På den åker som ständigt plöjs kan inget gro – Lars Fresker
Till gårdagens inlägg skickade i natt Åke Eckervall en intressant och tankeväckande kommentar som löd:
”Så sann som Lars Freskers : På den åker som ….., så misplacerad är den i försvarsplaneringssammanhang! Jag gissar att den har kommit till i polemik mot vad författaren anser vara felaktig agerande av plaeringsfolket? Men eftersom anfallarens krigskonster är i ständig -i snabb takt – omvandling har försvararen att anpassa sig, det går inte att luta sig mot agrikulturella visheter. Det är en fråga om evolutionär anpassning à la Darwin…..den som inte klarar anpassningen…..försvinner. Så enkelt är det faktiskt.”
Om vi bortser från att debatter bör problematisera frågor, inte sällan med en udd mot makten, så är det intressant att diskutera fenomenet.
Har försvarsdebattörer inte uppfattat förändringarna i omvärlden, och är Freskers uttalande malplacerad i försvarsplaneringssammanhang?
För min del handlar det inte om en polemik mot de som planerar, utan om hur inriktningarna från ledningen sett ut. Jag kan se två större brytpunkter som krävt anpassning av större mått. Warzawapaktens upplösande och attackerna mot WTC. I det första fallet handlar det om avsaknad av ny inriktning, det vill säga anpassningen gick för långsamt. Det tog drygt ett decennium att omsätta detta från förändringen till dess att ett ominriktningsbeslut var fattat. En sådan ackumulerad missanpassning som genomförs parallellt med efterbörden av 11/9 kommer ur takt. De analyser som såväl blå och röda försvarsberedningar lämnat har varit i stort korrekta, men inte kunnat omhändertas.
Vad är genomslaget för det kaukasiska lackmustestet? Var är det genomarbetade skyddet av våra informationssystem?
Jag är övertygad om att avsaknaden av doktrin är en viktig faktor för att det blivit så här. En annan faktor är brister i förmågan att utforma koncept med substans. Det innebär att steget blir för stort mellan de säkerhetspolitiska målsättningarna och den konkreta försvarsplanering som ska utföras. Vi vet inte hur och varför vi ska använda militär makt, och det blir därför ytligt med stöd av förenklade bilder (Powerpoint).
När vi sedan lägger på den reala resursminskningen blir kraven övermäktiga för de som har att verkställa vår planering. Här har nog graden av anpassning varit för tyst. Enskilda har uttryckt tveksamheter eller varningar för obalans mellan uppgifter och resurser. Det har inte blivit någon större debatt, delvis beroende på att vi inte lyckats få folket intresserat av frågorna. De är komplexa och läget i närområdet har varit stabilt.
Agrikulturell vishet eller inte. Det är precis som Lars Fresker menar. Det är den varsamt brukade åkern som klarar omväxlande väder i form av storm och solsken. Under förutsättning att den får näring.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Jag skulle vilja säga att kritiken mot Fresker är malplacerad. Det är ju växten vi vill åt och använda. Ett omoget korn går inte att koka gröt på. Därför skall vi inte plöja upp kornåkern redan i Juni för att så havre bara för att vi kom på att ”skulle ha varit bättre” då är det bara att hoppas på en lång och varm höst för att vi skulle kunna få havregrynsgröt till vintern. Då skall vi inte plöja om åkern strax innan skörd och så vintervite. Och så vidare.
Det som har hänt är att vi har ätit ur magasinet, det står rätt så tomt just nu. Det är motståndaren (hungern) vi skall anpassa oss till, inte farföräldrarnas (politikernas) grötsmak. Så vad spelar det för roll om vi några år skördar Havre och håller hungern hjälpligt borta i väntan på att vi kan byta till Korn eller bryta upp en ny åkerlapp?
Översatt till Flygvapnet:
Vi skulle till varje pris införa JAS på F10 då det tydligen var en nyckelförmåga i införandet innan den flottiljen kunde avvecklas. Här lät vi kornet mogna innan åkern ställdes i träda för att vi skulle kunna plöja nya åkrar. Vi skulle införa växtföljd på F16 och där byta tung jakt mot lätta skolflygplan. Men samtidigt plöjde vi om åkern för personaluppfyllnad av våra basförband flera gånger då man inte kunde bestämma sig för vilken gröt man vill äta. Därefter plöjde vi om halva åkern på F4 och införde en rudimentär JAS-förmåga innan den delen av åkern också lades i träda samtidigt som F7 åkern halverades och man gjorde om den till plantskola för att producera kornfrö. Så hur väl har jordbruket Flygvapnet fungerat under 2000-talets första tio år? Har hotbilden förändrats så markant att vi var tvungen att äta ur magasinet för att kunna byta gröda flera gånger?
J.K Nilsson
@ J.K Nilsson
Instämmer! Jag köper din liknelse i dess helhet. Det är den ständigt plöjande godsägaren (Svenska staten) som har hål i huvet.
