Läget i Syrien, april månads fokusområde, blir allt mer allvarligt.

I helgen som gick höll president al-Assad ett TV-sänt tal till sin nya regering. Tidigare hade han avskedat det gamla och utsett Adel Safar till ny premiärminister med uppdraget att bilda en ny regeringen. I det mycket långa talet, som F&S läst, uppvisade presidenten en försonande attityd. Han talade om hur viktigt det var för regeringen och statstjänstemännen att tjäna det syriska folket. Han talade om legitima behov och behovet av ekonomisk utveckling. Det fanns naturligtvis varnande ord om utländska konspirationer och behovet av stabilitet.

Problemet med hans tal är två ur regimens synvinkel. För det första är regimens ord efter 48 års förtryck utan trovärdighet. Enligt en shiitisk vilseledningssedvänja, taqqiya, är det tillåtet att ljuga om sin tro när den enskilde är utsatt för hot och liknande. Denna praxis har den syriska regimen förädlat och närmast instituionaliserat under flera decennier. Sedvänjan, som jag tror kommit till för att skydda shiiter mot sunniter, är i den syriska regimens fall genomskådad.

Det andra problemet skapade presidenten själv i talet. Genom att tala om de legitima behoven hos befolkningen legitimerade han protestererna. Det innebar att befolkningen fick ytterligare kraft i sin argumentation. När gapet sedan ökade ytterligare mellan retoriken och den brutala repression, så ökade folkets ilska. Särskilt i staden Homs har det varit sammanstötningar dagligen i veckan. Staden är nu helt förseglad av säkerhetsförband.

Parallellt med detta gick presidenten vidare och hävde de undantagslagar som funnits sedan 1953 liksom lagen om demonstrationer. Fler än fem människor får nu samlas utan att omedelbart kunna bli gripna av regimen. Att sedan en minister uttalade sig om att det hela i praktiken var en skenmanöver gjorde inte regimens situation enklare.

Den kanske farligaste faktorn den senaste veckan har varit en omsvängning i retoriken från regimens sida. De utländska konspirationerna har nu tonats ned, utan nu börjar det istället komma varningar om (sunnitiska) islamister, något som också antagligen är en lögn. Detta är en utmaning mot de ledande mullorna i landet som i huvudsak praktiserar sunni. Givet dessas möjligheter att kommunicera budskap via fredagsbönen lever regimen farligt.

Det kommer nu rapporter att regimen igår flyttade styrkor till främst Homs och Damaskus, eftersom man väntar sig oroligheter där idag. F&S vill gärna lägga till landets ekonomiska centrum Aleppo, som jag skrivit om innan, på den listan.

Av de tre möjliga utfallen som F&S skrivit om tidigare;

drastiska reformer – brutal massaker – regimens fall;

börjar nu den första vägen stängas av. Det kan bli en lång och blodig fredag i Syrien.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare