Indiens fruktan för Kinas ambition att expandera söderut gör att landet överger sin neutralitetspolitik. Därmed förefaller det alltmera ohållbart för Ryssland att fortsätta att ha nära förbindelser med både Kina och Indien.
Putin möter Xi
Rysslands utrikesminister Vladimir Lavrov kungjorde den 13 januari att president Putin kommer att besöka Kina den 4 februari för samtal med Kinas ledare Xi Jinping. Med undantag för en resa för samtal med USA:s president och en resa till Indien har Putin inte varit utomlands sedan 2019.
Enligt Lavrov kommer samtalen att utgöra en fullskalig genomgång av alla frågor, som är viktiga för de båda länderna. Den ska organiseras som en konferens med förberedande möten i fem kommissioner ledda på vice premiärministernivå.
Det gör att stor uppmärksamhet lär ägnas åt slutkommunikén från det samtalet, särskilt mot bakgrund av Putins utspel med en omfattande truppkoncentration utmed Ukrainas gräns och krav på en ny säkerhetsordning i Europa – samt Kinas sedan länge pågående upptrappning av spänningen kring Sydkinesiska havet och Taiwan. Xi har i ett video-samtal med Putin den 14 december sagt att han ”stöder Putins krav på nya säkerhetsgarantier i Europa”. Det är ägnat att väcka en misstanke om att Kina kan vara på väg att höja spänningen i Asien för att öka trycket på Väst och därigenom hjälpa Putin att få sin vilja igenom i Europa.
Det finns ännu en viktig fråga, som kan förmodas att bli ventilerad i samtalen mellan Putin och Xi, och den gäller Indien och hur de båda länderna ska behandla detta land. Indiens goda relationer med Ryssland har kommit att stå i kontrast till de dåliga relationerna med Kina. Både Ryssland och Kina har hittills lyckats förbigå denna komplikation med tystnad, men det ämnet lär knappast fortsätta att vara tabu särskilt länge.
Ladakh – en skärmytsling med storstrategiska följder
Färska gränstvister med Kina, som förstärks av minnena från 1962, då Kina invaderade hela norra Indien, men drog sig tillbaka efter internationell kritik kombineras i dessa dagar med fruktan för att Kina kan vara på väg att ånyo expandera söderut. Rädsla blandas med en känsla av förödmjukelse och förklarar varför reaktionen i Indien blev så häftig, när kinesiska styrkor trängde in på indisk mark i Ladakh i maj 2020. De kinesiska trupperna satte igång ett vägbygge, men de stoppades av enheter i den indiska armén, som snabbt kom på plats. Ett handgemäng uppstod, som kostade ett tjugotal människoliv och flera hundra skadade. Eldvapen kom aldrig till användning, eftersom området är omtvistat och trupperna på ömse sidor av stilleståndslinjen har ingått överenskommelser om att bannlysa eldvapen i det aktuella avsnittet. Representanter för de militära styrkorna förhandlar nu fortfarande om hur man ska uppträda i framtiden för att undvika en upprepning.
Så långt var incidenten en lokal händelse, men den fick omgående strategiska följdverkningar. Ända sedan sin självständighet 1947 hade Indien bedrivit en ganska strikt neutralitetspolitik. Nu överges den politiken, och Indien har förklarat att man stöder den USA-ledda kampanj som riktar sig mot Kinas ambitioner att expandera och som går under benämningen The Indo-Pacific Concept.
Lokala följdverkningar
I Ladakh har 50 000 man ur de indiska väpnade styrkorna stationerats i det aktuella gränsområdet. En tunnel har börjat byggas genom bergen för att vid behov snabbt kunna tillföra ytterligare trupper till det svårtillgängliga området från Kashmir.
I indiska media har man uppmärksammat att den amerikanska satellitspaningen har upptäckt att Kina har byggt ett hundratal silos med avskjutningsramper för tunga missiler i de områden som gränsar till Ladakh. Det uppfattas i Indien som att subkontinenten är på väg att utsättas för ett nytt kärnvapenhot.
Den gamla konflikten om Jammu och Kashmir får ny innebörd
Gränskonflikten i Ladakh får en större dimension genom att Ladakh är en provins i den indiska delstaten Jammu och Kashmir. Samma namn hade ett maharadjadöme, som kom att delas mellan Indien, Pakistan och Kina.
