Vad tänker diktatorn på kvällen när han läst dagens nyhetsskörd och sträcker sig efter en dadel? Hur ska han komma ur sitt livs knipa? Har han några chanser överhuvudtaget? Allt fler överger honom, framförallt i omvärlden. Nu har han bara tre vänner kvar. Kontanter, lojala stamledare och omvärldens känsliga koalition.
Vi får förutsätta att Khaddafi håller sig ajour med omvärlden. Den som har läst något av hans tal inser att det är en intelligent människa vi har att göra med, och ingen dumbom. Han är sannolikt inte galen heller, utan slug, brutal och hänsynslös. Annars hade han helt enkelt inte överlevt 42 år i sin position. Han har tills alldeles nyligen behärskat de libyska samhället, och har givetvis en kunskap om Libyen som vi icke-libyer inte är i närheten av. Att muta, hota och övertyga på de inre linjerna behärskar han. Men just nu torde hans största intresse vara omvärlden.
Han har alldeles säkert noga följt rapporteringen om NATO:s möte i onsdags liksom fortsättningen som Robert Gates uppsträckning av klassen i fredags. För det inre kabinettet blev mötet en liten seger. Ingen ny nation skyndade till med stridskrafter. Nederländerna fortsätter med sin linje att flyga uppdrag i flygförbudszonen, och så verkar det som de kommer att sälja markmålsrobotar till Danmark som börjar få ont om dem. Norge trappar ned något, och försvinner om sju veckor. Sverige får en justerad profil och flyger fler uppdrag än tidigare. Khaddafi vet att det gäller att hålla ut till och med september, för då börjar höststormarna. Han har dessutom hjälp av Ghiblin som blåser i juni, och av den nästan omänskliga värmen i juli och augusti.
Det viktigaste elementet för honom är vad som händer i den amerikanska kongressen angående synen på presidentens agerande. Nästa fredag ska Obama senast svara på 21 olika frågor om Libyenfälttåget. Khaddafi har till och med skrivit till kongressens talman och tackat för att de debatterar och granskar skeendet. Han förstår alltså att vädja till det amerikanska folket via dess valda ombud. Men, mycket talar för att kongressen kommer att stödja presidenten när han tillräckligt tydligt har visat att han konsulterar med densamma i Libyenfrågan.
Det finns dock ett antal jokrar som kan påverka kongressens inställning. Den främsta är ekonomin. Den jokern är långsam, men kraftfull. Ett debacle kring Grekland och vidare spridning av Eurokrisen kommer påverka USA liksom större händelser i Kina. Stor inflationsrisk och extremt överhettad byggsektor kan innebära att Kina släpper delar av sin valutareserv. Sådana scenarier skulle tvinga USA till kraftiga åtgärder för att bevara förtroendet för dollarn, vilket skulle kunna innebära en nedtrappning av militära engagemang.
En annan stark, men osäker joker är omvärldsutvecklingen, framförallt i Iran och arabvärlden. Ju svårare konflikter i Jemen, Syrien och möjligen senare med Iran, desto större är risken att befälhavaren för CENTCOM kommer kräva resurser som används för Libyen. Båda dessa jokrar har Khaddafi emellertid svårt att påverka.
Han måste därför förlita sig på några av de fyra småjokrarna han har. Den första, terrorattacker, är riskfylld. Tills alldeles nyligen har han avstått. Nu har italiensk polis arresterat tre libyer för förberedelser till mord på övergångsrådets ambassadör i Italien. Han kommer nog att hålla tillbaka detta kort i fortsättningen, och han kommer framförallt inte attackera amerikanska intressen. Det har han lärt sig redan 1986. Mot andra kan det ske när läget börjar bli desperat.
Nästa kort handlar om att skjuta ned helikoptrar. Utfallet blir nog litet, om hans styrkor inte lyckas träffa flera vid samma tillfälle. Storbritannien och Frankrike bedöms kunna utså förluster utan att det påverkar viljan att slåss på kort sikt.
Den tredje jokern är vapensmuggling ut ur landet från plundrade vapenförråd. Den här jokern är redan i spel. Det börjar att dyka upp artiklar i israelisk media att dessa vapen är på väg in i Gaza, något jag skrev om för snart en månad sedan. För diktatorn vore det en liten vinst om israeliska styrkor kunde visa upp ett beslag som emanerar från libyska förråd. Det skulle till viss del underminera övertygelsen i väst om nuvarande handlingslinje. Särskilt oroade är man i världens underrättelse- och säkerhetstjänster över risken för kvalificerat luftvärn eller C-stridsmedel i händerna på terrorister.
