Sverige har fått Natos uppdrag att leda en logistikstab. Beslut har fattats att denna stab skall lokaliseras till Enköpingsområdet. Med tanke på möjliga scenarier för Natoinsatser i norra Europa kan detta vara ett strategiskt klokt val.
Att det finns en logistikstab i Enköpingsområdet kan dock inte tolkas som att det även kommer att etableras fysiska logistikresurser i samma område! Logistikresurser som ammunition, drivmedel, reservdelar, ersättningsmateriel, reparationsresurser, livsmedel, sjukvårdsresurser m m måste finnas tillgängliga och säkerställas på strategiskt viktiga platser för de Natoförband som skall transporteras mot insatsområdena. Jämtland/Östersundsområdet är ett sådant område som av naturliga skäl bör och skall byggas ut i fredstid för att sedan kunna fungera som ett understödsområde vid kris och krig.
Det har offentligt redovisats att det i Trondheimsfjordens hamnar planeras för mottagning av 3 divisioner Natoförband med upp mot 100 000 man. Från hamnarna skall förbanden transporteras på järnväg och 4-5 vägar österut in i Jämtland och Östersundsområdet. Beroende på aktuellt insatsområde finns därifrån flera transportalternativ, antingen norrut mot Bodenområdet för att möta ett angrepp över norra Finland, österut mot hamnarna i Sundsvall och Gävle för fartygstransport till mellersta eller södra Finland eller söderut mot Mälardalsområdet och därifrån med fartygstransport mot sydligaste Finland eller Baltikum.
Trondheimsfjordens hamnar kan således bli huvudalternativet för mottagning av Natoförband som skall sättas in i norra Europa!
Till Östersundsområdet är det i genomsnitt drygt 30 mil från hamnarna.
Man bör utgå och planera från att i ett värsta scenario är det osannolikt att Natoförbanden kan tilltransporteras under ostörda förhållanden. Fientliga attack- och bombflyg kommer säkerligen att sättas in för att bekämpa och fördröja förbanden. Detsamma gäller angrepp med bland annat robotar, missiler och drönare. Även sabotageinsatser mot strategiskt viktiga broar och knutpunkter kan vara möjliga. Sammantaget kan betydande förseningar åsamkas Natoförbanden, likaså kännbara förluster. Förbandens stridsvärde kan därför vara reducerat i större eller mindre grad såväl personellt som materiellt redan under det första dygnets transport då man i bästa fall nått fram till Östersundsområdet med den första brigadenheten. Förseningar i förhållande till planerat transporttempo kommer att ackumuleras för efterföljande brigader och den totala inledningsfasen från hamnarna i Tröndelag till Östersundsområdet kommer utan tvekan att pågå under ett betydande antal dygn.
Förutom fientlig inverkan finns det ytterligare faktorer som kan reducera förbandens stridsvärde redan i en inledande transportfas. En sådan faktor är att stora delar av Natoförbanden kan antas ha varit förrådsställda och hållna i beredskap upp till flera år. I Sverige har vi rikliga erfarenheter från större krigsförbandsövningar där uppmarsch till ett insatsområde genomförts dygnen direkt efter mobilisering/uthämtning av förbandens fordon m m ur mobiliseringsförråd.
Erfarenheterna visar att icke obetydliga delar av fordonsenheterna drabbades av någon typ av transportskador till följd av att fordonen stått i mobiliseringsförråd under många år. Andra faktorer som menligt kan inverka på transporterna om inte förberedelsetid funnits är de oerfarna fordonsförarnas och övriga soldaters ringa erfarenhet med att framföra stora tunga stridsfordon på ibland smala och krävande vägar i Norden särskilt om det dessutom är på vinterväglag, i stark kyla och med en hel del snö. Vid de större övningarna med som mest 20 000 man under 80- och 90-talet var det inte ovanligt att ”förbandets kö” kom upp till övningsområdet 2- 3 dygn efter att huvudstyrkan kommit fram till sina slutpunkter.
Till följd av eventuellt fientliga luftangrepp måste man dessutom räkna med att ett betydande antal soldater liksom fordon kan åsamkas mer eller mindre allvarliga skador varav en del soldater behöver opereras och vårdas på sjukhus och för en del fordon krävs omfattande reparationer eller att de skrotas.
Att transportera tre divisioner med totalt upp mot 20 000 fordon och 100 000 man är alltså en logistisk utmaning som kommer att pågå under ett betydande antal dygn även om det sker utan fientlig påverkan. Under hela denna process är det av största vikt att förbandens stridsvärde personellt och materiellt kan återtas genom återfyllnad av förbrukade och förlorade resurser innan förbanden transporteras vidare mot slutmålen.