När Storbritannien 1948 skulle lämna ifrån sig kolonin Brittiska Indien skapades en muslimsk folkrörelse för att bryta loss de muslimska områdena. Det ledde till ömsesidiga och blodiga etniska rensningar och att de områden som dominerades av muslimer förenades till landet Pakistan. Det ledde också till att en kombination av pakistansk militär och spontant folkuppbåd försökte att bemäktiga sig delstaten Jammu och Kashmir. Det misslyckades delvis, men Jammu och Kashmir delades mellan Indien och Pakistan. Ingen fred råder ännu, bara ett vapenstillestånd, och båda länderna gör anspråk på hela det territorium som tillhörde det forna maharadjadömet Jammu och Kashmir.
I samband med en gränsuppgörelse med Kina avträdde dessutom Pakistan något senare ett område, som hade tillhört Jammu och Kashmir och som Indien fortfarande gör anspråk på.
Det är vid gränsen mellan det område som kontrolleras av Indien och kallas för Ladakh och det högslättsområde som kontrolleras av Kina och kallas för Aksai Chin, som incidenten 2020 ägde rum. Det bör tilläggas att Kina på senare år har stött Pakistan i konflikten om Kashmir och försett det pakistanska flygvapnet med stridsflygplan, luftförsvarssystem och missiler.
Indien har däremot ända sedan självständigheten 1948 haft nära förbindelser med Sovjetunionen och tagit emot tekniskt och ekonomiskt bistånd samt köpt vapen på fördelaktiga villkor. Dessa nära förbindelser har fortsatt med Ryssland även efter Sovjetunionens upplösning. Indien har till exempel nyligen köpt det ryska luftförsvarssystemet S-400, och när incidenten i Ladakh bröt ut levererade Ryssland omgående 12 Sukhoi – 30 MKI och 21 Mikoyan MIG 29 stridsflygplan för att hjälpa det indiska flygvapnet samt erbjöd lätta stridsvagnar, som lämpar sig för strid i bergstrakter. Det råder också ett nära samarbete mellan Indien och Ryssland rörande utveckling av missiler. Ryssland har bistått i utvecklingen av Indiens kärnvapenbärande strategiska ubåtar samt supersoniska kryssningsmissiler för fartygsbekämpning.
Rollen som Indiens medhjälpare får antas ha blivit besvärande för Ryssland i takt med att Kina och Ryssland har närmat sig varandra. Kina har byggt upp ett enormt projekt, som med slagordet Belt-and-Road Initiative (BRI) syftar till att knyta samman Kina med Europa genom transportleder och infrastruktur med kinesisk finansiering och under kinesisk ledning. Ryssland tillhör både Europa och Asien, och det ligger mellan Kina och Europa. Därför krävs rysk medverkan. När Kinas ledare Xi Jinping träffade Rysslands ledare Vladimir Putin första gången efter sitt tillträde till makten 2013 inleddes också ett intensivt politiskt, ekonomiskt, militärt och tekniskt samarbete. Tidigare tvister mellan de två länderna löstes.
På vilken sida kommer Indien att stå?
Nu har Kina och Ryssland förenats ytterligare i en ideologisk kamp med Väst genom att Kina och Ryssland i en gemensam deklaration i mars 2021 har gått till angrepp mot begreppet mänskliga rättigheter. Världen tycks vara på väg in i ett nytt slags kallt krig, som förs på båda sidor av den eurasiska kontinenten.
Att i en sådan situation samtidigt bistå Kina och Indien med utveckling av strategiska vapen ter sig knappast längre som en logisk politik för Ryssland. Därför får man utgå från att frågan om hur man ska hantera Indien kommer att bli en viktig fråga, när Putin ska träffa Xi inför öppnandet av vinterolympiaden 2022.
Det finns anledning för Väst att bevaka den frågan noggrant. Indien är en tung spelare i det maktpolitiska spelet i Asien. Det har kärnvapen, en befolkning, som är nästan lika stor som Kinas och ett försvar, som i vissa avseenden är mindre tekniskt avancerat än Kinas men har ett antal man under vapen som är ungefär lika stort.
För Väst är det förenande mottot i det nya kalla kriget att bekämpa autokrati och främja demokrati. Indien uppvisar vissa brister i sitt demokratiska system. Det är viktigt för media i Väst att inte överdriva berättigad kritik av bristerna för att inte stöta bort Indien från det demokratiska lägret. Att Indien med sina över femhundra språk och olika nationer och stammar kan fungera som världens största demokrati är ett under. Det får inte äventyras av tanklöst smutskastande. Den kinesiska propagandan ägnar sig redan metodiskt åt att smutskasta Indiens politiska system.
Det blir en svår avvägning för Väst hur man ska se till att behålla Indien på sin sida, lika svår som frågan är för Ryssland om hur man ska fortsätta att vara vän med både Kina och Indien.
