Först uppskattar jag att KKrVA har en så livaktig blogg som ger anledning till utbyte av åsikter, även sådana som inte faller inom ”mainstream”. Huvudsyftet med mitt inlägg var att visa den nästan lagbundna ritualen kring försvarsbesluten, där tillkomsten sker under begränsad offentlig insyn, men efterbörden ofta svämmar över av inlägg att man borde gjort annorlunda. Mina två exempel – boken Vägval samt Johan Pekkaris artikel i HoT 4/21, som bl a kritiserar försvarsbeslutet – är två inlägg som hade varit än mer välkomna i debatten om de publicerats före försvarsbeslutet. Lämpligen efter Försvarsberedningens rapport och före Riksdagens ställningstagande. Det är trots allt inlägg som m h t de militära författarnas positioner i försvarsmakten skulle ha gett eko. Beträffande om bokförfattarna till Vägval efterfrågat sina chefers synpunkter före publicering eller inte, kan jag konstatera av genmälet att ÖB var orienterad och att bådas chefer uppmuntrat till publicering.
Kvar ligger känslan av ett Försvarsbeslut som än en gång inte förmådde lyfta blicken och ta sig an de utmaningar som skapar ett robust krigsavhållande förvar.