Sista jokern är övergrepp från rebellsidan, vilket också verkar vara i spel. Human Rights Watch anklagade i veckan även den sidan för krigsförbrytelser och någon anonym NATO-tjänsteman såg sig föranlåten att försäkra att NATO kommer att vända vapen mot rebellerna om de begår övergrepp på civila. Problemet för diktatorn är att kunna göra sådana kända. Det krävs sannolikt bevis i form av rörliga bilder för att några sådana anklagelser ska få större genomslag hos nyhetsredaktioner. Här går det inte utesluta att han skulle kunna få hjälp att dokumentera av andra aktörer som inte vill se rebellerna vinna. Till och med den pågående amerikanska försvarsministern, Leon Panetta (nu CIA-chef), sa vid dennes kongressförhör att det libyska övergångsrådet kan innehålla extremister.
Flera långskott således för Khaddafi när det gäller hjälp på vägen på de yttre linjerna.
Han viftar med handen, och in i rummet kommer en av hans förtrogna. Några korta instruktioner, vi kan inte uppfatta vad som sägs. Diktatorn har beslutat sig för att spela en joker i den libyska leken, ett förhandlingskort, något för att köpa tid. Han ger överraskande en order till sin livvaktschef att han tänker byta sovplats. De närmaste agerar snabbt och effektivt. Bilar körs fram, någon viskar i en telefon. Diktatorn går mot en vanlig standardbil.
– Krig är en viljeakt. Jag behöver härda ut tre månader till, tänker han och försöker samtidigt att kakylera utfallet av jokern han nyss spelade. Han kommer fram till att han sannolikt vunnit en vecka till samtidigt som han fortsätter att kompromittera den andra sidan. Diktatorn sjunker ned i baksätet och somnar sina vana troget nästan genast. Det sista han tänker innan han somnar in är ett av de mest kända arabiska ordspråken:
”En bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina sandaler.”
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
”…och någon anonym NATO-tjänsteman såg sig föranlåten att försäkra att NATO kommer att vända vapen mot rebellerna om de begår övergrepp på civila. Problemet för diktatorn är att kunna göra sådana kända. Det krävs sannolikt bevis i form av rörliga bilder för att några sådana anklagelser ska få större genomslag hos nyhetsredaktioner. Här går det inte utesluta att han skulle kunna få hjälp att dokumentera av andra aktörer som inte vill se rebellerna vinna.”
”Taqqiya” tror jag det finns någonting som heter. Det går ut på att en muslim får ljuga om det tjänar hans syften. Palestinierna på Västbanken tillämpar detta konsekvent och skapar nyhetsflöden som är falska genom att gemensamt sätta upp kulisser i form av fotograferade massmöten synbarligen utan elektricitet för att israelerna bombat generatorn säger dem. Gardinerna fördragna, levande ljus, men utanför lyser solen kan man skymta på bilden om man har ett kritiskt öga. Eller så bluffar man med offentliga begravningar, tomma kistor. Journalisterna sväljer det här helt och hållet, men prestige eller politisk partiskhet hindrar dem från att korrigera deras felaktiga nyheter i tidningarna och TV.
Du förstår mycket om den mänskliga psykologin, men detta tycks du inte räkna med?
Mvh Roger Klang
Jag är bekant med en man från min f.d. kyrka (Jesu Kristi Kyrka, även kallad Mormonkyrkan), som var den svenske affärsman som sålde ett radarsystem till Mohammar Khaddafi på 80-talet. Han har tillbringat timmar och dagar samtalandes med Khadaffi.
Jag kommer ihåg historien om den svenske affärsmannen, som handlade om USA:s intervention mot honom, från media i slutet av 80-talet. Hans pengar frös inne genom USA:s försorg, eftersom de räknades som terroristpengar. Det rörde sig om 500 miljoner svenska kronor. (Jag har sett bankbeskedet på de 500 miljonerna, de genererar fortfarande ränta.) Han kan inte röra pengarna än idag.
