Igår trappade Libyen upp retoriken mot väst. I ett inspelat budskap till demonstranter i Tripoli hotade Khaddafi Europa med attacker. Enligt BBC sa diktatorn att de en dag ska ta striden till Europa och dess hem, kontor och familjer som skulle vara militärt legitima mål med hänvisning till Europas bombningar.

Med tanke på att Sudanska armén gått in och tagit en stad i södra Libyen och rapporterade framgångar för rebellerna i västra Libyen är den första tanken att Khaddafi är hårt pressad och börjar bli desperat. Men, med tanke på att han noga skiljer på Europa från USA, så har han tillräckligt mycket sans för att kunna urskilja en målgrupp för påverkan. Eftersom han nu lanserat en avsikt gäller det för säkerhetstjänsterna att avgöra om Libyen har praktisk kapacitet och rätt tillfälle. Det senare kan sägas vara uppfyllt, eftersom NATO sedan tre och en halv månad tillbaka fäller bomber mot libyska mål, låt vara med mycket stor precision. Ingen har någon större anledning bland de deltagande länderna att bli upprörd över detta hot, eftersom det övervägandet borde man ha tagit ställning till när dessa engagerade sig i kriget. Se exempelvis inlägget Libyen – liten checklista för riksdagsledamoten från 23 mars.

Återstår alltså frågan om Libyen har kapacitet att genomföra detta. Svaret borde bli ja, fast ingen högre sådan. Alla säkerhetstjänsterna är alerta och därför måste Libyen gå sakta fram. Brittiska källor rapporterade tidigt om avlyssnade samtal bland ex-libyer och i Italien har tre personer gripits för en månad sedan för förberedelser till terroristattack. I övrigt har det varit tyst om förberedelser för libyska terrorattacker. I Europa finns det två typer av undermålgrupper, regeringar och folk. Eftersom det är regeringarna som är i fokus för beslutsfattning, så innebär det rimligen att dessa är den prioriterade typen av målgrupp. För att dessa ska låta sig påverkas av hotet från Khaddafi, så bör det också rimligen finnas någon form av substans i hoten som säkerhetstjänsterna kan upptäcka och rapportera. Annars mister hotet sin trovärdighet.

Kampen går vidare – nu med terrorhot. 2011 är fortfarande ett långt år.

SvD

Mer av samma författare