Befinner sig Väst i fred, gråzon eller i ett pågående multidimensionellt krig och har de västliga demokratierna insikt, förutsättningar och vilja att hantera situationen?
”Krig är en kamp mellan viljor”, skrev Carl von Clauzewitz, just nu befinner väst i situationen att den löst sammansatta ”axis of evil”, den onda koalitionen, (Kina, Ryssland, Iran, Nordkorea) visar en stark vilja och beslutsamhet att dels ändra den världsordning som varit gällande efter andra världskriget, dels om inte förgöra, så åtminstone kraftigt försvaga Väst. Detta påstående är knappast kontroversiellt längre efter det pågående ryska invasionsförsöket i Ukraina, konflikten i Mellanöstern och Adenviken samt friktionerna i Sydkinesiska sjön och kring Taiwan.
Det är ett bekymmersamt och hotande läge, men är det en hotande eller en pågående konflikt? Jag skulle vilja hävda att det rör sig om en pågående multidimensionell konflikt som Väst ännu inte tar på fullt allvar. Försvårande är att när väst tar det på allvar hur hanterar vi det, vilka medel kan demokratier bruka? Krig efter krigsförklaring eller med invasion av uniformerad trupp låter sig hanteras, det finns tydliga regler och lagar, fysiskt gråzons-agerande inför krig finns det också regler kring, om än något svårhanterade.
Men det som pågår nu, ett ”möjligt” samordnat multidimensionellt angrepp i alla dimensioner, från nyhetsförvrängning och propaganda samt cyberattacker till utnyttjande av kriminella för att fragmentera samhället och sprida oro, samtidigt som traditionell destruktion i kraftnät, fällda radiomaster, bränder i ubåtsvarv m m pågår. Hur hanterar väst det?
Första steget måste vara att definiera och acceptera att det pågår och är samordnat, om än löst. Sannolikt har våra underrättelsetjänster gjort det och arbetar konsekvent med polis, Försvarsmakten och övriga myndigheter. Men räcker det?
Politiken då, har den tagit till sig och accepterat händelseutvecklingen? Politiken har dilemmat att agera utan att väcka onödig oro samt konstatera att tillgängliga verktyg är få och till största delen reaktiva. Offensiva verktyg saknas egentligen före en konstaterad konflikt. Höjd vaksamhet är dessutom dyrt och mycket ligger på den privata sektorn som är notoriskt sen att agera och ovillig att ta beredskapskostnader – till och med i data- och cyberdomänen. Politiken vill nog ännu inte riktigt ta i frågan, den är för komplex, regelverk, strategier och bra verktyg saknas.
Det är orimligt att residenter och infiltratörer skall kunna förbereda påverkan eller aktivt påverka exempelvis dricksvatten, bränder och mastfällningar, avgörande kritisk infrastruktur i våra länder.
Det är orimligt att mord av politiska motståndare och dissidenter utförs i tredje land i fredstid.
Det är orimligt att fullt legitima opinionsyttringar som demonstrationer utnyttjas av infiltratörer för diskriminering, våld och rena dominansbeteenden. Detta eroderar värdet och potentiellt legitimiteten av våra demokratiska fri- och rättigheter.
Det är orimligt att kriminella nätverk och gäng, genom infiltration, ideologisk eller ekonomisk styrning, skall behöva bedömas som potentiella gerillaförband utöver de risker deras ”normala” samhällsfarliga verksamhet utgör.
Det är orimligt att vår data – inte minst finansiella – infrastruktur skall vara så uppenbart sårbar såväl för manipulation som för avbrott och kollaps.
Det är orimligt att världens sjöfart kan regleras av Houtis i Jemen, även om de får mål-data från Ryssland.
Min slutsats är att Väst och även Sverige måste göra en ”iskall” nulägesanalys och dra rimliga slutsatser och analysera konsekvenser, tillskapa strategier och regelverk samt utveckla såväl reaktiva som proaktiva, till och med offensiva verktyg.
Det avgörande är att Väst fullt ut accepterar att det ”multidimensionella kriget” redan är igång, drar slutsatser och inte minst visar viljestyrka att utveckla strategier och vidta rimliga defensiva och offensiva åtgärder, kommunikativa såväl som kinetiska. Just nu har autokraterna initiativet och det är oroande att en så stor del av världens länder står på deras sida, eller sitter på läktaren och tittar på.
