Försvar & Säkerhets Twittervän Jakob Wranne inspirerade mig att kommentera boken Climate Wars av den kanadensiske journalisten och militärhistorikern Gwynne Dyer.
Boken, som jag inte hade hört talas om innan, gavs ut 2008 och innehåller olika scenariobeskrivningar och diskussioner. Det ena scenariet är värre än det andra. Temperaturen stiger åtta till nio grader celsius som mest jämfört med 1990. Översvämningar, svält, kinesiska inbördeskrig, folkvandringar från Nordafrika till södra Europa och byggandet av en mur mellan Mexico och USA liksom användandet av kärnvapen är några av de saker som Dyer hinner med i sin ambitiösa bok.
Dyer lyckas i sin intressanta bok att sammanfläta olika ämnen och ge dessa säkerhetspolitiska konsekvenser. Han bygger grunden av resonemangen på många intervjuer med insatta personer med olika perspektiv. Han går också igenom olika rapporter från ansedda tankesmedjor och försvarsdepartement, som det brittiska. Dyer har en ganska pessimistisk syn på framtiden, men anger att det går att klara sig från växthuseffekterna med en kraftansträngning. Denna skulle innebära en slags mobilisering av samhället (War on Climate Change?) och innehålla åtgärder som byggandet av 5 miljoner vindkraftverk varje år. Han argumenterar för att det ändå sannolikt blir för lite åtgärder för sent, beroende på att det finns en fyrtioårig eftersläpning mellan orsak och verkan.
Jag kan känna igen mig i det resonemanget när jag upplever vintrar som denna eller tittar på temperaturcykler genom världshistorien. Det är svårt att ta till sig, men visst stiger havsnivån. Klimatförändringarna kan beskrivas som någon slags indirekt, långsiktig påverkan från allt fler och allt mer resursförbrukande människor. Tesen som Climate Change följer kedjan: klimatförändringar framkallade av människan – bristande resurser ifråga om mat/vatten/energi – säkerhetspolitiska konsekvenser.
Frågan är om inte människan redan är på steg två genom att själv påverka resurserna direkt, vilket får direkta säkerhetspolitiska följder. Jag tänker då på fenomen som byggandet av dammar, ökenspridningen till följd av felaktigt jordbruk, förgiftning av fiskevatten och korruption för att ta några exempel. Exempel på sådana konflikter skulle kunna vara kring Nilen (som jag kommer nämna i veckan), Kashmir och vattenfrågan Syrien/Libanon/Israel.
Det går också att kritiskt granska begreppet klimatförändringar. Finns det någon som har intresse av att driva frågorna för särskilda syften? Vill väst dämpa övriga delar av världens tillväxt för att behålla ett materiellt försprång? Stater som Kina och Indien var inte särskilt pigga på att genomföra genomgripande förändringar vid klimatmötet i Köpenhamn, om inte väst går före. Eller använder öst den typen av invändningar för att genom stark ekonomisk tillväxt kunna hålla tillbaka sina expanderande befolkningarnas politiska makt? Eller finns det krafter i världen som vill införa en överstatlighet modell större av ideologiskaskäl? Eller har vissa organisationer, som exempelvis olika väpnade styrkor, ett intresse av att argumentera för detta för att göra sig själva relevanta? Omöjligt att veta, och helt irrelevant för själva problemet, men ändå viktigt för att kunna värdera olika aktörers handlande.
Frågan om klimatförändringarnas konsekvenser är komplex, vilket inte minst visas om man ställer den berömda Pentagonrapporten 2003 Imagine The Unthinkable mot Dyer. I denna rapport flyr människor norra Europa till följd av att Golfströmmen vänder och temperaturen sjunker kraftigt. I Dyers bok Climate Wars går strömmarna åt andra hållet och i bokens första kapitel är Skandinavien en del i den reorganiserade Norra Unionen (halva EU) som klarar sig relativt väl.
Så vad ska vi göra? För det första är allt inte elände. Maten har aldrig varit billigare, tekniken innebär ökad energieffektivitet som bilarnas minskade utsläpp och LED-ljuset. För det andra är det viktigt med att ta ett direkt, personligt ansvar för minskad miljöpåverkan. En biståndspolitik som bygger hållbara lösningar är en annan kompletterande metod. Att forska inom området är en fjärde väg.
