Julen är tid för avkoppling och att umgås med familjen. Yrkesfolk gör ofta klokt i att stundtals koppla bort krigets skildringar och förkovra sig i annat än tjänstelitteratur. Men även många klassiska familjefilmer kan vara en bra källa för reflektion och något som manar till eftertanke. Ett framstående sådant exempel är Lejonkungen som förvisso är underhållande men även innehåller djupare lärdomar om personlig utveckling som är viktiga för alla, men extra så för de med ansvar för andras säkerhet.

Storyn är klassisk. Lejonungen Simba är arvingen till den kloke lejonkonungen Mofasa som utmanas av sin elake bror Scar. Efter faderns död luras Simba tro att det var hans fel och tyngd av skuld och skam flyr han konungariket för att räddas av livsnjutarna Timon och Pumba. Med dessa lever han ett bekymmersfritt men ganska meningslöst tonårsliv fram tills han återfinns av sin ungdomskärlek Nala, övertygas att återvända för att störta sin elake farbror från tronen och ta sin plats som ny kung. Historien är tidlöst klassisk och har många bibliska förtecken (livet i paradiset innan synden, djävulens frestelser, vandringen i öknen) men även likheter med bland annat Hamlet; prinsen som blir berövad sitt rättmätiga arv av sin farbror, uppmanas av faderns spöke att inte glömma honom och att utmana sin farbror. Likt dessa äldre berättelser innehåller den flera lärdomar.

Det kanske mest centralt temat är vikten av moraliskt och socialt ansvar för vår karaktärsutveckling. Simba är inledningsvis arrogant, egocentrisk och bekräftelsesökande gränsande till hybris. Det finns två manliga förebilder. Han är inledningsvis formbar efter dem båda men ärligt talat mer lik den elake farbrodern som i likhet med Simba är makthungrig och knappt kan vänta på att bli kung. Det finns en enkel lärdom redan i detta. De som trånar efter positioner med makt av anledningar som utgår från ren personlig vinning är ofta direkt olämpliga att uppfylla dem.

En viktig del av moralisk utveckling och kloka beslut är att lyssna på goda rådgivare. Konungens adjutant Sazoo är det främsta exemplet. Flygande metaforiskt över konungariket som sin chefs öga och öra är han en bidragande faktor till kloka beslut och stabilitet. I kontrast vill den onde brodern senare inte höra ärlighet utan tvingar adjutanten att framföra endast de muntra budskap och sånger han tycker om att höra. Ingen vet allt. Särskilt inte i stora organisationer eller svåra situationer. Den som vill fatta kloka beslut behöver därför en klok adjutant, ställföreträdare, stabschef eller trogen stridsparskamrat men framförallt ödmjukheten och villigheten att lyssna på deras råd.

Inledningsvis har vår unge hjälte Simba urusla rådgivare. Surikaten Timon och Vårtsvinet Pumba är förvisso lättsamma och omöjliga att inte tycka om men deras Hakuna Matata-filosofi är en katastrof. Precis som de sjunger betyder orden på Swahili ’inga bekymmer’. Det är lånat från den afrikanska Ubuntu-filosofin (ubuntu: medmänsklighet) som framhäver ett universellt band mellan allt levande samt vikten av en harmoni mellan människor och deras omgivning. Men de små självupptagna dagdrivarna har misstolkat budskapet till ett egoistiskt frikort från ansvar där de bortser från allt bortom sina egna behov. Bakom den glada sången finns ett bittert budskap: Om världen har vänt dig ryggen så vänd ryggen åt världen. Simba upplever denna tillvaro som njutbar inledningsvis men det märks samtidigt en rollsökning samt bristande perspektiv och motivation. Slutligen inser Simba att han har ett moraliskt ansvar i livet och vad som krävs för att kunna inta en meningsfull position i samhället med möjlighet att göra gott och hjälpa andra. Men det krävs övertalning från hans käraste Nala, shamanen Rafiki men även en uppenbarelse från hans döde far på himlavalvet för att få honom att komma till de avgörande insikterna i livet. Lärdomen är enkel, omge dig med kloka rådgivare men inse även att din egen utveckling ofta är beroende av den plats du vill ta bland andra.

Men det finns även ett mörkare tema i filmen. ”Inget träd kan växa till himlen om inte rötterna når ned till helvetet” skrev Carl Jung. Det han kallade skugga är en arketyp för de mörka delarna som han menade finns inneboende i varje person. Från deras upphöjda position på klippan beskriver Mofasa för sin son att konungarikets omfattning är allt som solen lyser på, och att bortom det finns en plats i skuggorna dit man inte får gå. När Simba självklart gör just det möter han en mörk verklighet och hot som han inte kan hantera. Utanför de domäner vi är bekanta med är våra föreställningar om världen sällan tillräckliga. Insikten att hyenorna faktiskt vill, kan och får döda honom blir smärtsamt uppenbart för vår övermodige lejonunge. Men att framgångsrikt lära känna något kan leda till en positiv moralisk utveckling. Simba möter den omvärld som alla föräldrar vill skydda sina barn mot men som de ofta behöver möta just för att kunna utveckla förmågan att skydda sig mot dess faror.

Det är även naiviteten som skapar mottagligheten för att bli offer för andra. Den nyfikna och godtrogna Simba blir lätt utnyttjad eftersom han inte tror ont om någon och heller inte har kapaciteten att själv kunna göra ont tillbaka vilket skulle kunna ha avskräckt. Jung menade att skuggan har både konstruktiva och destruktiva sidor. Att omfamna den är inte att låta den styra ens handlingar, utan tvärtom låta den fördjupade insikten om allt vi inte vill vara styra vårt medvetna jag till något bättre. Det är denna insikt Simba slutligen når och som gör att han själv kan fatta svåra beslut. Han dödar aldrig sin farbror efter att ha besegrat honom i kamp – ”jag är inte som du Scar” – men förhåller sig medvetet passiv när hyenorna gör det. Den som förväntas skydda någon behöver förstå kapaciteten till onda handlingar hos andra men framförallt inneha och utstråla en kontrollerad kapacitet att utöva samma kraft tillbaka.

Alla är inte ämnade att bli kungar bokstavligt, men däremot metaforiskt. Vi har alla en uppfattning om vem vi vill vara i livet och vilken position vi strävar efter att nå. Och även de filmer man kanske inte tidigare trott kan vara en bra källa för den personliga utveckling som krävs för att nå dit. Så god jul go vänner, och njut av Lejonkungen.

Författaren är major, doktor i psykologi och ledamot av KKrVA.
Foto: Rickard Törnhjelm/Försvarsmakten samt illustration från PurePNG

Mer av samma skribent