Slutet av det Kalla kriget och en minskad hotbild medförde att många europeiska länder drog ner på sina försvarsutgifter och därmed minskade sin försvarsförmåga (Hedlund, 2018). För att hantera dessa försvarsrelaterade nedskärningar inleddes i början av 2000-talet en reformering av den militära professionen med fokus på akademisering. Den senare innebär att utbildningen utvecklas så att den vilar på vetenskaplig grund. Yrket professionaliseras och officerare utvecklar såväl teoretisk som praktisk expertis (Ohlsson, 2020). Beprövad erfarenhet och forskningsanknytning ska berika varandra och resultera i utveckling och nytta för varje utbildad officer. Om processen ska anses som lyckad krävs en tydlig balans mellan dessa två mål (Hedlund, 2018). Det positiva med akademiseringsprocessen har identifierats av överstelöjtnant Ylva Ohlsson som i sin masteruppsats i ämnet Krigsvetenskap skriver följande:

”Akademisering leder till ett större helhetsperspektiv för den enskilde officeren. Genom vidareutbildning inom professionen utmanar enskild officer sina erfarenheter från yrket och kan genom nya influenser analysera sin egen profession och organisation på ett nytt sätt. Nätverksbyggande under utbildning skapar också nya synsätt inom den egna professionens olika områden. Officersprofessionens kontakt med samhället är viktig för dess rekrytering” (Ohlsson, 2020 s. 55).

Akademisering och (de)professionalisering

För den svenska Försvarsmakten innebär således denna akademiseringsreform att framtida officerare förbereds för nya och bredare uppgifter som kräver mer än specifikt militära kompetenser. Högre officersprogrammet på Försvarshögskolan erbjuder en sådan förberedelse. I framkant i denna akademiseringsprocess finns en nyligen framtagen pedagogisk modell med potential att uppfylla krav som ställs i den praktiska delen av det militära yrket såväl som krav på akademisk kvalitet (Hedlund, 2018). En viktig aspekt som bör tas i beaktande är balansgången mellan professionens krav på kunskap i handling och akademins mera teoretiska inriktning. Denna balans bör i utbildningens alla delar ägnas stor omsorg för att säkerställa utbildningens professionsrelevans. Om obalans mellan dessa två råder kan det leda till konsekvenser för yrket och frågor om den nyvunna kunskapen verkligen leder till nytta? Långsiktigt riskerar dock obalansen i akademiseringsprocessen att ändra betingelserna för den militära professionen om det inte granskas kritiskt. I värsta fall kan det leda till deprofessionalisering som är en konsekvens av en missmatch mellan utbildningens innehåll och yrkets faktiska krav på kunskap. Konkret innebär deprofessionalisering att den kontrollerande aspekten av yrket präglas av en ökande ”utifrånstyrning” till skillnad mot professionaliseringens ”inifrånstyrning” som krävs så att yrket kan bevara den kunskap som enbart kan fås av beprövad erfarenhet. Risken med en ökad utifrånstyrning är att officersyrket tappar i autonomi, det vill säga i eget bestämmande över yrkesutbildning, yrkesutövningen, samhällserkännande och en utebliven folkförankring (Ohlsson, 2020; Hedlund, 2004). Detta anser vi är ett varningstecken då liknande indikatorer på deprofessionalisering har noterats i den svenska lärarkåren där identifierade problem löstes med ytterligare ”externa” kontroller och mätningar (Carlgren, 2010).

Utmaningarna

Mot bakgrund av ovanstående har författarna som representerar både akademi och profession identifierat ett antal utmaningar och lösningar:

1) Omhändertagande av disputerade officerare

Ylva Ohlsson har identifierat följande utmaning i sin masteruppsats:

”Akademiseringen inom officersprofessionen är en utmaning. Från avancerad nivå som nu är en master krävs det ett utvecklingsarbete för att få fram en fungerande forskarutbildning för officerare. För att ytterligare förankra och utveckla officersprofessionens akademisering behöver samarbetet mellan Försvarshögskolan och Försvarsmakten vidmakthållas och utvecklas. Arbetet med att Försvarshögskolan tar fram egna disputerade officerare har precis startat. År 2020 började de första officerarna att skriva sin doktorsavhandling. Men vilka befattningar inom Försvarsmakten finns till för en disputerad officer? Hur kan den akademisering som är så viktig att genomföra för officersprofessionen för att kvalitetssäkra utbildningen implementeras i Försvarsmakten? Hur tar Försvarsmakten tillvara på den kompetenshöjning/ kompetensförändring som genomförts i och med akademiseringen? Hur kommer det att påverka officersprofessionen? En annan framtida utmaning inom akademiseringsprocessen är fördelningen mellan teori och praktik. Officersyrket är i många avseenden ett praktiskt yrke och många av de kompetenser som finns inom professionen bygger på både teoretisk såväl som praktisk utbildning i kombination med erfarenhet. Den akademisering som genomförs viktar om balansen mellan teori och praktik till att teori väger tyngre. Hur kommer detta att påverka officerens kompetens långsiktigt är värt att studera vidare” (s. 55).

Det bör tilläggas att Försvarsmakten, som mottagare av den nya akademiska kompetensen, behöver förutsättningar för att kunna ta emot sina medarbetare samt nyttja deras kunskapshöjning inom verksamheten.