Som yttersta instrument för vår överlevnad behöver vi också ett militärt försvar som kan trygga vårt självbestämmande och medverka till efterlevnad av olika avtal internationellt. Jag anser att konflikter beroende på växande ungdomsarbetslöshet, resursbrist, direkt miljöförstöring och inflation är en större risk för internationell säkerhet än klimatförändringar.
Jag skulle lite snabbt vilja rekomendera Ellinor Ostroms ”Governing the Commons”. Att förvalta gemensamma begränsade resurser är vad klimatutmaningen handlar om. Jag tvivlar på att klimatet kommer att förändra sig så drastiskt med det kommer ändå att kunna bli problem men några dystopier tror jag inte vi ser.
Att begränsa uppvärmingen till 2 grader innebär egentligen inga större uppoffringar och resultaten verkar kunna vara hanterbara. Svårigheten verkar ligga i att fossila bränslen till en rimlig kostnad ändå är en historisk parantes.
Visst, byggandet av isolationistiska imperier har vi sett förut. Jag tror att vi kommer att lämna konferenser av Köpenhamntyp och fokusera mer på regionala samarbeten för att minska skadeverkningar av klimatförändringar som kan vara nog så skadliga även om de är naturliga. Vad kan Indien göra för att blidka 161 miljoner mäniskor som bor i Bangladesh? Hur möter vi högre vattenstånd i Nederländerna?
J.K Nilsson
Ett inlägg befriande fritt från koldioxidhysteri. Om det blir varmare eller kallare, så lär det ta ett bra tag innan människan lär sig att förstå hur de olika parametrarna samverkar eller motverkar varandra eller överhuvudtaget vilka alla parametrarna är.
Precis som antyds i inlägget, så är det många som passar på att smida medan klimatet är varmt.
Det enda jag tror mig veta är att det blir en folkvandring när nästa istid kommer, med ett två kilometer tjockt istäcke som täcker Sverige och hela Stockholmsområdet trycks ner 60 meter. Allt enligt Statens Geologiska Undersökningar.
Så länge ingen kan lämna en trovärdig förklaring till tidigare klimatförändringar, så bör vi avstå från att profetera om framtida sådana.
Relax, klimatalarmister! Jag kan lugna er på någon punkt.
Högre havsnivå UTAN avsmältning från Arktis; Om inte isen i Arktis hade smält av en del emellanåt utan kanske till och med ökat i volym, så hade en del av världens sötvattensreserver och inlandshav bundits upp i Arktis ismassa, vilket hade fått till följd att havsnivån faktiskt borde stiga något lite under kalla perioder vid polerna! Regn och snö är inte ett slutet havsfenomen, så det vatten som försvinner från inlandssjöar genom avdunstning till isarna vid polerna genom nederbörd, fylls ofta på med vatten från världshaven och vice versa. Men slutna inlandshav inverkar inte genom Archimedes princip på havsvatten, inlandshav ligger ju omringat av landmassa, därför så ökar Arktis tryck på världshaven genom nederbördstillskott och havsnivån stiger totalt sett, men bara lite, ungefär lika mycket som glaciärerna smälter av. Att Arktis smälter bort kan vara förklaringen till att havsnivån endast stigit fem cm de senaste hundra glaciärsmältande åren.
Roger Klang
Detta var ett mycket intressant inlägg, som jag ska ägna mig åt ikväll! Jag vill bara peka på en logisk kullerbytta: hur kan man skriva att det blir varmare PÅ GRUND AV KLIMATFÖRÄNDRINGARNA? En aningen förhöjd temperatur på någon K ÄR en del av klimatförändringarna! Någon har problem med kausaliteten….=)
GMY
Sinuhe
@Sinhue. Det var en saltomortal, och är tillrättat. MYT
The East African publicerade nyss artikeln:
”Egypt loses monopoly over Nile waters” förf. Halima Abdallah
http://www.theeastafrican.co.ke/news/Egypt+loses+monopoly+over+Nile+waters/-/2558/1162762/-/gc553az/-/index.html
Mvh Jakob Wranne