av Berndt Grundevik

Résumé

China’s economic development over the past 20 years has few historical parallels. An annual GDP growth of about 10% has been an explicit goal. This is in a region of security policy that is extremely complex with many players showing conflicting strategic interests, but with the common feature that they are investing heavily in military forces. America’s Seventh Fleet with bases in Japan and South Korea has, since the Second World War, operated in waters which can be classified as a Chinese interest. President Obama’s ”Pacific doctrine” from 2012, implying a focus on marine resources in the Pacific, clearly demonstrates the importance of the region, particularly from a global trade perspective. The more than 60-year conflict between North and South Korea and the expressed desire from North Korea to develop nuclear weapons creates political uncertainty for China. To secure economic development, it is vital for China to meet import needs such as oil, gas, coal and iron ore. It is within this framework and a background of increasing global ambitions as well as securing the sea lines that China’s navy investments are made. After 2020, the Chinese navy is deemed to be the the largest fleet in the Western Pacific. This structure means that China is challenging the United States in the Pacific Ocean and it is  important for China to develop a new security doctrine.

 
KINAS EKONOMISKA UTVECKLING de senaste 20 åren har få historiska paralleller. En årlig BNP tillväxt om ca 10 % har varit en uttalad målsättning. Detta i en region som säkerhetspolitiskt är ytterst komplex med många aktörer som uppvisar motstridiga strategiska intressen men med det gemensamt att de satsar starkt på militära rustningar.

Täta incidenter
Nästan varje vecka rapporteras om incidenter till havs mellan Kina och grannländerna Japan, Vietnam, Filippinerna och Malaysia rörande ett antal klippöar i Sydkinesiska sjön. Vid flera tillfällen har mindre fartyg ur kinesiska flottan varit inblandade i konfrontationer med fartyg från grannländerna och USA.

USA:s sjunde flotta med baser i Japan och Sydkorea, har sedan andra världskriget opererat i farvatten som kan betecknas som kinesiskt intresseområde. President Obamas ”Stilla havs-doktrin” från 2012, innebärande en satsning på marina resurser i stilla havet, visar tydligt på regionens betydelse inte minst ur ett världshandelsperspektiv.

Koreanska halvön
Den mer än 60 år långa konflikten mellan Nord- och Sydkorea och den uttalade ambitionen från Nordkorea att utveckla kärnvapen skapar osäkerhet för Kina. Nordkorea är en ytterligt svårbedömbar granne som skapar omfattande politisk oro i regionen. En säkerhetspolitisk temperaturhöjning bedöms omedelbart slå mot Kinas handel och ekonomiska tillväxt vilket också skulle skapa stora problem för landets inre stabilitet.

Till komplexiteten bidrar Ryssland och dess behov av säkra sjötransportleder i Stilla havet samt en minst sagt kylig relation mellan Japan och Sydkorea.

Handel och militär utbyggnad
För att säkra den ekonomiska utvecklingen är det livsnödvändigt för Kina att tillgodose importbehovet av bland annat olja, gas, kol och järnmalm. Utöver behovet av säkra sjöförbindelserna för importprodukter så är det lika nödvändigt att ha säkrade dito för landets mycket omfattande export av varor.

Hangarfartyget Liaoning (det första i planen att bygga fyra) är ryskbyggt och har moderniserats i Kina. Fartyget genomför provtursverksamhet sedan 2012, och är ett exempel på den resursutbyggnad som regeringen i Peking anser nödvändig för att backa upp landet ekonomiska och därmed sammanhängande strategiska ambitionen.

Kina har världens näst största försvarsbudget efter USA. Utöver ambitionen att bygga hangarfartyg planeras också anskaffning av fler jagare och ubåtar (del av dessa kommer att vara kärnkraftsdrivna). Efter 2020 bedöms den kinesiska flottan vara den största flottan i västra stilla havet. I tillägg utvecklas annat kryssningsmissiler som kan användas mot fartyg och satelliter.

