På dagen 8 år efter inledningen av Irakkriget anföll så en koalition olika libyska installationer. 112 Tomahawkrobotar avlossades bland annat från ubåten USS Providence och en brittisk Trafalgarubåt. Franska divisionsförband patrullerade libyskt luftrum under en tid. Tidigare på dagen hade ett av rebellernas stridsflygplan blivit nedskjutet av Khaddafis luftvärn.
Operationen leds tillsvidare av generalen Ham, som är befälhavare över US AFRICOM i Stuttgart. Den styrka som ska genomföra upprättandet av flygförbudszonen leds av en amerikansk amiral ombord på ledningsfartyget USS Mt Whitney. Enligt en talesman från Pentagon ska ledningen så småningom lämnas över, vilket förmodligen är till NATO och i så fall Joint Forces Command South i Neapel. Beroende på ledningsbehovet är det möjligt för ett operativt högkvarter på USS Mt Whitney att så småningom leda hela operationen själv.
Det är bra för operationen att kommandokedjan nu är utformad. Enhetlig ledning är en nödvändig förutsättning för att kunna lyckas med det som koalitionen föresatt sig. Under gårdagens möte i Paris tecknade alla närvarande regeringschefer eller utrikesministrar samråd på att börja implementeringen av resolutionen 1973. Tyskland bidrar inte direkt liksom några andra länder. Istället tar Tyskland på sig ett utökat ansvar i Afghanistan när det gäller besättningar till de luftövervakningsplan (AWACS) som finns. På så sätt kan amerikanska besättningar frigöras för Medelhavet.
Målen för den inledande bekämpningen av det libyska försvaret är det integrerade luftförsvaret med delar som radarstationer, luftvärnsrobotbatterier och flygfält. Libyen har ett ganska kvantitativt luftvärn. Kvalitetsmässigt är det SA-5 som är ett bekymmer för koalitionen. Med en räckvidd på 250 km så kan Khaddafis tre förband i området Tripoli – Sirte täcka hela kusten från väster till Brega. Om förbandet i Benghazi är under Khaddafis kontroll är oklart. Det finns rapporter om att Khaddafi kan ha förstärkt sitt luftvärn den senaste månaden. Möjligen har han i så fall köpt delsystem från Vitryssland och Syrien samt mer osäkert Venezuela.
En attack som på det här sättet ökar intensiteten efter hand som tiden går, innebär en större risk för att motståndet i landet ökar mot en yttre fiende. Min bild är att huvuddelen av krigsmakten har varit lojal med Khaddafi hela tiden. Redan under kvällen utfärdade en mullah en Fatwa om Jihad mot korstågsfarare. Att spela på religionen kommer att vara ett av regimens främsta vapen, vilket var en av de metoder som Stalin använde sig av mot Hitler. Därför är Arabförbundets stöd och deltagandet av Qatar och UAE en absolut nödvändighet. Khaddafi sa igår kväll att han avser att dela ut vapen för att försvara sig. Det innebär en avsevärt ökad risk för kaos i landet. Han kommer också att försöka sig på olika okonventionella metoder för att distrahera omvärlden. Det finns just nu inget som tyder på att Khaddafi skulle vika ned sig. Han kommer att försöka dra ut på kampen och att kommunicera ut den avsikten till alla.
Det finns tyvärr en hel del frågetecken till det nuvarande upplägget, och som till del påminner om tidgare konflikter. Det är svårt att skaka av sig intrycket att omvärlden, nu i en slags ad-hoc-koalition, bara vet vad som ska uppnås – Skydda befolkningen – och hur man ska starta. Det är däremot svårt att hitta någon strategi och den politiska viljan och sammanhållningen är oklar.
För att ta några exempel: Relevanta länder som Tyskland, Turkiet, Egypten och Saudiarabien deltar inte (ännu). AU vill ha eldupphör. BRIC-länderna ställde sig inte i vägen för resolutionen, men något engagemang är svårt att hitta. Den militära delens samhörighet med övriga åtgärder är inte heller lätt att få svar på, särskilt inte som president Obama uteslöt amerikanska marktrupper.
Tidigare oklarheter i kommandokedjan förbättrar inte heller bilden av koordineringen. Igår eftermiddag var bilden att det var den franske överbefälhavaren, president Sarkozy, som ledde operationerna. Nu är det utklarat, även om jag är fascinerad av hur överlämning till annat högkvarter ska gå till inom ramen för pågående operationer.
Även om nu väst förstör mycket av Khaddafis militära infrastruktur, så kommer det också ett sedan. Vad är målet för den militära operationen? Vilka regler gäller? Vad gör vi om Khaddafi kapitulerar och det utbryter kaos – ett nytt inbördeskrig? Hur ska befolkningen skyddas då? Vilka är rebellerna?