Flygsoldat 113 Bom
När man plöjer så blir det gropar. Och – ”Den som gräver en grop….”
Freskers metafor tolkar jag som en kritik mot en serie reformer där den ena reformen inte sluförs innan den nästa tar vid.
Resultatet blev att man avskaffade förmåga efter förmåga, utan att ersätta dem med något nytt som faktiskt fungerar.
Anpassningsförmåga är A och O i militär verksamhet (ingen plan överlever första kontakten…). Men det måste finnas en fungerande stomme i försvaret som man sedan kan trimma och anpassa till olika siuationer.
För egen del ser jag varken Sovjetunionens fall eller 9/11 som nödvändiga brytpunkter för svenskt försvar.
sovjetunionens fall var inte mer än en andningspaus för oss. Det faktiska behovet av militärt försvar av Sverige var i praktiken oförändrat om man bara drar ut tidsaxeln framåt och bakåt.
Andningspausen borde ha utnyttjats för att konsolidera Försvarsmakten och fila på nya förmågor, exempelvis ökad expeditionär kapacitet.
9/11 var från början ingen angelägenhet för det svenska försvaret som helhet. Möjligen underrättelsetjänsten och specialförbanden, men inte de breda militära förbanden. Med facit var det ganska onödigt att rasera större delen av försvaret enbart för att klara av en ganska begränsad mission i Afghanistan, som kommer att ta slut inom några år.
Det är helt uppenbart att Ryssland har använt den tid som USA, Storbritannien även Sverige har jagat bönder i Afghanistan till att återta sin förmåga att projicera makt och invadera andra länder.
Den verkliga brytpunkten för det Svenska försvaret är passerad för länge sedan. Som det ser ut idag kommer vi att vara på efterkälken under överskådlig tid om inte försvarsbudgeten får ett rejält tillskott för återuppbyggnad.
Sverige är ett av mycket få länder i Rysslands närhet som saknar både nationellt försvar och tillhörighet till en försvarsallians. Att det inte är en bra situation när ett revanschsuget Ryssland ska visa vem som är herre på täppan säger sig självt.
Jag, åke eckervall, försökte (i en kommentar som blev för lång och väl inte kommer att publiceras?) tala om för J.K varför jag tycker att hans försvar för Freskers metafor haltar: `Problemet är att vi inte bestämmer när och med vilken typ av sked växten ska ätas….det gör angriparen!
Så jag slår ett slag för min egen logik för hur plöjandet och såendet ska styras, så att det blir oattraktivt för angriparen att hoppa över stängslet till våran åker, överhuvudtaget. Men det blev för långt och kan återfinnas på min blog av den intresserade: akeeckerwall.wordpress.com
SNARARE ÄPPELTRÄDGÅRDAR….
I det försvar som jag tror på i UAV åldern (http/::akeeckerwall.wordpress.com) finns det inte — i synnerhet för en liten spelare som Sverige — vare sig tid eller resurser för att plöja, så, vänta på växandet etc. För att fortsätta i agrikultursfären: Vi bör skifta till att bli frukthandlare istället.
Utbudet av vapen (insatsklara vid leveransen) inkl. UAV är redan och kommer att bli större, eftersom vi bara behöver UAV av försvarstyp. Under överskådlig tid kommer fördelarna i UAV kriget att vara hos den korrekt organiserade försvararen, så med `min` typ av försvar kommer möjligheterna att bygga ett avskräckningsförsvar att vara både billigare och effektivare.
Vad väntar vi på?
Men snälla nån. Är det ingen som läser bondepraktikan här?
/38' Special
Åke, nu börjar ditt tjat om UAV och robotar bli lite malplacerat här. Du har fortfarande inte begripit vad det är som diskuteras eller hur Freskers metafor är så träffsäker.
Det diskussion du eftersträvar påbörjades här på F&S
J.K Nilsson
OK, J.K jag ser att Du inte har några argument kvar i sakfrågan….så … Hej då….det var trevligt att råkas
Bondepraktikan…träff mitt i prick.Det är den som försvarsplanerarna använder……/åke
Vilken var sakfrågan?
J.K Nilsson
SAKFRÅGAN?
Vår så kallade diskussion lider nog av…. ja, just det K.L …. att vi diskuterar olika sakfrågor; vilket ju är en vanlig orsak till att oeningheter uppstår.
Du investerar energi i att försöka övertyga om hur förvaltarna av dagens försvar missköter sitt uppdrag.
Jag tycker att större delen av den existerande försvarsdogmen inte är värd diskussion längre och pläderar för nytänkande. Varför spilla energi på något som kommer att spira som ogräs?
OBS! Jag diskuterar inte UAVer……jag diskuterar hur teknologiutvecklingen, med UAVer i spetsen, har sprungit ifrån våra nuvarande ideer om hur ett angrepp mot Sverige kommer att ske och därmed hur försvaret av svenskens rikedomar bör organiseras. Hur fasthållandet vid dagens ideer kommer att leda oss in i en `Polen 1939`- situation, skulle vi bl angripna.
