Av Claes Sundin
Inledning
Under operation Desert Storm i Irak 1990 hade FN-alliansen inledningsvis svårt att skydda sig och befolkningscentra i regionen mot anfall med taktiska ballistiska markrobotar. Trots att det amerikanska Patriot då var relativt nytt. Trots att Iraks version av den ryska SCUD-missilen El Hossein genom räckviddsförlängning fått sämre precision.
Ballistiska robotar
Roboten skjuts vertikalt i en parabellik kastbana som kan påverkas förhållandevis litet under färden mot målet. Stridsdelen kan vara ganska
tung. Den kan bestå av en konventionell sprängladdning men roboten är också lämplig bärare av såväl nukleära som kemiska stridsmedel. Skjuttiden är ganska lång p g a banans form.
Patriot
I krigets första skede var Patriot systemet inte programmerat för att bekämpa mål i ballistisk bana. Det löstes så att måldata från
Patriotförbanden sändes i realtid via AWACS och satelliter till beräkningscentral i USA. Skjutdata räknades ut och sändes i andra riktningen. I de flesta fall hann aktuell roboteldenhet bekämpa den ballistiska roboten på nedåtgående, innan den träffade målet. Det fanns emellertid ett problem till. Patriotrobotens stridsdel var optimerad för mjuka mål i hög fart, i lätta material som aluminium och plast. Stridsdelen i SCUD-roboten var tung och hård. Det krävdes ofta flera träffar för att få roboten ur sin bana. Till liten nytta när stridsdelen var konventionell och mest till för att skrämmas. Numera finns till Patriot flera typer av missiler varav en exklusiv att bekämpa ballistiska robotar med.
Tjugo år senare
Nato ”Missile defence” är, vad jag förstår, ett nytt vapensystem optimerat för bekämpning av ballistiska missiler, avfyrade i t ex Nord-Korea eller Iran med okonventionell last mot valfri storstad i Europa. Systemet kan inte längre kallas ”Air Defence” då syretillgången är oväsentlig och det mesta av stridsförloppet sker i rymden. För att kunna optimera effekten över tiden och underlätta bevakning krävs rörlighet som uppnås genom att eldenheterna ombordgrupperas på litet större örlogsfartyg. Ballistiska robotar utgör inte på kort sikt något allvarligare hot mot Sverige. Patriot och dess av amerikaner, tyskar och italienare planerade efterföljare MEADS, är avsedda att övervaka luftrum, luftförsvara befolkningscentra, viktig infrastruktur och skydda militära stridskrafter på marken och kustnära till havs. För ett effektivt luftförsvar
tillsammans med jaktflyg. Det är med den inriktningen Luftförsvarsstudien (LFS 2025)påbörjats.
Är historiebeskrivningen riktig? Är inriktningen lämplig? Nyanseringar?
Tacksam för kommentarer
Har nu under en tid följt försvarspolitiken som bedrivs i detta land. Det är en mycket tragisk utveckling måste jag säga, i synnerhet vad gäller luftvärnet och dess plats inom försvaret.
Vad gäller framtiden så anser jag att det är på tiden att en luftförsvarsstudie nu görs.
Efter att ha läst om både MEAD projektet och Iris-T SL systemet så ser jag flera fördelar att upphandla dessa system tillsammans med Bla Tyskland, USA?,Italien. Framförallt för att få ett så bra pris som möjligt i förhållande till vad systemen är kapabla till.
Peter
Danska flottan planerar att låta sina fregatter delta i NATO's Missile Defence.
http://www.cphpost.dk/news/international/50490-denmark-ready-to-enter-missile-defence-programme.html
Kan man hoppas på att Luftförsvarsstudien 2025 kommer fram till att nästa svenska ytstridsfartyg skall utrustas med Standard Missile 2 (SM-2) eller motsvarande?
En from förhoppning är att svenska politiker och generaler inser fördelarna med sjöbaserade luftvärnsrobotar och -sensorer.
/ Commander
@ anonym
I det nya samhällsförsvaret – DNS – finns ett med tiden allt tydligare polisiärt behov av luftrumsövervakning. Främsta skälen är infrastrukturens sårbarhet, terrorismens hänsynslöshet och den svårare organiserade brottsligheten i form av smuggling av människor, djur och gods, främst narkotika. Det bör vara möjligt att meranvända luftförsvarsluftvärnets spaningsradarstationer för civil flygtrafikledning och polisiär luftrumsövervakning vilket borde kunna innebära att kostnaderna för t. ex drift, bemanning och beredskap skulle kunna fördelas på fler myndigheter eller att antalet myndigheter bantas.
@ Commander
Måste inte åtminstone en sensor vara luft- eller rymdbaserad för att kunna mäta in luftmål på lägsta bortom horisonten?
Intressant.
