Idag samlas ledare från många länder och organisationer i Paris för att komma överens om hur resolution 1973 om Libyen från FN:s säkerhetsråd ska omsättas i handling. Utrikesminister Clinton företräder en amerikansk administration som ger bilden av att ännu inte representera en enad hållning. Dels finns det nyansskillnader i hur de högsta ledarna uttrycker sig, dels finns det en intern debatt huruvida Libyen är ett hot mot den nationella säkerheten och om det inte är dags att låta européerna ta större ansvar. USA har också en konstitution och presidentdirektiv som reglerar under vilka omständigheter som amerikanska styrkor kan stå under annans befäl.
EU:s ledare kommer med en ännu mindre samlad syn på hur krisen ska hanteras med militära medel. Den starkaste stormakten Tyskland kommer inte att delta. Polen deltar inte med förband, utan med logistik. Italien kommer sannolikt endast att upplåta baser. Kvar står Frankrike och Storbritannien tillsammans med Spanien, Belgien och Nederländerna. Alla dessa länder är också medlemmar i NATO. Danmark är redo att skicka stridsflygplan liksom Norge och Kanada. Sverige avvaktar enligt utrikesministern tills förfrågan kommer. Frankrike har hittills motsatt sig att NATO ska leda operationen, och hur det än slutar så vill alla att Arabförbundet ska vara ansvariga. Om det senare sedan genom en överenskommelse uppdrar åt NATO eller en s.k koalition av villiga är en annan historia.
Mycket pekar på att Arabförbundets viktigast stater inte deltar aktivt. Egypten, som är den enda staten som utanför länderna i NATO-kretsen som skulle kunna leda en operation mot Libyen, är inte med än med undantag för vapendistribution. Det är inte heller Saudiarabien, som dessutom brottas med mer närstående problem i Bahrain och östra Saudiarabien. Arabförbundets hållning är inte helt okomplicerad, eftersom en hel del av medlemmarna inte har större reservationer mot att slå ned uppror i sina egna länder. Det ser ut som om åtminstone Qatar och troligen Förenade Arbemiraten kommer att delta militärt.
Utrikesminister Clinton vittnade dock om Arabförbundets betydelse för att det helt plötsligt gick att få igenom resolutionen. En klar framgång för dess ledare Amr Moussa, som nu lyckats med konststycket att få Arabförbundets stöd för att agera mot Libyen, utan att engagera Egypten aktivt – ett land där han aspirerar på presidentposten.
Med på konferensen i Paris är också Afrikanska Unionen som också har ett intressant upplägg. Ledningen i AU stödjer Khaddafi, medan flera stater som Nigeria, Gabon och inte minst Sydafrika röstade för resolutionen. Det innebär att AU:s ledning kan sätta tryck på de närvarande angående Khaddafis politiska överlevnad. Det står inget i resolutionen om Khaddafis avgång, vilket utrikesminister Clinton krävt.
Alla dessa faktorer gör det osäkert vem som ska leda det hela och hur kommandokedjan ska se ut. Eftersom det inte finns något svar på vem som ska leda och vad det militära slutmålet är, så finns det inte heller någon befälhavare utsedd och därmed inte någon operationsplan. Det gör det svårt att slå fast vilka resurser som behövs. Viss underhandsplanering har säkert genomförts liksom vissa logistiska förberedelser och underrättelseinhämtning, men ännu har ingen befälhavare formulerat sina styrkebehov. Utrikesministern har därför en rimlig hållning att avvakta vad utfallet blir. Åtminstone till dess de inblandade organisationerna kommit förbi ett annat arabiskt ordspråk:
Du är schejk, jag är schejk. Vem ska göra upp eld?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
DN
SvD
SvD
Expressen
Expressen
Aftonbladet
Aftonbladet
Aftonbladet
Expressen
Det synes som om det finns tre åsiktsinriktningar på varför och om man ska införa en flygförbudszon.
1) För att hjälpa den libyska oppositionen och vad vi tolkar som det libyska folket.
2) För att säkra oljetillförseln till Västvärlden, i vårt fall Sverige.
