Kommunernas antagonistiska hotbild

Vår nya Säkerhetsskyddslag från april förra året ålägger alla aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet att de ska utreda behovet av säkerhetsskydd, en s k säkerhetsskyddsanalys, och att denna ska dokumenteras. En viktig kategori som berörs av lagen är landets alla kommuner.

Vi kan därför anta att arbetet med att ta fram säkerhetsskyddsanalyser för närvarande bedrivs i ett stort antal kommuner. Hur ska då analysen genomföras för att nå bästa resultat? Grunden för en säkerhetskyddsanalys är att ha en god bild av vad som är skyddsvärt i den egna verksamheten eller det egna ansvarsområdet. Jag tänkte här helt förbigå arbetet med att fastställa kommunens skyddsvärda tillgångar men istället föra ett resonemang om hotbilden, sett ur kommunens synvinkel.

Säkerhetspolisens utmärkta broschyr ”Vägledning i säkerhetsskydd – Säkerhetsskyddsanalys” är visserligen en generellt inriktad skrift men kan ge kommunen ett bra inspel för eget arbete. Broschyrens beskrivning av just hotbilden är kortfattad, inte minst därför att en hotbildsbeskrivning av hög kvalitet förutsätter detaljerade kunskaper om verksamheten, just den typ av kunskaper som människor i den enskilda kommunen bör besitta bättre än andra. Säpo föreslår också lokal samverkan för den som genomför säkerhetsskyddsanalys.

Skeden

Det kan vara en bra idé för kommunen att försöka dela upp olika delar av hotbilden i olika skeden. Hotbilden över tiden är inte statisk utan den förändras.

I Dagsläget. Inte krig, men inte heller fred. Sverige befinner sig faktiskt redan idag i något som kan kallas informationskrig med främmande makt. Vår antagonist kan antas bedriva krigsförberedelser.

II Skymningsläget. Relationerna med ett eller flera länder har kraftigt försämrats och risken för en öppen konflikt i närtid är överhängande.

III Öppen konflikt. Kriget kommer över oss. Den allra svåraste prövningen och det som är dimensionerande för kommunens säkerhetsskyddsanalys.

Antagonistens syfte – vad vill han uppnå?

Ett antagonistiskt hot uppstår inte av en slump. En insats mot vårt land är designad för att tjäna ett visst syfte. Det är svårt för oss att från ”utsidan” försöka fastställa antagonistens syften men det finns ett antal rimliga huvudinriktningar. Man vill förmodligen uppnå uppsatta mål inom minst ett av dessa områden:

• Påverka allmänhetens uppfattning; försvarsviljan, förtroendet för den politiska ledningen och/eller myndigheterna eller uppfattningen i en viktig politisk fråga
• Påverka allmänhetens beteende; spontan evakuering, hamstring, skapa oroligheter
• Påverka relevanta beslutsfattare att fatta beslut i en viss riktning
• Vilseleda; ge intrycket att man vill uppnå A medan man i själva verket planerar för att uppnå B
• Förbereda för militär insats längre fram
• Förbereda för militär insats i närtid

Genom att försöka sätta sig in i vad antagonisten kan tänkas vilja uppnå blir det lite mindre svårt att se vad han skulle kunna göra som tjänar syftet. Ingen antagonistisk aktivitet lär äga rum utan att den styr mot ett bakomliggande syfte.

Något om metoder

Beroende på vilket eller vilka syften som är styrande, kan antagonisten välja den insats, eller mer troligt den mix av insatser, som väntas fungera bäst för att uppnå syftet. Vi kan inte vänta oss någon sorts uppdelning mellan legitima åtgärder, illegitima eller våld. Syftet styr vad som genomförs. Men vi kan ändå se vissa huvudtyper av insats.

Mediainsatser. Idag är media oftast nationella eller internationella. Antagonistiska försök att påverka allmänheten behöver inte sikta in sig mot människor i den egna kommunen, men de egna medborgarna tar förstås del av det som sker på den nationella nivån. Hur kan nyheter, större händelser eller diplomatiska utspel som är avsedda för en bred publik komma att påverka allmänheten i den egna kommunen?

Men hotbilden kan också vara lokal, eller åtminstone regional. Vilka möjligheter har antagonisten att i kommunens (när)område genomföra en operation liknande Columbia Chemical Plant 2014 då okända aktörer ”skapade” en falsk olycka vid en kemisk industri i Louisiana, USA? De tjänstemän som arbetar med säkerhetsskyddsanalys kan med fördel läsa in sig på vad som hände där och då. Kan det inom kommunen eller inom kommunens närområde finnas omständigheter som en antagonist kan utnyttja för att till exempel skapa spontana utrymningar?

Oroligheter. Att en antagonist på olika sätt provocerar fram demonstrationer eller t o m upplopp vilka skapar oro i samhället, belastar polis och andra ”blåsljusmyndigheter” samt trafiksvårigheter.

Sabotage. Genom att störa till exempel färskvattentillgång, elförsörjning, telenät, kollektiva färdmedel, broar, betalsystem eller annan infrastruktur. I ett skede där krigsrisken är överhängande kan sabotage komma att riktas både mot militära och civila mål.

Terrordåd. Vi har av olika skäl vant oss vid tanken på att terrordåd är något som utförs av enskilda individer eller av små grupper, men det finns inga praktiska hinder för att en antagonistiskt sinnad stat kan använda sig av terror. Det skulle kunna vara ett sätt att ”påvisa” att vårt land saknar förmåga att skydda sina egna invånare.

Aktörer – de individer ”på marken” som genomför aktionen

Exempel på aktörer som kan användas för insatser mot Sverige, nationellt eller lokalt:

Opinionsbildare: ”Regeringen har helt tappat greppet! Vi borde snarast…” Dessa skulle till exempel kunna vara politiker, representanter för breda media, ”kändisar” eller personer aktiva på sociala medier som Twitter, Facebook, enskilda bloggar, Instagram, etcetera.

”Aktionsgrupper mot…” Detta är inte folk som på något sätt är avlönade av främmande makt men som på eget initiativ väljer att agera på ett visst sätt, ovetande om att de gynnar antagonisten.

Inhemska eller influgna kriminella. Dessa vet sannolikt inte vilka deras uppdragsgivare är, bara vad de förväntas göra mot betalning. Om, som ett exempel, främmande makt låg bakom fällningen av masten i Häglared 2016, så kan det ha varit ”vanliga” kriminella som utförde handlingen (men vi vet inte). Genom att den som utför dådet inte har någon kännedom om uppdragsgivaren, finns alltid möjligheten för antagonisten att förneka, även om en gärningsman (.män) upptäcks. Förnekelsebarhet är viktig!

Paramilitära grupper. Vi har sannolikt redan idag individer i landet som inte är direkt kopplade till någon främmande makt men av olika skäl (till exempel av etniska, politiska eller kulturella) är lojala mot annat land.

Utländsk militär personal. Förekommer sannolikt redan i fredstid. Det är nu fråga om representanter för specialförband som för närvarande endast ägnar sig åt att rekognosera och förbereda. De kommer sannolikt inte att uppträda aktivt och öppet förrän en militär konfrontation är nära förestående (minus 48-24 timmar). Om öppen konflikt bryter ut kan sådana förband genomföra egna sabotage, eller guida långdistansvapen, genom s k inpekning, mot viktiga större mål (till exempel hamnar, broar, militära anläggningar).

Det konkreta hotet på ett lokalt plan

Hur kan då det konkreta hotet se ut lokalt? Beroende på vilket skede vi talar om (I – Dagsläget, II – Skymningsläget eller III – öppen konflikt) rangordnas antagonistens mål på olika sätt och därmed förändras vår hotbild. Men några generella frågor som kan ställas är:

• Inom vilka delar av vårt ansvarsområde är vi mer sårbara avseende möjliga konsekvenser än andra? Geografiskt? Delar av våra processer? Flaskhalsar? Viktiga svagheter i vår infrastruktur? Ett stort beroende av (ett litet antal) nyckelpersoner?
• Vilket slags inverkan på vår verksamhet skulle innebära störst skada?
• Finns hårdvarukomponenter som det tar lång tid att ersätta?
• Kan vi identifiera s k ”sensationseffekter” inom vårt område? Att till exempel förstöra Poseidonstatyn i Göteborg torde ha liten praktisk betydelse, men ha ett desto större symbolvärde
• Kan man genom att angripa delar av vår verksamhet påverka allmänheten till visst beteende, till exempel genom att spontant utrymma ett visst område och göra det i en viss riktning?
• Är medborgarna mer eller mindre sårbara i olika delar av kommunen?

Sammantaget önskar antagonisten organisera aktioner som är genomförbara, förorsakar stor skada för oss och gärna (men inte nödvändigtvis) har ett symbolvärde.

Hotbilden är inte statisk utan styrs av antagonistens önskemål, var vi befinner oss i konfliktstegen och hur vi har gått tillväga för att minska våra sårbarheter. Som ett exempel, om vi lokalt kan skapa god redundans för elförsörjningen vid samhällskritisk verksamhet (till exempel sjukhus, bensinstationer, etcetera), torde aktioner mot den lokala elförsörjningen  bli svårare att lyckas med och därmed bli mindre attraktivt för antagonisten.

Det finns fler typer av hot än de få punkter jag skriver ovan, men man kan kanske se dessa som ett sätt att komma igång med tanken. Sedan är det uppenbart att användbara svar på frågorna bäst kommer från den egna organisationen, d v s personer som känner den egna verksamheten väl och den egna kommunen eller regionen.

Författaren är egen företagare och reservofficer