskt finns flera möjligheter för det senare. Österut finns möjligheten att ta för sig på Israels bekostnad. Avlägset och ogenomförbart idag, men en möjlighet på sikt. Söderut ligger Sudan som Egypten haft flera konflikter med kopplat till energiförsörjning. Sudan har redan problem i söder med Sydsudan, och bedöms få större problem med den interna oppositionen i framtiden.
I väster ligger Libyen med sina stora energi- och vattentillgångar. Redan på Khaddafis tid fanns stora mängder gästarbetare från Egypten som skickade hem intjänade pengar från sitt arbete. Mest troligt är därför att Egypten kommer att söka sig västerut för samarbete med Libyen. Om det inte fungerar på grund av dålig egyptisk ekonomi, så skulle inte jag bli förvånad om vi får se lite vapenskrammel länderna emellan i framtiden. Norrut, i östra Medelhavet finns nya, stora fyndigheter. Den egyptiska flottan är emellertid för svag, samtidigt som det finns andra konkurrenter att ta hänsyn till. Att komma åt dessa resurser annat än genom handel/avtal bedömer jag är orealistiskt.
För den egyptiska militären finns det därför anledning att avvakta det nuvarande läget. Dels för att låta andra ta ansvar för vad som på kort sikt blir svårt att vända, dels för att ägna sig åt sin funktion istället för att försöka styra ett land. Ett lands väpnade styrkor vet aldrig när de blir kallade på.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
Gällande kommande utvecklingen uti Libyen kontra Egypten, så har många glömt bort att taga i beaktande att Ryssland är nu det land som har den största enskilda optionsrätten på landets nya oljekällor. Även så har många bortglömt, är att man i Libyen har funnit de enorma innanhav som finnes under öknarna och de har exploaterat dessa genom en av Afrikas största underjordiska vattenledande som kommer att förse Libyen med enorma vattenresurser. Olja och energipolitiken är av vikt, men änmer för civilisationens överlevnad är vattnet. Olja kan mänskligheten överleva utan men icke vatten. Denna faktor är redan nu föremål för de största strategiska planeringarna. Är vi i Sverige redo för detta. har vi redan nu genomfört de av Sårbarhetsutredningens utredningsresultat och dess varningar och insatskrav på vår egen vattenförsörjning. NEJ ! Detta kan ses av alla de numer helt utdaterade vattendistr.nät i landet där många epedemiska problem kommer slag i slag i Sverige.
Detta skulle varit klart 1990.
Det är inte ens påbörjat.
”Initierad i SårbarhetsUtredn.79”
Uti ”SårbarhetsUtredningen79” så fastslogs det följande:
1. Att hela det svenska stomnätet för El-Energidistrubitionen inom 10 är att anse som uttjänt.
2. Att det nya stomnätet av civilförsvarsskäl skulle nedgrävas till dess skydd mot det alltmer ökad intensitet samt perioditet gällande stormar och följda nturkatastrofer.
3. Att detta icke fick ta mer än 10 år för att de mest väsentliga luftledningarna skulle vara säkrade genom detta förfarande.
4. Regeringen samt med stöd av riksdagen tillsåg att de statliga energibolagen Vattenfall mfl. samt tillskjutna medel gav i uppdrag om att igångsätta arbetet med detta.
5. ÖCB (ÖverstyrelsenCivilBeredskap) varnade för kommande bekymmer att om detta nu icke beslutade genomföres så skulle samhället i framtiden vara betydligt mer sårbart både civilt och militärt.
Beslut togs även att Telias kopparnät för kommunikationsbefordran, skulle finnas kvar oavsett både det nya fiberoptiska nätet, (som kom att infiltreras av främmande makt, vid flera tillfällen) eller eterburen signaltrafik av olika slag i enlighet med det av USA/Gov. erbjudna medverkan av signalspaningssystem hösten 1979 framför till regeringen.
Totalförsvarets kapacitet har därmet neddragits till ett minimum och fungerar endast i teoretisk datasimuleringsmiljö. Min öppna fråga är: När skall detta genomföras ?
