Av Johan Wiktorin

Chefsingenjören och Wiseman har skrivit om den nygamla diskussionen när det gäller förbandsnedläggningar. För flygets del har ett val mellan F21 i Luleå och F17 i Kallinge varit på tapeten. Vad betyder basorganisationen för vår operativa förmåga?

Regeringen har inga planer på nedläggningar enligt Försvarsministern i SvD. Betyder det då mer pengar till Försvarsmakten? Försvarsmakten har varit tydlig i Budgetunderlag för 2011, där det står att planeringen förutsätter grundorganisationsförändringar och stödrationaliseringar. Stödrationaliseringarna uppgår till c:a 1 Mdkr i FM planering. Den s.k stödutredning som regeringen tillsatte i januari 2009 kom fram till att rationaliseringar upp till c:a 3 Mdkr kunde göras. Regeringen verkar ha insatt allvaret i Försvarsmaktens budskap, och har till den nya stödutredningen gett direktiv om att minst 2 Mdkr ska hämtas in. Den s.k stödstrukturkommitėn ska rapportera i april 2011. Det är alltså till denna som Försvarsministern sätter sitt hopp. Genom rationaliseringar ska befintliga pengar omfördelas. Om inte, så måste rationaliseringar i grundorganisationen eller andra grepp genomföras. Inga andra grepp låter sig dock göras utan andra stora konsekvenser.

Luftstridskrafter utan en större bas i norra eller södra Sverige är inget försvar för hela landet. Visst kan man operera tillfälligt från andra platser, men någon uthållighet skulle det inte ge, eller momentan förmåga att möta kränkningar i Östersjön med tanke på korta anflygningstider för andra aktörer.

I valet mellan bas i norr eller söder är valet relativt enkelt för min del. I syd finns de områden som utsätts för störst friktioner i territorialövervakningen, där finns våra befolkningscentra och vår handel. I Östersjön finns också Gotland och vår huvudbas för flottan, som måste skyddas. Visst finns det faktorer som talar för en bas i norr som Barents och kopplade möjligheter att kunna träna i de betingelser som norra Skandinavien utgör.

Luftstridskrafterna behöver minst två huvudbaser att operera sitt stridsflyg ifrån. De behöver vara nära sina huvudsakliga operationsområden. Kan man då hitta andra lösningar? Kan vi lägga ned F7 i Såtenäs eller Hkplflottiljen i Linköping? Ja, möjligen – men, det skulle kräva en flytt av respektive verksamheter till den andra platsen. Möjligen skulle man kunna slå ihop transportförbanden mfl. på en nygammal flottilj (Halmstad/Karlsborg/Uppsala), och stänga både Såtenäs och Linköping. Nackdelen oavsett lösning är uppenbar. Reduceringarna skulle minska pga nyinvesteringar, besparingarna skulle inte komma i tid och Försvarsmakten skulle sannolikt förlora kompetens.

Försvarsmakten har en svår utmaning i att beskriva operativa effekter i ekonomiska termer. I mitt inledningsanförande till Krigsvetenskapsakademin skrev jag apropå Gotland: ”Eftersom det är så svårt att klä operativa förmågor i ekonomiska termer, bör vi ta nya grepp för att förklara för statsmakterna vad tomrummet innebär. En variant vore att beskriva vad jag kallar för den Gotländska deltavinkeln dvs. hur stora är merkostnaderna för att operera från enbart fastlandet i utgångsläget jämfört med hur vi skulle vilja göra i de krisfall som studeras?”
På motsvarande sätt skulle vi alltså kunna visa vad det kostar i form av fler flygplan/robotar etc. att operera från en bas istället för två, om insatsorganistionen skall uppnå en beställd operativ effekt.

Nej, utan en lyckad stödutredning och implementering av resultatet kommer Försvarsmakten sannolikt tvingas till en begränsad handlingsfrihet avseende luftstridskrafterna.

Mer av samma författare