Ett problem med bekämpning av tingestar som faller är ju att du kan ”påverka” dem att falla någon annastans – men det kanske inte är ett bra ställe för dem att träffa heller. Envisa rykten gör gällande att flera av de Irakiska Scudarna träffades, bara för att sedan träffa mer oskyddade mål.
Därav MEADS och andra system emfas på bekämpning på långa avstånd – helst utanför atmosfären.
Ett (av flera) problem med detta är att systemen blir dyrare … mycket dyrare. Bland dem av oss som är lite skeptiska till det militärindustriella komplexet är detta inte nödvändigtvis rätt väg att vandra.
Ovan dilemma – skjut eller inte skjut – lite likt om man som FC på en marin plattform som eskorterar civila fartyg skall skjuta rems och störa eller inte. Vad är uppgiften?
mvh, Oscar Koch
Det finns tre sätt att bekämpa en ballistisk robot. Man kan bekämpa den är på väg upp, då den befinner sig högt i sin bana och då den är på inflygning mot sitt mål.
Patriot och MEADS använder samma missil – PAC-3 – för bekämpning av roboten under inglygningsfasen. USA har även THAAD – Terminal High Altitude Area Defence – som också verkar under inflygningsfasen. THAAD är en större missil med bättre räckvidd och den saknar explosiv laddning. PAC-3 har en liten explosiv laddning.
För att slå ut en ballistisk robot då roboten befinner sig högt i sin bana så används en land eller fartygsbaserad variant av Standard Missile 3, SM-3, ihop med Aegis och AN/SPY-1 radar. Det var en landbaserad variant av detta man ett tag ville placera i Polen.
Pga en ballistisk robots höga hastighet så är det inte realistiskt för en missil att ”jaga ikapp” roboten, utan de måste skjutas på ett sådant sätt att de möts under färd.
@ Edis
Tack!
Betyder det att ev. svenska enheter med Patriot/MEADS rent tekniskt skulle kunna medverka i Nato ”Missile Defense”?
Jag skulle anta att eventuellt svenskt inköp av Patriot/MEADS i så fall skulle kunna användas till att skydda Sverige mot ett angrepp och då skjuta ned robotarna under inflygningsfasen (upp till ungefär 2 minuter före då roboten når sitt mål). Man får då placera ut dessa kring de områden man vill skydda, ex. Stockholm.
Däremot skulle jag tro att PAC-3, den missil som används för denna uppgift både med Patriot och MEADS, inte har den prestanda som krävs för att skjuta ned robotarna i ett tidigare skede.
För att skjuta ned robotarna i ett tidigare skede, vilket väl är det som det vanligen syftas på när det talas om NATO's missilförsvar, så brukar det istället handla om att använda SM-3. SM-3 når tillräckligt långt ut i rymden för att till och med klara att skjuta ned lågtflygande satelliter. Misslyckas man med att skjuta ned roboten med SM-3 under flygningen så försöker man då skjuta ned dem med PAC-3 under inflygningen.
För att skjuta ned robotarna under flygfasen så använder USA fartyg i Arleigh Burke respektive Ticonderoga klassen och Japan har en egen variant av Arleigh Burke klassen som de använder. Men man kan även använda en landbaserad variant av SM-3.
Det finns en artikel på Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Aegis_Ballistic_Missile_Defense_System
@ Claes S: jo, för att detektera ett mål ”på lägsta” bortom horisonten krävs luftburna sensorer, sen är frågan var horisonten går men det är en enkel ekvation. En luftburen sensor är förstås en fördel när det handlar om mål på lägsta höjd.
När det gäller att skjuta ned ballistiska robotar har den frågan redan avhandlats. Här vill jag bara tillägga att det rimligen är bättre att slå ut en robot innan den levererar stridsdelen i avsett mål, även om det medför att det regnar ned skrot på andra ställen.
Fördelen med att basera robotsystemen ombord ett fartyg är dels att det är svårt att slå ut eftersom det är rörligt med bra omvärldsuppfattning och effektivt närskydd, men främst att det är enkelt att flytta till där det behövs.
Fartyget skulle kunna skydda exempelvis Stockholm, delta i NATOs missilförsvar eller skydda Japan från Nordkoreanska överraskningsanfall – allt efter statsmaktens behov och önskemål.
Att sätta upp ett landbaserat lvrobotförband i ett annat land torde innebära stora diplomatiska, juridiska och logistisika svårigheter och lär ta lång tid från politiskt beslut tills förbandet är operativt.
Ett örlogsfartyg med rätt sensorer och robotar kan lösa samma uppgift från internationellt vatten utan dessa problem och det kan framgruppera till området innan politiskt beslut är fattat. De juridiska frågeställningarna vid en vapeninsats är dock desamma.
Med tanke på ovan nämnda fördelar borde långräckviddigt lvsystem vara en självklarhet på nästa ytstridsfartyg.
/ Commander