(1969 års stora storm där i stort sett hela Sverige blev utan vatten, ström, samt teletrafik. Där kunde ÖCB tillsammans med Försvarmakten och TotalFörsvarets olika organisationer inom 9 dagar helt återställa all El, o Teletrafik samt vattendistrub. var igång redan inom 4 timmar efter att stormen börjat bedarra…I HELA Sverige.Idag har stora delar fortfarande åratal inte återfått fungerande tele/larm funktioner)
När skall detta åtgärdas ?
”Initierad i SårbarhetsUtredningen79”
Om man nu återgår till Egypten kan ju noteras att trots USA:s massiva militära stöd är Egyptens miltär en gigant på lerfötter. Manskapets och underofficerskårens låga utbildningsnivå och officerskårens segregering från de förstnämnda, tillsammans med en allt annat än samarbetskultur medför att armén inte kan strida mot en västerländsk armé som Israels.
En konflikt med Libyen, där västbolag fått nya koncessioner, är inget som egyptierna vill ge sig in på, vilket även de måste förstå. Den islamistiska regimen i Sudan kommer däremot inte skyddas av väst.
—-
Inlägget spekulerar i maktpolitik anno kolonialtiden eller 1930-talet.
Egyptens och de andra arabstaternas styrka eller svaghet avgörs emellertid inte av deras militär, utan av utvecklingen av deras civilsamhällen. Här är inte utsikten värst inspirerande. Utbildningsystemen i länderna är undermåliga och vanligen är det endast eliten som får en någorlunda bra utbildningen. Kulturlivet är mycket begränsat. För att ta ett exempel, publiceras det årligen flera böcker i Finland, än i hela arabvärlden. Antalet beviljade (inhemska) patent i arabländerna är ömkansvärt.
De flesta länderna har en starkt reglerad ekonomi, som kontrolleras av en liten elit, vilket hämmar ländernas ekonomiska utveckling.
Mursis hundra dagars program kommer att misslyckas. Jag påminner mig om att det även i Sovjetunionen utarbetades ett 500 dagars programvilket dock aldrig togs i bruk. Man ändrar inte ett land på 100 dagar. Kanske på 20 – 30 år, om viljan finns. Är Egypten redo för en transformation? Jag tror inte det, tyvärr.
@Adde. Delar din uppfattning på flera punkter. Jag försöker resonera om vad som skulle kunna hända om inte Egypten får ordning på sina stora problem. Militära makter kan gå upp såväl som ned. Se bara på Israel 1948-1967 eller Sverige 1992-2012.
Vilka resurser kan Egypten ta fÖr sig österut på Israels bekostnad?
Vattenförsörjningen i Nilen är ett av Egyptens största strategiska problem. Syd-Sudan är inte en del av traktaten som reglerar vattenuttaget i Nil-dalen, och har planer på att bygga ut flera fördämningar. Etiopien vill förhandla om traktaten, med avsikt att ta ut mer vatten upp-ströms.
Visserligen ligger dessa projekt åtskilliga år och många hundra miljoner USD fram i tiden, men om Egypten vill stoppa dem måste de ske nu. Frågan är hur mycket tid och kraft det nya egyptiska ledarskiktet kan lägga ner på dessa svåra framtidsfrågor, som ligger utanför landets nuvarande möjligheter att projektera makt.
Vad gäller Egyptens flotta, så är den ganska välutrustad, både vad gäller båttyper och antal. Den kan säkert inte mäta sig med Israels flotta vad gäller teknologi eller manskapets utbildning, men utöver det är Egypten en ledande marin power i östra och södra Medelhavet.
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
http://www.tikotzinsky.com
@Tikotzinsky. När det gäller Israel är resonemanget hypotetiskt. Om Iran skaffar sig kärnvapen, så kan Israel på sikt komma i en strategisk ohållbar situation om andra i regionen också gör det.
När det gäller flottan, så är den egyptiska fyra efter Turkiet, Israel och Grekland. När det gäller energifyndigheterna i östra Medelhavet, så skulle vi också behöva räkna in Ryssland i vissa utvecklingsfall.