Regionala infrastruktursatsningar
Kina satsar på att få tillgång till viktig infrastruktur utanför det egna territoriet. Ramree vid Burmas kust vid Indiska oceanen är ett exempel. Där finns en naturlig djuphavshamn. Därifrån leds en olje- och gasledning nära 300 mil in i Kina. På Sri Lanka har Kina fått i uppdrag att bygga en stor hamn och detsamma i Gwadar (vid infarten till Hormuzsundet) i västra Pakistan. Genom strävan att med egna resurser säkra sjöförbindelserna samt bygga viktig infrastruktur också utomlands, kan landet säkra sin energiimport och samtidigt öka sin handlingsfrihet för export av varor.

Uppbyggnaden av flottan innebär att Kina utmanar USA i Stilla havet, och kopplat till råvaruintressen framträder en global ambition som kräver en förnyad säkerhetsstrategi. Några exempel:

  • 80 procent av de kinesiska investeringarna i Australien avser gruvindustrin. Stora investeringar har också gjorts i Sydamerika.
  • Efter Australien är Afrika söder om Sahara nu den näst största källan för import av mineraler för Kina.
  • Nya avtal om olje- och gasleveranser har slutits med Ryssland.
  • Kina utvinner olja i Sudan, oaktat ett ytterligt instabilt politiskt klimat i landet.
  • I Mongoliet satsar Kina stort avseende utvinningen av kol för.
  • Burma har potential att i framtiden vara viktig för kinesisk gruvindustri.
  • Avseende jordbruksproduktion har stora kinesiska investeringar gjorts i Brasilien, Australien, Argentina och Filippinerna.
  • Kopplat till vårt eget närområde finns ett påtagligt kinesiskt intresse av att vara en aktör i den arktiska regionen kopplat till den potential som här finns för energiutvinning.

Säkerhet och ekonomisk utveckling
Säkerhetsbehovet och strävan efter ekonomisk utvecklig går hand i hand och här ställer omvärlden krav på att Kina tar ett större internationellt ansvar för säkerhet och stabilitet. Kinas tidigare konsekventa hållning att inte blanda sig i andra länders inre angelägenheter behöver omprövas och tydligare beskrivas i en ny säkerhetsstrategi. Kinesisk FN trupp ibland annat i Sudan samt bidrag med marina resurser för att förhindra piratverksamhet i Adenviken är tecken som tyder på en större kinesisk vilja till internationellt ansvar.
Samtidigt är för landets inre stabilit fortsatt ekonomisk utveckling helt avgörande för att utjämna de klyftor som finns mellan de västra delarna av landet och den betydlig mer dynamiska kustregionen.

Relationen med Burma, Indonesien, Malaysia, Indien, Pakistan, Australien och Ryssland är prioriterade. Dessutom är råvaruproducerande länder i Afrika och Sydamerika högintressanta för Kina att knyta tätare band med. Behov finns av en tydlig inriktning avseende relationerna med Europa och USA. Dessutom finns tecken på att Kina vill utveckla kontakterna med Nya Zeeland. Kinas långsiktiga mål också kopplad till möjligheterna att på sikt skapa en ”språngbräda” till ett ännu oexploaterat Antarktis.

Det är mot bakgrund av ökade globala ambitioner liksom säkrandet av sjöförbindelserna som de marina satsningarna ska ses. En näraliggande koppling har utbyggnaden av flygstridskrafterna i syfte att med större uthållighet kunna verka långt utanför kustområdena. Till den geografiskt mera näraliggande bilden hör den ökande risken för konfrontation i Kinesiska sjön/sydkinesiska sjön mot bakgrund av pågående tvister om vem som äger vad av havsområden innehållande olje- och gas fyndigheter.

Armén är inte expeditionär och bedöms inte heller i framtiden utvecklas i en sådan inriktning, eftersom uppgiften att skydda gränserna och att vara en inrikes stabiliserande faktor är prioriterat. Dock bedöms armén utvecklas för att hantera ett större spektrum av kriser. Exempelvis så är skyddet mot terrorism samt förmågan att hantera civil oro på grund av sociala skillnader och olika etniska tillhörigheter några av de största inhemska utmaningarna.

Försvarsbudgetens storlek bedöms också fortsättningsvis öka för att Kina ska kunna genomföra den förmågeutveckling som krävs för att understödja landets långsiktiga strategiska ambitioner.

Författaren är generalmajor och ledamot av KKrVA.

Mer av samma författare