I alla fall så berättade han för mig att Khadaffi var hög när han förhandlade med honom, vilket han hade tillfälle att studera i flera dagar. Alltid speedade ögon, säger han att Khadaffi hade.
Kan detta förklara något i Khaddafis handlande? Det är ju inte säkert att han knarkar än idag förstås.
Mvh Roger Klang
@Roger. Jodå, taqqiya har jag skrivit om. Bland annat här:
http://krigskonster.blogspot.com/2011/04/lang-fredag-i-syrien.html
Den finns även i sunnitisk form, och kan spela in i hans handlande som du påpekar.
Jag skulle villja påstå att vi inte kan lita på någon information från det libyska inbördeskriget. En del journalister kommer att visa sig vara bättre än de andra, men information från någon av de deltagande parterna måste betraktas med skepsis.
Detta inkluderar information från NATO, och tyvär också från FM och en hel radda svenska politiker.
@Per A:
Att försvarsorganisationen Nato håller inne med uppgifter ifrågasätter jag inte eftersom de måste ta hänsyn till piloters och andras (libyska civilisters) säkerhet. Men att Nato ljuger medvetet tar jag för omöjligt. På sin höjd kan de linda in sanningen i rökridåer temporärt. Politiker däremot, i synnerhet republikaner i USA, kan fara med medveten osanning när de säger att Vi (inkluderandes sina egna motiv) är i Libyen för det libyska folkets skull, utan att samtidigt klargöra varför de själva ville dit i första stället – för oljans skull. Jag hycklar inte, jag säger öppet att jag tyckte vi skulle sända flyg för att försäkra oss om en framtida oljeleverans till Sverige! Men jag förhåller mig till realiteten att de flesta uppfattar det hela som en humanitär intervention.
Roger Klang
Att känna till och förstå begreppet Taqqiya, är det inte detta som kallas att ha fördomar, hur rätt och välgrundat den än är?
Är det överhuvud taget PK att ta upp sådant här 😉
Man brukar säga att det första offret i ett krig är sanningen. Därför ska man inte oreserverat svälja allt som presenteras i en krigförande nations massmedier. Man bör skaffa sig informationer från oberoende källor för att få en mer nyanserad och rättvisande bild av verkligheten.
I svenska medier kan man få intrycket att Gaddafitrupperna ägnar sig åt massvåldtäkter. Se bl.a. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/icc-gaddafi-anvande-valdtakter-som-vapen_6229144.svd .
I tyskspråkiga Der Spiegel kan man läsa att en forskare från FN, Scherif Bassiuni, tvivlar på att underlaget till våldtäktsanklagelserna är underbyggt. En kvinna ska i mars månad ha skickat ut 70000 frågeformulär och fått tillbaka 60000 av dem. I 259 fall talas det om sexuella övergrepp. Men, enligt utredaren, låg det libyska postväsendet nere under den aktuella perioden. http://www.spiegel.de/politik/ausland/0,1518,767789,00.html
Tyskland till skillnad från Sverige är inte krigförande i Libyen.
@Sumatra. Jag värderar inte det moraliska i Taqqiya, den känns iofs främmande för mig samtidigt som jag har förståelse varför den sedvänjan tillkommit dvs. religiös förföljelse.
@F&S:
Jag tror att Sumatra var lite ironisk faktiskt.
@Gruelse:
Om det förekommer massvåldtäkt som vapen så vet kvinnorna vad det innebär för dem själva om de talar om det för sina män. Just det, döden. Inte i alla enskilda fall, men riskerna är tillräckligt stora för att de ska hålla käften. Ide´n med att en i västerlandet boende libysk kvinna sänder ut utskick till kvinnor i Libyen för att komma närmare sanningen om ifall det förekommer systematiska våldtäkter är en bra idé. Fast kan den libyska regimens soldater skilja ut kvinnorna från männen OCH barnen i alla enskilda begångna våldtäkter? Hur öppet sker dem, om det är sant som ryktet gör gällande? Sker dem i fängelse, på gatan, på ett mörkt ställe, eller i hemmet? Gå till botten med det så närmar ni er sanningen!
Roger Klang
@Roger. Jag tolkade också Sumatra så, men jag ville ändå redovisa hur jag tänkte.
Tillhanda: Roger Klang
Jag är förbryllad. Vad menar du med frågan:
” Fast kan den libyska regimens soldater skilja ut kvinnorna från männen OCH barnen i alla enskilda begångna våldtäkter?”
