Utvecklingen kring Libyen har de senaste dagarna haft karaktären av ett steg framåt, två steg bakåt för väst och rebellerna.

I den positiva bägaren kan rebellerna stoppa några mindre taktiska segrar i västra delen av landet kring gränsen mot Tunisien. Rebellernas övergångsråd har också erkänts som det libyska folkets legitima företrädare av Storbritannien. Detta är en framgång för rebellerna, eftersom det öppnar upp för att de ska kunna göra anspråk på den libyska statens tillgångar i Storbritannien. Erkänandet är en notabel positionsförändring hos Storbritannien som tidigare hävdade att landet erkände länder, och inte regeringar. Sammanlagt har nu ett trettiotal stater erkänt rådet som Libyens legitima företrädare.

Men, i den negativa bägaren har kulorna varit svartare de här dagarna. Till att börja med så beslutade den italienska senaten att minska det italienska engagemanget med 900 människor. Detta beslut måste förvisso bekräftas av underhuset innan det verkställs, men det mesta talar för att den forna kolonialmakten alltså drar ned styrkan väsentligt. Landet slutar också operera Typhoonplan, vilket indikerar att flygförbudszonen nu närmast är permanent utan insats.

En av de största supportrarna i det amerikanska politiska systemet, den republikanske senatorn John McCain, har skrivit brev till övergångsrådet och bett dem utreda Human Rights Watch uppgifter om övergrepp, framförallt i västra Libyen. Enligt tidningen The Independent, så varnar senator McCain för att det amerikanska stödet annars riskeras.

Den värsta smällen i bildlig mening skedde i torsdags när rebellernas militäre chef, general Younis, sköts utanför Benghazi. Ryktesspridningen är stor kring vad som skett, men helt klart är att han kallats tillbaka från fronten för någon form av utfrågning. Younis var ju Khaddafis närmaste vapendragare i över 40 år innan han i senare delen av februari bytte sida.

Rebellrådet hävdar att han dödades av Khaddafianhängare, men det mesta talar för att han dödats av en rebellfraktion i form av 17-februari- Martyrbrigaden som består av tidigare medlemmar i Libyan Islamic Fighting Group. Skälet skulle vara att Younis haft kontakter med Khaddafis kretsar, och därför ansetts vara en förrädare. I inlägget Elvis has left the building berörde jag kort möjligheten att han var planterad av Khaddafi. Regimens reaktioner på dödsbudet har varit intressant, eftersom han borde räknas en förrädare. I ett uttalande säger en talesman att Younis var en ”libysk medborgare” med det implicita budskapet att han skulle få en rättegång i Tripoli till skillnad från Benghazi.

Om rebellerna dödat Younis, så har de förlorat sin bäste befälhavare och de har dessutom tappat legitimitet som demokratisk kraft. I västs huvudstäder är inte seden att skjuta misstänkta accepterad.

Det kan därför vara logiskt att Storbritannien därför har erkänt rebellerna som legitima företrädare. Det öppnar nämligen upp för att sakta dra ned på det egna militära engagemanget, och låta rebellerna kämpa vidare. Problemet är att Younis klan – Obeidi – inte lär låta detta passera. Risken för en splittring inom rebellsidan är därför överhängande, och skulle kunna leda till att Obeidiklanen söker sig västerut.

Som mina amerikanska vänner brukar säga:

The road to hell is paved with good intentions!

Expressen
DN

Mer av samma författare