Erfarenhetsmässigt är det alltså den inledande transportfasen som är mest krävande när det gäller fordons- och transportskador. Efter att Natoförbanden kommit vidare från de passartade gränsområdena och skall fortsätta från Östersundsområdet är vägarna fler, bredare och av högre kvalitet, detsamma gäller järnvägarna. Möjligheten att bland annat genom utspridning skydda förbanden under fortsatt transport förbättras. ”Barnsjukdomarna” hos de förrådsställda stridsfordonen kan ha avhjälpts och fordonsförarna blir efterhand dugligare att klara det nordiska väglaget som särskilt vintertid kan vara krävande.
Bilden pekar på en förmåga som fanns under 1960 – 2000 talet och då fanns en fungerande transportledningsorganisation. För att klara av framtida utmaningar måste denna organisation återupprättas.
Det har nyligen gjorts känt att ett område skall iordningställas i Östersundsområdet för Nato när allierade förband skall ”passera Jämtland”, som det uttrycks i Östersundsposten 1 oktober 2025. Det verkar vara ett område som i första hand skall utnyttjas när Natoförband/svenska förband passerar Östersund i samband med en i förväg planerad övning.
Av det vi beskrivit ovan bör det dock framgå att det långt ifrån är tillräckligt med endast ett ”iordningställt område”. Detta gäller i synnerhet i en skarp situation när totalt mycket stora Natoförband till följd av en hög konfliktnivå eller i samband med ett krigsutbrott skall transporteras vidare från Östersund. Så ta nu tillfället i akt att öva inför den stora utmaning som en eventuell krigssituation skulle innebära.
Området som Nato önskar behöver enligt vår uppfattning innehålla viktiga logistikresurser så att sådant som skadats eller gått förlorat under det kritiska inledande transportskedet kan fyllas upp igen. Det gäller bland annat ammunition, drivmedel, reservdelar, ersättningsmateriel, sjukvårdsresurser m m. Vi anser att det är Sverige som ansvarigt land för värdlandsstöd som måste säkerställa att mycket av dessa resurser finns tillgängliga. Natos ansvar är att specifika Nato-resurser finns tillgängliga. Det är orealistiskt att tro att samtliga dessa logistikresurser kan ”rulla i kön” på förbanden som är under transport.
Mycket måste finnas på plats lång tid i förväg, alltså redan i en fredstida planeringsfas och dessa resurser måste kunna skyddas mot sabotage, hybridangrepp m m. Vi måste också vara medvetna om att det område vi nu talar om är avsevärt mycket större än det område som talas om i Östersundsposten den 1 oktober 2025.
Man kan göra en försiktig uppskattning av skador och förluster per brigad om cirka 5000 man med 1500 fordon och specialekipage under den inledande transportfasen. Här har vi beräknat 2 % skador på fordon och utrustning varav 25% blir helt utslagna, 25% kan fortsätta med mindre skador och 50% kräver betydande reparationer. Till detta kommer specifika ”förråds-” och transportskador utan fientlig påverkan, dessa uppskattas här till 1 % som kräver verkstadsreparationer. Det skulle innebära att ca 25 fordon per dygn behöver ha tillgång till kvalificerad reparationskapacitet. På en vecka blir det cirka 175 fordon på verkstad där specifika reservdelar m m krävs. Det kan således krävas tillgång till specialutrustning i verkstäderna. Tillgång till systemviktig verkstadsutrustning, reservdelar och komponenter behöver byggas upp redan i fredstid.
För personskador orsakade av fientliga insatser beräknas här 1 % skadade eller döda varav 1/3 endast får lättare skador och kan fortsätta inom förbandet. Omkring 1/3 kräver sjukhusvård med operationer av varierande komplexitet. Omkring 1/3 bedöms stupade i samband med de fientliga attackerna. Detta skulle innebära omkring 20 operationer per dygn, på en vecka ca 150 operationer. D v s den sjukvårdskapacitet som finns i Jämtland och Västernorrland kommer att tas i anspråk för att klara detta. Det kan därför finnas anledning att behålla Sollefteå sjukhus som beredskapssjukhus!
För att planeringen skall upplevas som trovärdig måste planeringsförutsättningarna vara realistiska.
Natoförbanden uppges under storövningen nästa år endast ”passera” Östersund och enbart behöver ett avdelat område ”för att vila”. Om det är så och det därmed inte finns några specifika kvalificerade logistikresurser tillgängliga och det heller inte simuleras något utfall av fientlig påverkan så anser åtminstone inte vi att planeringsförutsättningarna är vare sig realistiska eller trovärdiga.
Vår slutsats är – tag nu chansen och öva inför eventuellt kommande krigssituation när tre divisioner med ca 100 000 man skall passera genom Jämtland, Härjedalen och närliggande län. Vi måste ta alla tillfällen i akt och öva inför det värsta scenariot, d v s krig i Norden!