Tack Roger. Givetvis var det mest menat som ett skämt, men ändå med lite, lite tanke bakom. Mest riktat mot oss själva och hur vi tänker och resonerar.
Det finns nog ändå en svaghet i den förklaring som Försvar och säkerhet lämnade.
Om taqqiya vore en direkt och naturlig följd av religiös förföljelse, så skulle det finnas ett motsvarande begrepp inom t.ex. kristenheten. Ända sedan korsfästelsen, via förföljelserna i Rom och alla därefter följande ”interna” förföljelser av olika kristna inriktningar fram till dagens förföljelser av kristna i Mellanöstern, har kristna förföljts och dödats.
Ändå känner jag inte igen företeelsen från kristendomen eller någon annan religion.
Fick just upp ordet Stole på ordverifieringen. Kan det vara ett tecken från ovan?
@Sumatra. Du har rätt i att det är en svaghet i det resonemanget. Bikten kanske är det närmaste kristenheten kommer, särskilt när böner ordineras närmast som recept.
Fast kan den libyska regimens soldater skilja ut kvinnorna från männen OCH barnen i alla enskilda begångna våldtäkter?
Med det menar jag; Kan våldtäktsmännen utföra sina illdåd utan att varken man eller barn är närvarande? Om de kan det så är det troligt att sanningen aldrig kommer ut om våldäkterna eftersom kvinnorna håller käften om dem. Har jag klargjort mig?
Roger Klang
På tal om PK, hade det inte varit för att Johan Wiktorin (F&S) och andra av försvarsmakten sanktionerade bloggare typ Anders Silwer och hans flygvapenblogg är beredda att riskera sina liv för andra och gör det också från tid till tid, så hade jag dömt dem alla till den själsliga döden tillsammans med de övriga karriäristerna i riksdag och regering. Detta för att de sätter klacken på de mindre lyckligt lottade om dessa är svenskar, bara för sin karriärs skull trots att de är förmögna att stå upp för dem om de hade velat och accepterat en del skitstänk. Jag tror att sådana som bestämmer inom FM kommer från tighta goda familjer till skillnad från sådana som mig. Världen ser ut precis som i grundskolan. Fast jag skäms ändå inte för min bakgrund, jag är stolt över min familj! Att tillhöra ”trasproletariatet” innebär inte bara konkurrensnackdelar, i viss hänsyn kan man excellera över dem som kommer från goda familjer, särskilt i moraliskt och principiellt avseende! Hade jag inte haft den inställning till vad som är gott och vad som är ont som jag har så hade jag inte kommenterat på en PK-överstelöjtnants blogg. Inte alla politiker heller faller för min bila, vare sig från höger eller vänsterblocket.
P.S. Wiktorin utesluter inte heller folk från sin blogg, som ju faktiskt Anders Silwer gör i praktiken. Wiktorin är beredd att ta sin portion av skitstänk, så t.ex. länkar han till en SD-politikers blogg här på F&S tillsammans med länkar till andra politiska bloggare. Men som sagt, Silwer har tjänstgjort i alla fall. Tänkte bara klargöra det för eventuella guldfasaner inom FM med ett ont öga till mig i allmänhet och i hkv i synnerhet, för mina åsikter. Jag kommenterar inte här för att jag har brun tunga, jag kommenterar därför att jag inte vill bli missförstådd! Raka rör och öppenhet kommer man längst med. Vill Wiktorin ta bort den här kommentaren från F&S så må det vara hänt, det viktiga är att han i egenskap av överstelöjtnant med en blogg som jag kommenterar på har läst kommentaren. Särskilt en som tydligen är så välinformerad.
Roger
@Roger. Akademins blogg och debattforum är bara sanktionerad av Akademin, den står på kunskapsideal och omsorg om vårt försvar. Som opolitisk Akademi kan vi inte diskriminera partier, i synnerhet inte de som är invalda i Sveriges Riksdag av folket. Det är egentligen ganska enkelt.
Tillhanda: Roger Klang
Ja!
Vi får hoppas att det blir klarlagt om, och i så fall i vilken utsträckningen massvåldtäkt förekommer i Libyen som ett vapen.
@F&S:
Om alla ändå hade tänkt så! SVT/SR och regeringen tillexempel.
Roger