Dessutom tror jag att det är fruktbart att vidga resonemanget till en totalförsvarside` där det militära försvaret är medlem av ett lagspel.
New York Times skrev igår tänkvärt om framtidens krig, som redan är här: http://www.nytimes.com/2012/01/22/opinion/sunday/do-drones-undermine-democracy.html?_r=1&nl=todaysheadlines&emc=thab1
Åke, jag antar att det är du som postade om länken till NYtimes.
Nåja, teknikutvecklingen om förarlösa flygplan lär inte springa ifrån frågan om basering, flygunderhåll, betjäningsuppgiften, ammunitionshanteringen. Precis allt det basala som krävs för att hålla en s.k. spjutspets-UAV i luften krävs nämligen för att hålla en konventionell JAS i luften också. För att skydda baseringen mot luft och markhot måste vi vara utbildade att antingen snabbt gå i skydd eller slå tillbaka.
Det Peter Singer diskuterar i artikeln är hur man i USA använder UAV/UCAV till att genomföra, ur folkrätten, i högsta grad tvivelaktiga uppdrag. Vilket inte är detsamma som att teknikutvecklingen springer ifrån vårat försvar. Det Singer kopplar teknikutvecklingen mot är hur man utan debatt kan genomföra något som Ignatieff redan diskuterade för tio år sedan i Det virituella kriget.
Det är ett etiskt problem som bäst diskuteras av statsvetare och filosofer. Inte av försvarsdebattörer.
Som bäst kan jag säga att det är samma problem som gör att vi har svårt att producera och vidmakthålla förband som vi har att anskaffa ny materiell. I brist på beslut så kommer vi inte att studera efterföljaren eller uppgraderingen av stridsvagn 122, efterförljaren eller uppgraderingen av JAS39 C/D. Vi har en anskaffningspuckel utan dess like.
Som jag beskrev i inlägget Vad skulle ha gjorts? så höll vi vid sekelskiftet på med det du efterfrågar men just därför att vi nu är så upptagna med att plöja åkern att vi inte har tid att planera växlebruket så gäller fortfarande Lars Freskers analogi.
Det du varnar för på din blogg är inte UAV utan LOCAAS. Men det är fortfarande inte något revolutionerande som inte går att möta med konventionella medel.
Kom tillbaka när teknikutvecklingen gör samma tekniksprång som under det Amerikanska inbördeskriget eller i slutet av andra världskriget.
J.K Nilsson
Ja, K.L vi ser ut att vara hänvisade till varann. Det är mycket upplysande att läsa Dina, oftast välskrivna, inlägg om smått och stort i försvaret.
Ditt Jan 23 – inlägg är ett praktexempel på vad nylig forskning har kommit fram till beträffande vår hjärnas funktion: ….först fattas ett beslut….och därefter arbetar hjärnan ut motiven för beslutet. Din hjärna ser ut att vara övertygad om att vi redan har definerat de bästa lösningarna för vårt framtida försvar.
I Ditt Jan 23 gör Du, emellertid, inte tillräcklig distinktion mellan en anfallssituation och d:o försvar. Vi kommer att befinna oss i en försvarsposition. (Säg inte nu att: …anfall är det bästa försvaret…..; det är alltför slitet).
Och beakta att UAVer redan finns i många olika slag och storlekar, de viktigaste för ett `igelkottförsvar` behöver inga baser….och kan, redan nu, bäras omkring i en ryggsäck.
Det kommer att finnas UAVer i insektsstorlek.
Vi kommer möjligtvis att behöva större UAV, som kräver basorganisation, men det finns förmodligen andra sätt att hantera dom, än att göra som vi gör nu?
Med andra ord:
Att definiera det perfekta 2020-försvaret är inte möjligt! Genom brainstorming med de `bästa hjärnorna` har vi en chans att komma nära, men stor ödmjukhet är av nytta i det jobbet. Kom ihåg IBM chefen, som för bara ca. 50 år se`n med säker arrogans sa`: ` …världsmarknaden för PCs är ca. 5 enheter`.!!!!! Det finns 100-tals liknande exempel på hur svårt det är att spå om, även den nära framtiden. Vem hade kunnat övertyga mig om att jag nu skulle sitta på en strand, utan vägförbindelse, i mitten av Filippinerna, långt från närmsta bebyggelse, med snabb Internet-tillgång inkl. SkyPe per WLAN i en mobiltelefon, när jag flyttade hit 1995?
Jobbet bör börja med att visionera om hur ett anfallskrig mot Sverige kommer att gå till från 2020.
Åke
PS. Och Du skulle nog nå framgång säkrare och snabbare genom att övertyga svensken i gemen om att betala kalaset. Politiker gör det som väljarna vill!
Och så här ser USA också på möjligheterna för UAV. D.v.s. man avbryter utvecklingen av ett UAV-system för att vidmakthålla ett bemannat system.
J.K Nilsson