Kort sammandrag av generalmajor Karlis Neretnieks, ordförande avdelning I och i Akademins arbetsgrupp för remissen

I november 2010 lade Personalförsörjningsutredningen fram sitt förslag hur bemanning och vissa andra frågor skulle lösas i den nya Försvarsmakten. Utgångspunkten för utredningen är riksdagsbeslutet från 2009 som anger att all personal i framtiden skall utgöras av anställda, antingen ständigt tjänstgörande eller deltidstjänstgörande.

Kungl. Krigsvetenskapsakademien tycker att det är bra att dessa frågor regleras i lag, vilket utredningen föreslår. Det vore orimligt att överlämna till arbetsmarknadens parter att förhandla om hur att bemanna den organisation som ytterst skall kunna försvara Sverige.

Akademien ställer sig dock mycket tvekande till vissa andra delar i utredningen.

Det verkar som utredningen grundat många av sina förslag på ett antingen-eller-tänkande. Antingen är det rent fredsmässig utbildning eller insats utomlands. Att Försvarsmakten redan idag, och än mer i morgon kommer verka på en glidande skala av nationell och internationell utbildning, nationella och internationella övningar samt nationella och internationella insatser, återspeglas inte i utredningen. Många av dessa verksamheter kommer att glida in i varandra.

Att t.ex. då som utredningen i praktiken föreslår ha tre skilda disciplinsystem, ett för ”fredsutbildning” (i princip samma bestämmelser som gäller på den civila arbetsmarknaden i Sverige), ett annat som bara tillämpas i ett i förväg definierat insatsområde utomlands och ett tredje i det fall Sverige skulle angripas verkar inte ändamålsenligt. Här finns dessutom en uppenbar risk att många aktiviteter som missionsförberedelser, hemma eller utomlands, internationella övningar eller insatser i närområdet som utgår från svenskt territorium m.m. faller mellan stolarna.

Det verkar också som att utredningens förslag leder underliga konsekvenser som att t ex ordervägran under strid i Afghanistan som mest skall kunna bestraffas med avsked, samtidigt som ordervägran under strid vid försvar av Sverige betraktas som ett ytterst allvarligt brott och bestraffas enligt brottsbalken. Eller att disciplinbestämmelserna skulle ändras när ett svensk fartyg passerar territorialvattengränsen vid en insats i närområdet.

Likaså verkar de föreslagna arbetstidsbestämmelserna utgå ifrån ett synsätt att antingen består verksamheten av långt i förväg planerad rutinmässig utbildning eller så är det en ”skarp” insats. Vad t. ex internationella övningar av olika slag kan innebära för möjligheterna att planera arbetstidstiden diskuteras inte.

Akademien ställer sig också tvekande till de antaganden som görs avseende kostnaderna för att genomföra systemet.

Även om det inte ingick i utredningens uppdrag att specifikt titta på hur samövningsbehovet av förband och funktioner skulle tillgodoses så finns det uppenbara risker att den skisserade tjänstgöringscykeln för personalen inte kommer att leda till att regeringens intentioner avseende snabbt gripbara och väl samövade förband kan uppfyllas.

Hela yttrandet kan läsas på Kungl Krigsvetenskapsakademiens hemsida.

(Rekommenderar minst sammanfattningen på sidan 2-3 – red anm)

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare