av Per Lodin och Michael Sahlin
Nedanstående text är baserad på utskrifter av samtal mellan Ambassadör Michael Sahlin (MS) och generalmajor Per Lodin (PL) våren och sommaren 2019, båda ledamöter av Kungl Krigsvetenskapsakademien, angående situationen i Kashmir. Den korrekta benämningen för regionen är Jammu & Kashmir, men ”Kashmir” används normalt för enkelhetens skull och så görs också här. Samtalets huvuddel ägde rum i mars med anledning av den tillspetsade situation som då hade skett och som påminde världen om att Kashmir-krisen, en av efterkrigstidens äldsta, finns kvar i all sin farlighet. Samtalet återupptogs sedan, i augusti, då en ny dramatisk vändning – Indiens ensidiga upphävande av den indiska Kashmir-delens särskilda status och väntade reaktioner på detta utspel – gav nya påminnelser om Kashmirs internationella krispotential.
Samtalet återges här i utskrift
MS: Jag heter Michael Sahlin och finns numera i Krigsvetenskapsakademien och sitter mitt emot Per Lodin, som har varit FN-chef i Kashmir tills nyligen och det har ju hänt saker.
Kan jag få börja med att säga att jag har läst och tror att kanske du också har läst ett antal artiklar om Kashmir nyligen som handlar om det oroväckande läget med beskjutningar och till och med flyginsatser mellan Pakistanska och Indiska styrkor över stilleståndslinjen i Kashmir från Pakistan och Indien. Första gången på länge verkar det finnas en faktisk krigsrisk. Detta väcker naturligtvis stor oro, men å andra sidan citeras en person i en artikel som säger att han sade ”yes” när han hörde ljud av krigsflygplan, och med det ville denne ha sagt att så olidligt som status quo läget varit länge så välkomnade han spontant varje förändring, inklusive tecken på krigsrisk. Hur ser du på detta?
PL: Mina erfarenheter från tjänstgöringen i Kashmir, som chef för FN:s fredsbevarande mission UNMOGIP, är från sommaren 2016 till sensommaren 2018. Under den perioden så var det konstanta beskjutningar över stilleståndslinjen och oroligheter mellan de indiska styrkorna och den övervägande muslimska befolkningen, dock så är det en skillnad mot vad som hände vintern 2019 då också stridsflyg användes offensivt över stilleståndslinjen.
MS: Just det har väl inte hänt vad jag vet på 30 år någonting så där?
PL: Helt rätt, sannolikt skedde det senast vid kriget 1971. Däremot, under den tid som jag var där så var det dagligen skärmytslingar. Skärmytslingar är kanske en beskrivning som kan vara missledande, vi talar om allt från eldhandvapen till tungt artilleri som används från båda sidor.
MS: Men då har vi väl två perspektiv, det ena är skärmytslingar över ”gränsen” och det andra som sagt de interna oroligheter i den del av Kashmir som Indien kontrollerar och som det nu rapporteras om?
PL: Korrekt. De två perspektiven måste kunna ses separerat men självklart är de interna oroligheterna i den indiskkontrollerade delen sammanlänkade med Pakistan och situationen längs stilleståndslinjen. Vi hade, och det fortgår tyvärr, dagliga sammandrabbningar mellan indiska säkerhetsstyrkor och lokalbefolkningen i den indiska delen av Kashmir. Dessa interna oroligheter underblåser samtidigt det redan spända läget mellan Pakistan och Indien vilket också resulterar i beskjutningar över stilleståndslinjen.
MS: Men hur ser det ut i den pakistanskt administrerade delen av Kashmir?
PL: Där är det ett helt annat förhållande. Under den tid som jag var där och vad jag vet har hänt sen dess så finns det inga oroligheter som är riktade från lokalbefolkningen mot de pakistanska säkerhetsstyrkorna. Däremot så är det ju i området ständigt pågående operationer mot det terrorhot som finns, och som finns i hela Pakistan.
MS: Jag har följt Pakistan-utvecklingen nära och har varit där flera gånger i olika egenskaper och har tyckt mig uppleva landet när det var som mest kritiskt. Nu verkar Pakistan något lugnare med cricketspelande premiärminister, Imran Khan, och någon slags borgfred mellan politik och militär. Just nu verkar den pakistanska scenen något lugnare, håller du med om det?
PL: Ja, men terrorhotet finns där ständigt. All FN-personal, inte bara UNMOGIP, och andra utsända har restriktioner. Till exempel ska shopping, restauranger och vissa andra platser på kvällar och helgdagar i Islamabad och övriga storstäder undvikas. Det gäller fortfarande.
MS: Det intressanta med Pakistan tycker jag, alldeles bortsett från kärnvapenfrågan och militärens roll, ISI:s roll o s v, så är det just det här flerfrontskriget som Islamabad bedriver med varierande amerikanskt stöd beroende på den indisk-amerikanska relationen i riktning Pakistan. Och så finns det ju talibangrupper också i Pakistan. En väldigt komplex bild växer fram.
PL: Ja, det är en komplex bild både för Indien och Pakistan. Båda länder har flera ”fronter” att förhålla sig till. För Pakistan del måste nämnas relationen till Kina där förbindelserna mellan dem är väldigt goda. Kina investerar rikligt i Pakistanskt i infrastruktur, vägar, vattenkraft m m. Situationen mellan Kina och Indien är spänd även om det under den senaste tiden finns positiva tecken. Men vi måste komma ihåg att det finns omdiskuterade områden också mellan dessa länder som tidigare lett till strider, t o m öppet krig. Det är en komplex bild både för Pakistan och Indien.
MS: Det finns ju en dynamisk faktor i detta, USA. Vad händer om USA lämnar Afghanistan. vad händer då med Pakistan och USA och Pakistan-relationen?
PL: När Trump lanserade sin Asienstrategi så togs inte den emot på ett bra sätt i Islamabad. Från Pakistans sida sett så är man angelägen om att ha bra förbindelser med USA, och jag tror också att detta i grund och botten ligger i USAs intresse, då många av de problem USA möter i regionen kan kopplas till grupperingar som härbärgeras i Pakistan. Låt oss inte heller glömma att både Pakistan och Indien förfogar över kärnvapen och dess teknologi.
MS: Den tvekan som vi alla känner nu om Trumps säkerhetspolitik i allmänhet, hur påverkar detta läget i regionen?
PL: Detta är en av de viktigaste frågorna. Vi bör nog inte bara fokusera på Trumps twittrande utan på USAs långsiktiga förhållningsätt till Indien och Pakistan i stort. Allt måste sättas i ett större sammanhang där även kinesiska, ryska och andra stormakters intressen tas i beaktande.
MS: Vi har ju ett antal konflikter i världen som ar och en betraktas som en fryst konflikt, ”froozen conflict” . Desillusionerade analytiker säger numera om flera av dessa konflikter att det frysta läget är bästa möjliga utfall, att t ex detta skulle gälla Syrien. Är detta också bästa möjliga utfall för Kashmir?
PL: Hoppas att det inte är så, men efter 70-års ständiga stridigheter med en mängd dödade och skadade är det kanske det vi ska hoppas på. Hellre en kontrollerbar begränsad och fryst konflikt än något som eskalerar till fullt krig mellan två makter rustade med kärnvapen.
MS: Det kan man ju tycka är en modest förhoppning, men luttrade som vi är, så hamnar vi kanske där. Så har vi då alltså Kashmir som ett paradexempel på en frusen konflikts synbara olöslighet men också sårbarhet och explosivitet, eller hur?
PL: Ja, jag delar den uppfattningen, konflikten när det gäller Kashmir är nog något vi får leva med och det är att hoppas att den inte eskaleras utom kontroll. I sammanhanget kan det vara bra känna bakgrunden.
De första FN-observatörerna kom till området i januari 1949 efter en resolution i det nyblivna säkerhetsrådet, och sen dess har FN fredsbevarande mission varit där.
Det här är en politiskt svår avvägning för Förenta Nationerna att hantera. En del i detta är att Indien och Pakistan är bland de största bidragsgivarna till FN:s fredsbevarande styrkor i världen. En annan faktor är att det mandat som finns till den fredsbevarande missionen i Kashmir beslutades 1971. Normalt sett så överses en fredsbevarande missions mandat en eller två gånger per år i FN:s säkerhetsråd, men så har inte skett vad gäller Kashmir.
MS: Varför då?
PL: Svaret är enkelt. Frågan är så känslig att FN:s säkerhetsråd inte önskat ta i frågan. Ingen av de permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet synes vilja ta upp frågan, så en ”frusen konflikt” är nog vad som anses vara det minst dåliga alternativet.
MS: Du kunde också ha nämnt i detta sammanhang att det är ett fält av försiktighet där nere och att det gäller två kärnvapenmakter. Å andra sidan så skulle ju Säkerhetsrådet kunna säga att detta gör det desto angelägnare att lösa konflikten, vad man nu menar med ”lösa” i detta fall.
PL: Ja, absolut, där har du ju det stora kärnvapendilemmat.
MS: Ja, men här uppstår frågan om hur vi ska se på företeelsen regional kärnvapenavskräckning, en aktuell fråga bl a eftersom icke-spridningsfördraget (NPT) nästa år har sin viktiga översynskonferens; ska vi betrakta regional kärnvapenvapenavskräckning, eller -balans enbart som en riskfaktor, regionalt och globalt, eller kan man se det indisk-pakistanska fallet som ett exempel på att regional kärnvapenavskräckning också kan utgöra en fredsfaktor? Tror du att det är möjligt att denna kärnvapenavskräckning balanserat den konventionella skillnaden mellan Indien och Pakistan och att detta i praktiken är fredsbevarande i betydelsen att det inte har blivit ett öppet krig?
PL: Ja, definitivt. Det är ju storebror och lillebror när det gäller konventionell militär förmåga. Kärnvapenperspektivet utjämnar detta bilateralt. Dock, detta måste ses i ett vidare perspektiv. Indiska kärnvapen var från början inte utvecklade för att möta hot från Pakistan utan från främst Kina. Det pakistanska kärnvapenprogrammet är, även om fokus är Indien, också dimensionerat för mål längre bort.
MS: Jag har noterat att oroligheterna i området nu i augusti 2019 ökat dramatiskt, vad har egentligen hänt?
PL: Väl noterat. Det som skett är att Indiska administrerade delen av Kashmirs speciella status har förändrats. Tidigare hade den ”indiska” delstaten Jammu och Kashmir (muslimskt dominerad) en särställning i Indiens konstitution som medgav omfattande självstyre, endast utrikes- försvars och kommunikationssystem styrdes från Delhi. Allt lades fast i en paragraf i konstitutionen under 1950- talet. Detta var en följd av situationen som uppstod efter det att britterna lämnade över makten 1947 och den delning av området mellan Pakistan och Indien som skedde efter stridigheterna 1947-48.
Detta självstyre har nu abrupt upphävts av Modis regering med stöd av parlamentet i Delhi. De indiska delarna av Kashmir kommer nu i allt väsentligt att styras från Delhi som övriga regioner i Indien.
MS: Vilka konsekvenser ser Du med anledning av detta? Kommer detta att påverka FN:s engagemang i området.
PL: Det är viktigt att skilja på FN:s olika intressen i området.
Från ett humanitärt perspektiv underblåser Modis initiativ de interna motsättningarna i området med ökad risk för eskalation av de våldsamma interna sammanstötningarna mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i området och då särskilt i och runt Srinagar. Här har givetvis FN en klar om än mycket svår roll.
Ett annat perspektiv är det fredsbevarande. FNs observatörsmission i området, UNMOGIP, är ju mandaterad att övervaka och rapportera om läget vid stilleståndslinjen. Alltså har inte UNMOGIP någon uppgift att hantera interna angelägenheter i Indiskt Administrerade Kashmir och då givetvis inte heller i Pakistanskt Administrerade Kashmir.
Med detta sagt, självklart har utvecklingen en indirekt påverkan för UNMOGIP och missionen. För att bara nämna några saker så har ju nu relationen mellan Indien och Pakistan försämrats ytterligare med avbrutna diplomatiska förbindelser mellan Islamabad och Delhi, och en ökning av beskjutningar över stilleståndslinjen sker.
En annan aspekt att notera är att UNMOGIP högkvarter under del av året är i Srinagar, mitt i centrum av oroligheterna. Jag upplevde en likartad situation sommar och höst 2016 och detta begränsar givetvis missionens möjligheter att leverera det FNs säkerhetsråd beslutat.
MS: Hur kommer detta nu att sluta??
PL: Spännande fråga. Min bedömning är, att den här konflikten kommer att fortgå. FN kommer fortsatt att vara i, och behövas, i Kashmir som det internationella samfundets ögon. Även om mandatet inte säger att missionen ska åstadkomma något annat än att rapportera, så är i alla fall FN:s närvaro där det enda oberoende organ som finns i området.
Jag bedömer att det från Islamabad och Delhi finns ett intresse, om inte annat av inrikespolitiska skäl, att hålla den här konflikten vid liv men på en kontrollerad nivå.
Den största risken för eskalation som finns är utrymmet för misstag. I Kashmir är ungefär en miljon man grupperade, området är sannolikt den mest militariserade regionen i världen. Misstag i ledningen av stora styrkor har skett och kan komma att ske. Risken förhöjs av den extremt komplexa konfliktstrukturen som vi berörde tidigare.
MS: Tack för givande samtal. Vi får återkomma om så påkallas framöver. Om och när – det lär ju hända saker närmaste veckor och månader.
PL: Tack själv, riktigt uppskattat att få diskutera situationen i Kashmir, bland alltför många en glömd konflikthärd och att också belysa FNs viktiga roll i området.