Bara rebellerna är ett kapitel för sig. Dels består dessa av separatister med huvudbas i Bengahzi. En separation av landet går direkt mot resolutionen som talar om Libyens territoriella integritet. Nästa gruppering är de militära utbrytarna från Khaddafis krigsmakt. Generalen Younis som förut var Khaddafis inrikesminister har sannolikt inte kommit till den positionen utan att ha visat sig ”handlingskraftig”. I östra delen av landet, närmast egyptiska gränsen, finns mer radikala element med tyngdpunkt i Derna. I förhållande till folkmängden var det libyer som var den största nationaliteten bland utländska krigare i Irak. Det är någon av dessa som ska leda Libyen sen, om Khaddafiregimen störtas som konsekvens.
Det är lätt att starta ett krig, men desto svårare att veta hur man ska vinna freden. Det här verkar inte vara tänkt i botten. Tyvärr.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Hur kan du få det till en Ad Hoc-koalition? US/UK samarbeter överallt hela tiden och samarbetet med Frankrike har verkligen stärkts under de senaste åren. Mer intressant att se hur snabbt Danmark hakar på. De har verkligen valt sida. Norges strategi är den absolut mest framgångsrika. De tar russinen ur alla kakor. Sverige vill jag inte ens prata om, då blir jag onyanserat förbannad…
Helt riktigt. Risken är att det blir som i Irak där en enda PowerPointbild visade på fas 6, hur man skulle driva lendet efter man genomfört den noggrannt detaljerade invasionsplanen i fem faser.
Jag hoppas att man undviker att slå ut civil infrastruktur som kraftverk och vattenförsörjning. Sedan bör man snarast lägga över ansvaret för operationen på arabvärlden.
Jag menar att det inte är någon organisation utan en blandning av stater från väst och ett par från Mellanöstern. Därför gav jag den blandningen namnet ad-hoc-koalition.
Sen är tyngden som du säger US/UK, men det är inget helhjärtat stöd från USA om du läser mellan raderna.
Vår roll ska diskuteras. Vi borde ha varit med i Paris. Om vi inte vill delta direkt så hade vi kunnat köra en tysk metod med avlastning. När nu tabut mot Gripen är brutet kan det ju flyga i Afghanistan också.
Målet är väl hur tydligt som helst? Man ska upprätta en islamistisk lydig stat som kan förtrycka majoriteten och som är beroende av amerikanska vapen för att kunna behålla makten.
Precis som man har i de arabländer som USA är allierade med.
Du vet, de där länderna som dödar många gånger fler civila när de slagit ner fredliga folkliga uppror än Khaddafi gjort då han slagit ner islamistiska väpnade minoritetsuppror, utan att någon ens klagar ännu mindre pratar om militära interventioner.
Varför skulle man intervenera i länder där man redan har allierade diktaturer och varför intervenerar man på svagare skäl där man inte har allierade diktaturer?
Planen är förmodligen ungefär densamma som på Balkan, att bomba bort 'skurkens' militära övertag.
Sedan är väl förhoppningen att de libyska rebellerna, eller kanske till och med Gadaffis inre krets, kommer att lyckas störta honom.
Om det lyckas eller inte beror nog mest på att bombningarna sätter igång snabba rörelser i rätt kretsar på marken i Libyen.
Den största risken är nog om Gadaffi sitter kvar vecka efter vecka trots bombningarna.
Då kan det vara svårt att komma vidare utan en markinsats, som är internationellt mycket känslig.
Men vi får väl hoppas att någon i Gadaffis närhet vädrar morgonluft och tar saken i egna händer.
@Anonym. Just ordet ”förhoppning” är besvärligt när det gäller strategi och operationer, men jag tror du målar en hygglig bild av tänkandet.
Det kortsiktiga målet att degradera det Libyska luftförsvaret och upprätta en NFZ är lätt att förklara och lätt att förstå. Här borde Sverige kunna bidra.
Sedan blir det svårare. Inga markförband i arsenalen och inget regimskifte i målsättningen.
Hur ser egentligen End Stae och framgångsfaktorerna ut, när väl NFZ är etablerad? Sällan har väl så många ambivalenta dragit i krig, inklusive USA självt som både deltar och skärmar sig. En förutsättning för framgång i krig är väl att man laddar på helhjärtat.
Hur ser den framtida försörjningen av befolkningen ut? Är det Kaddafi eller Alliansen som bär ansvaret för detta. Hur är införsel och distribution av förnödenheter till befolkningen tänkt. En NFZ försörjer ingen och Libyen är inget jordbruksland.
Har idén att skydda en civilbefolkning från luften något empiriskt stöd?
Nu måste nog en mer långsiktig förklaring till målet med krigets fortsättning presenteras, helst innan opinionen ruttnar. Själv har jag svårt att förstå hur framgångskriterierna ser ut utan markförband.
Inte tänkt i botten verkar vara en välfunnen rubrik.
@Sumatra. Bra vinkel med försörjningen, särskilt som Libyen är en stor nettoimportör av livsmedel.
Bra analys om den hopplösa läget. Ännu mer slående att alla som yttrade sig hittils har lika bred kunnande om ämnet, mao Zero. Vi i Europa lär oss aldrig, vill inte lära, men älskar att skramla med våra löständer.
Den här kriget är lika korkad som Afganistan när Ryssarna marcherad in, utan mål, utan att uppnå något. Sedan kom ”Allierade med samma fantastiska resultat.
För mig det har alltid varit en gåta när har en maktelit intrese för invasion, och när inte?
Se Sues Kriget kontra lille Ungerska revolutionen/kontrarevolutionen i 1956.
Den här Lybiska interventionen troligen hamnar också högt på skampelaren, och lämnar lika stor khaos efter sig som kriget i Blakan.
Ta mig rätt, jag däremot tar 100% avstånd från inhemska förtryck. Min poäng är att enligt min mening den här vapenskrammel har en helt annan agenda.
Nu har EU med USA fått på halsen Libyanistan!
Frågan är hur kommer det sig att Arabförbundet inte genomfört militäraktionen?
Press TV njuter med rubriker ”Spain, Norway, Denmark join war party”, WAR PARTY…
Kommentarer till artikeln visar stämningarna mot EU/USA;
”DEEN
IRAN ITS WILL BE NEXT TO YOUR DOOR.ALLAH HELP ARAB and MUSLIMS COUNTRIES.arab and muslims leaders show your solidarity and save your citizens from evils(usa and westerns)
Ali
No suprise, here. It’s always been a racist imperialists against the rest of the world. The issues in Libya are for the Libyans to decide and now that we see these imperialists bombing the nation, it makes one wonder what’s really going on in Libya and if we’ve been given the correct information. America and its imperiallist allies must be resisted.
DEN
CHRISTIAN KILLING MUSLIMS IN WORLD WIDE(THIS USA AND WESTERNS ALL ARE CHRISTIAN)OUR MUSLIMS LEADERS ARE SLEEPINGAND THE NEED TO SAVE THERE BANK BALANCE IN USA AND WESTERNS BANK.MUSLIMS LEADERS ALLAH WILL PUNISH YOU ALL ARE.” och så vidare och vidare….
Där ser man vad ett översättningsprogram kan göra med en text. Vilket var orginalspråket?
@Sumatra. Originalspråk till vad?
Försvar och säkerhet
Det var väl meningar som dessa, som fick mina tankar att gå till ett översättningsprogram:
”Den här Lybiska interventionen troligen hamnar också högt på skampelaren, och lämnar lika stor khaos efter sig som kriget i Blakan.
Ta mig rätt, jag däremot tar 100% avstånd från inhemska förtryck”.
Jag kan ha fel och det var definitivt inte min avsikt att ägna mig år lyteskomik
Till frågan om framtida försörjning av Libyens befolkning.
Det finns enligt mitt synsätt bara en lämplig infallsport från sjösidan, nämligen hamnen i Benghazi, förutsatt att den fortfarande är tillgänglig.
Det finns två leder in till hamnen, en från sydväst och en från Norr.
Hamnen kan ta emot fartyg som är drygt 160 meter och som sticker drygt 8 meter.
Inre hamnen med nästan 500 kajmeter kan hantera RoRo.
Yttre hamnen med nästan 800 kajmeter och ett djup av 8,2 meter.
Sedan finns det två mindre hamnar med 4,8 resp 3.1 meters djup.
Således utmärkta förutsättningar. För att utnyttja dessa fasciliteter krävs nog att man går in med marktrupp för att säkra hamnområdet och dess omedelbara omgivningar.
Är lederna in till hamnen eller själva hamnen minerade? Sannolikheten för detta ligger någonstans mellan 1 och 0. Finns det något land som har bättre mröj-förband än Sverige gripbart? Det vore en humanitär insats med militära medel.
@Sumatra. Tack för precist underlag, och ett intressant förslag som härmed vidarebefordras till läsarna.
Försvar och säkerhet
Anledningen till de precisa uppgifterna är att det är dessa siffror som definierar en hamns kapacitet; kajmetrar och djup.
Förr eller senare lär väl civilbefolkningen behöva försörjningsstöd.
”Sanktionspolitiken skärps nu ytterligare. Humanitära insatser kommer att behöva både breddas och fördjupas”, skriver Carl Bildt. Det är väl inom ramen för dessa humanitära insatser som en hamn med kapacitet kommer att erfordras.
Flygkriget är lätt att förstå och dessutom TV-mässigt. Nu tror jag att detta luftkrig är en delmängd av det som tarvas för framgång i någon mening. Att tillse att den befolkning som skall skyddas inte svälter ihjäl är en framgångsfaktor.