3) För att använda vårt försvar i enlighet med tidigare politiska proklameringar eller för att vi vill visa framfötterna.
Vi måste enas om vilket eller vilka alternativ som ska ligga till politisk och militär grund för en intervenering. En sak talar för att vi inte ska dra oss för att delta om vi får en förfrågan, och det är att om det är lika lätt och billigt att placera eller deployera logistiken, som jag har läst att det är på Wiseman, och om det nu går något liknande som i f.d. Jugoslavien under Clintons US, som också hade luftherravälde med positivt resultat för att få stopp på inbördeskriget, då innebär det att det, till skillnad från i Irak och Afghanistan, att det blir lätt att dra sig ur snabbt. Kan man välja mellan att sätta in flyg och att sätta in marktrupp så är det förra tusen ggr bättre.
Men frågan är om vi är bjudna till kalaset?
Roger Klang
Även om vi enas om att alla tre alternativen är gångbara, och även om vi håller på ett av mina alternativ mer än på de andra två, så kommer vi åtminstone, genom att ha diskuterat det i riksdagen, till en gemensam konvergenspunkt då saker och ting kan bli gjorda. Förhoppningsvis utan hyckleri.
Roger Klang
@Roger. Jag tror att du har rätt, med tyngd i första.
Tillägga bör att dessa rebeller i Libyen är sponsrade med vapen/utbildning av MI6/CIA precis som fallet var när Ryssland attackerades i Georgien för inte så länge sedan. Det handlar inte om demonstranter som fått för sig att börja kriga helt plötsligt. Nu när MI6/CIA tydligen misslyckats så måste NWO helt enkelt backa upp med stridsflyg och missiler för att komma åt det man vill ha.
Anledningen till att man vill byta ut Khaddafi är samma som med Saddam Hussein, han har helt enkelt slutat att lyda de som satte honom på den platsen.
För övrigt samma som i Egypten.
Khaddafi har satt sig på tvären mot FN och NWO (same same) när det kommit till bland annat tvångsvaccinering.
I Egypten så ställde sig Mubarak emot attack samt åtgäder mot Iran. Inte omtyckt såklart. Därmed blev han utbytt.
Av Anonym – Redigerad Red
”För övrigt samma som i Egypten.
Khaddafi har satt sig på tvären mot FN och NWO (same same) när det kommit till bland annat tvångsvaccinering.”
Du är ju helt sanslös, skulle Khaddafis motstånd mot tvångsvaccinering vara en anledning för att angripa? Kom igen nu något bättre måste du väl kunna hosta upp! Förklara nu, på vilket sätt slutade Khaddafi och lyda? Alla med några kunskaper i ämnet vet att det har varit precis tvärtom. Sedan den totala omsvängningen efter 9/11 har ju Khaddafi (tyvärr) varit helt rumsren fram tills upproret bröt ut; samarbete med EU för att hejda flyktingar från Afrika att ta sig in i EU, lukrativa oljekontrakt och affärer med många västliga bolag (framför allt italienska, därav Berlusconis skamlöst avvaktande inställning ibörjan av revolutionen), röda mattan framrullad i elyséepalatset vid statsbesöket förra året (skamligt det med). Om olja bara var målet så skulle det naturligtvis ha varit enklare att låta Khaddafi slå ner upproret så att han skulle kunna fortsätta att leverera som han gjorde innan. Det där var nog den mest krystade förklaringen jag någonsinn har hört.
ni kloka gummor o gubbar på sk akademin,vet ni att civilbefolkningen var brottsligar som brutit sig in i militär förråd fullt utrustade för revolution,troligen har ni endast läst bonnierblaskor där det handlar om oskyldiga demonstranter
Det är märkligt att hela världen vilade på hanen när upploppen började i Libyen. Allt lullade på till sk akademin usa lakejerna
oljan pumpade och dollarna rullade. Inte fören Khaddafi hävde oljekontrakten med väst, Tyskland undantaget blev det liv i luckan. De tänkbara med motsatt åsikt i säkerhetsrådet lade förvånande ner sina röster vilket i sig luktar inte så lite kohandel frågan är bara vad de fick i utbyte.