2) Omsätta kunskaper till praktisk nytta

Militära officersutbildningar bör vara professionsinriktade i den meningen att de inte bara ska leda till teoretiska och abstrakta kunskaper, som många gånger är ett kunskapsideal inom den akademiska världen, utan också till professionsrelevanta kunskaper som kan omsättas i praktisk handling efter utbildningen. Att den nuvarande utbildningen inte riktigt når upp till detta framgår av den utvärdering som gjordes på den Högre officersutbildningen vårterminen 2020 (PL HOP, 2020) där de studerande lyfter obalansen mellan teori (pennan) och praktik (svärdet). De studerande ansåg att det finns en övervikt mot teoretisk utbildning, att undervisningen i huvudsak sker genom föreläsningar som sedan examineras med skriftliga uppgifter. Vidare ansåg de studerande att det var för svag koppling till Försvarsmakten och aktuella chefserfarenheter de studerande ansåg också att det i slutet av varje kurs skulle göras en syntes syftande till att återkoppla vad kursens insikter och lärdomar betyder för Sveriges försvar och utvecklingen av den militära professionen.

3) Programdesign OP

Officersprogrammet genomfördes första gången 2007 och har sedan dess utvecklats i flera omgångar. Inrättandet av officersprogrammet gjordes med tydlig avsikt att det skulle leda till en yrkesexamen. Efter granskning av UKÄ 2014 utvecklades programmet med avsikt att stärka kvalitet och säkerställa att högskolelagens §8 uppnås. För att åtgärda bristande kvalitet gjordes vägvalet att OP skulle efterlikna en generell examen med självständigt arbete i huvudämnet. Detta vägval var förmodligen helt rätt då. Det fick ett ungt lärosäte med nyvunnen examinationsrätt att lyfta den vetenskapliga kompetensen i sin utbildning, bland lärarkåren och bland professionsföreträdare. I ljuset av den utveckling som beskrivs av Ylva Ohlsson kanske tiden har kommit för ett nytt vägval. Argument för ett sådant vägval kan börja med lagstiftarens avsikt för en yrkesexamen om 180 högskolepoäng utan krav på ett huvudämne.

För kandidatexamen ska studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 högskolepoäng inom huvudområdet för utbildningen.

För officersexamen ska studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 högskolepoäng (FHS skrivelse, 2018).

Det självständiga arbetet handlar om att tillämpa vetenskaplig metod och visa på vetenskaplig mognad. Detta gäller både om området är tvärvetenskapligt eller inriktat på ett ämne. Om den skriftliga framställningsformen ej är den lämpligaste bör andra former användas (Regeringens proposition 2004/05 s. 102)

Avslutande ord och vägen framåt

För att uppnå en funktionell balans mellan teoretisk och praktiskt tillämpbar kunskap bör utbildningen baseras på professionsrelevanta såväl som på tvärvetenskapliga akademiska kunskaper, erfarenhetsbaserade kunskaper och de erfarenheter som de studerande själva bär med sig efter 10-15 år som yrkesverksamma officerare. Mixen av dessa kunskapsformer och erfarenheter ska sen omsättas i teoretiska och praktiska applikationer som bidrar till att utveckla såväl den militära professionen i stort som de enskilda officerarnas yrkeskompetenser. Det ställs därmed krav på att programupplägget omhändertar både de krav som formuleras för studier på avancerad nivå ur ett högskoleperspektiv samtidigt som utbildningen måste verka som chefsförberedande för minst nivån OF 4. Något som i sin tur innebär att Försvarsmakten måste bli än tydligare i kvalitetssäkrandet av att respektive individ uppnår de förkunskapskrav som formulerats i överenskommelse mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan innan studier vid Högre Officersprogrammet påbörjas.

Aida Alvinius är universitetslektor och docent i ledarskap under påfrestande förhållanden vid Försvarshögskolan. Anders Borglund är kommendörkapten vid Försvarets Materielverk och tidigare studerande vid Högre Officersprogrammet 2018-2020. Erik Hedlund är universitetslektor och docent i ledarskap under påfrestande förhållanden vid Försvarshögskolan. Johan Helenius är major och studierektor vid ledarskapsavdelningen, Försvarshögskolan. Nicklas Kamperhaug är överstelöjtnant MSc Avdelningschef på MRS, tjänstgör på HvSS med utveckling av distansstudier. Ylva Ohlsson är överstelöjtnant vid Högkvarteret och tidigare studerande vid Högre Officersprogrammet 2018-2020.
Foto: Försvarsmakten.

Referenser

Carlgren, I. (2010). Lärarna i kunskapssamhället. Lärarnas arkiv. Hämtad 2020-10-23 http://www.lararnashistoria.se/sites/www.lararnashistoria.se/files/artiklar/L%C3%A4rarna%20i%20kunskapssamh%C3%A4llet_0.pdf

FHS skrivelse Ö 412/2018. Lokal examensordning.

Hedlund, E. (2004). Yrkesofficersutbildning, yrkeskunnande och legitimitet [Regular officer training, professional competence and legitimacy]. Doktorsavhandling. Stockholm: LHS Förlag.

Hedlund, E. (2019). A Generic Pedagogic Model for Academically Based Professional Officer Education. Armed Forces & Society, 45(2), 333-348.

Ohlsson, Y. (2020). Samhällsförändringar och Försvarsmakten: en tematisk analys av officersprofessionens framväxt från 1994 till nutid (2020). Masteruppsats Högre officersprogrammet, Försvarshögskolan.

PL HOP (2020). Programbeskrivning HOP 2020. Försvarshögskolan.

Regeringens proposition 2004/05:162 Ny värld – ny högskola s. 102.