USA:s konstitution, i Article I, Section 8, ger uttryckligen Kongressen makten att “lay and collect Taxes, Duties, Imposts and Excises”. Så i grunden är det inte presidenten som har den konstitutionella makten att införa tullar.
Men här är varför presidenten ändå ibland kan agera i tullfrågor:
Delegering av befogenheter
Kongressen har under årens lopp delegerat delar av sin makt till presidenten genom lagar. Det betyder att även om makten enligt konstitutionen ligger hos kongressen, kan den ge presidenten tillfällig eller specifik makt att justera tullar under vissa omständigheter.
Några viktiga lagar som möjliggör detta:
• Trade Expansion Act of 1962 (Section 232) – Låter presidenten införa tullar av nationella säkerhetsskäl.
• Trade Act of 1974 (Section 301) – Låter presidenten agera mot orättvisa handelsmetoder från andra länder.
• International Emergency Economic Powers Act (IEEPA) – Ger presidenten makt att agera i nationella nödsituationer som berör internationell handel.
Presidentens roll i utrikespolitiken
Eftersom presidenten har starka befogenheter i utrikespolitiken, används tullar ibland som ett utrikespolitiskt verktyg – för att förhandla handelsavtal, bestraffa andra länder eller skydda inhemsk industri.
Politiskt spelrum
I praktiken är det ofta svårt för kongressen att dra tillbaka delegerad makt – särskilt om presidenten agerar inom ramen för tidigare lagar. Det gör att presidenten har fått ökad handlingsfrihet, särskilt i tider av kris eller när kongressen är splittrad.
Rättsläget när det gäller tullar
Här är några juridiska tolkningar och rättsfall som belyser detta maktförhållande mellan presidenten och kongressen när det gäller tullar och handelspolitik: utifrån några tydliga exempel på när presidenter använt dessa delegerade befogenheter för att införa tullar:
1. Donald Trump (2018) – Tullar på stål och aluminium
• Lagstöd: Trade Expansion Act of 1962, Section 232
• Vad hände? Trump införde tullar på 25 % på stål och 10 % på aluminium, med hänvisning till att USA:s beroende av import var ett hot mot nationell säkerhet.
• Reaktion: Både inhemskt och internationellt kontroversiellt. EU, Kanada och Kina svarade med motåtgärder.
2. Trump (2018–2019) – Handelskriget med Kina
• Lagstöd: Trade Act of 1974, Section 301
• Vad hände? Trumpadministrationen anklagade Kina för orättvis handel, teknikstöld och tvångsöverföring av teknologi, och införde tullar på hundratals miljarder dollar av kinesiska varor.
• Syfte: Tvinga Kina till nya handelsvillkor. Det ledde till ett utdraget handelskrig, med svarstullar från Kina.
3. George W. Bush (2002) – Tullar på stål
• Lagstöd: Även här Section 201 of the Trade Act of 1974
• Vad hände? Införde tillfälliga skyddstullar på stålimport för att skydda amerikansk industri.
• Resultat: WTO slog fast att tullarna stred mot handelsregler, och Bush drog tillbaka dem 2003.
4. Ronald Reagan (1980-talet) – Importkvoter och tullar mot Japan
• Lagstöd: Användning av flera delar av Trade Act of 1974.
• Vad hände? Reagan pressade Japan att begränsa exporten av bilar till USA, och införde tullar på andra produkter för att skydda amerikanska industrier, särskilt teknik och stål.
5. Federal Energy Administration v. Algonquin SNG, Inc. (1976)
• Bakgrund: Ett företag ifrågasatte president Gerald Fords användning av Section 232 (samma lag som Trump senare använde) för att införa importavgifter på olja. De hävdade att lagen var för vag och att presidenten därmed använde makt som borde ligga hos kongressen.
• Högsta domstolens beslut: Domstolen slog fast att lagen var tillräckligt tydlig och att kongressen får delegera makt till presidenten under vissa omständigheter, så länge riktlinjerna är någorlunda tydliga.
• Viktig konsekvens: Det här fallet har blivit ett juridiskt prejudikat som gör det mycket svårt att juridiskt stoppa presidenters användning av t ex Section 232 – även om motiven är svaga.
6. Trump v. International Refugee Assistance Project (2017) – indirekt relevans
• Inte ett tullfall, men viktigt för att Högsta domstolen där återigen bekräftade presidentens vida befogenheter i frågor som rör nationell säkerhet och utrikespolitik, så länge det finns en lag att stödja sig på.
• Det signalerar att domstolarna ofta är ovilliga att sätta gränser för exekutiv makt på dessa områden.
7. Kongressens försök att begränsa presidentens makt (utan framgång)
• Efter Trumps tullar på stål och aluminium (2018) föreslog vissa senatorer lagar som skulle kräva kongressens godkännande innan en president kunde använda Section 232.
• Men förslagen röstades aldrig igenom, bland annat på grund av partipolitik.
Slutsatser
Så även om konstitutionen säger att kongressen har tullmakten, har dessa lagar öppnat för att presidenten i praktiken kan använda tullar som ett kraftfullt politiskt verktyg.
- Rättssystemet har accepterat att kongressen får delegera makt, även i känsliga frågor som tullar.
- Så länge presidenten agerar inom ramarna för en existerande lag, som Trade Expansion Act eller Trade Act, kommer domstolar sällan att ogiltigförklara presidentens beslut, även om motiven är tveksamma.
- Det innebär att den konstitutionella balansen har förskjutits, i praktiken om inte i princip.