Johan Tunberger, F d överingenjör vid FOI, ledamot avdelning VI
Under isande tystnad är det politiska och militärindustriella komplexet i färd med besluta om att utveckla en ny version av JAS Gripen, den s k JAS 39 NG (New Generation) även benämnd E/F.
Insiders som på goda grunder tvivlar på projektet tycks ha resignerat och rycker uppgivet på axlarna. De vet att konsekvensen blir att Sveriges redan utarmade försvar kommer att som viktigaste sysselsättning ha att gå Högvakt. Detta om inte betydande (flera miljarder/år) anslagshöjningar beslutas. Men det förefaller inte troligt.
Redan har JAS-projektet medfört att Armén och Marinen bantats brutalt. Men även Flygvapnet lider. Vapnen saknas till de 100 JASar som utnyttjas av drygt 200 tillverkade (vilket innebär att styckekostnaden per plan i användning är drygt en miljard). Den unika svenska organisationen med spridda vägbaser över hela landet är nästan avvecklad. Den helt vitala stridledningsfunktionen (STRIL) går på kryckor. För att hålla fem plan operativa under (den utmärkt genomförda) Libyen-insatsen måste Flygvapnet skrapa sina resurser inpå bara benen.
Summa summarum: Försvarsmaktens alla grenar är gravt avlövade. De kan beskrivas som ett antal (ofta bra, eller i alla fall hyggliga) kompetensöar. I det lilla görs goda insatser. Men en Försvarsmakt är ett system av systen som måste hänga ihop för att fungera som ett försvar. Där brister det och luckorna kommer att öppna sig avgrundsdjupa om JAS NG utvecklas, om inte betydande medel skjuts till.
JAS NG kan beskrivas som ett till minst hälften nytt flygplan. Det får en ny och större flygkropp bl a för att härbärgera en ny motor, en ny elektroniskt styrd radar och annan elektronik, mer bränsle och förmåga att bära större vapenlast (vapen som vi erfarenhetsmässigt inte kommer att ha råd att köpa).
Schweiz har enligt (o)vissa uppgifter förklarat sig villigt att köpa 22 JAS NG för samma antal miljarder svenska kronor. I så fall har riksdagen beslutat att Sverige skall anskaffa tio plan av samma modell. Detta för att kunna, som det heter, supporta de schweiziska planen under deras livslängd på 30-40 år.
Här inställer sig ett antal frågor:
En är vem skall betala den övervägande del av utvecklingskostnaden som schweizarna inte betalar? Svaret är givetvis: svenska skattebetalare. För det får de tio (10) plan av den nya generationen.
Det finns inga offentliga kalkyler om hur mycket utvecklingen av JAS NG skulle kosta. I samband med Sälenkonferensen i januari gjorde en Saab-representant ett uttalande om att Saab kunde ombeväpna hela det svenska Flygvapnet med 100 JAS NG till en ”fast” kostnad av 33 miljarder. Efter detta utspel kan bara sägas att det blev dödstyst. Allan Widman (FP) har angivit 50, ibland fler, miljarder i utvecklingskostnad. Han har sannolikt mer rätt.
Dessutom är det nog så att en seriös köpare som Schweiz inte nöjer sig med att Sverige anskaffar tio plan, om man skall kunna känna sig rimligt säker på Sverige som support-land. Och hur trovärdigt i detta avseende framstår Sverige med sitt ständigt krympta försvar? Som dessutom grovt underskattat kostnaden för det ”anställda” försvaret. Därtill har Försvarsmakten ett snabbt växande berg av sliten eller omodern materiel som måste omsättas.
Till detta skall läggas att JAS NG:s prestanda av många experter bedöms vara underlägsna de stridsflygplan som är under utveckling i USA och Ryssland. Särskilt om den saknar vapen, kan man tillägga.
Regeringen har sagt ja till en luftförsvarsutredning. För säkerhets skull skall den utreda behoven från 2040 och framåt! Detta för inte störa ”systemets” beställningsplaner under mellantiden. I det politik-/militärindustriella komplexets överväganden spelar industri och forskningspolitiska intressen stor roll. Det är i många avseenden förståeligt. Om så är fallet kan jag inte tycka annat än att statsmakterna borde vara beredda att skjuta till medel så att Sverige i framtiden inte står med en försvarsindustri till priset av en lemlästad Försvarsmakt.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Om du tittar på dagens försvarsmakt och utvärderar vad vi faktiskt har så är det redan spikat och klart att inte har någonting.
Flottan
Tre bra ubåtar
Två äldre ubåtar
Fem Visbykorvetter utan vapen
Flygvapnet
134 Gripen C/D utan vapen
Försvarsmakten
8 Manöverbataljoner
22 500 Hemvärnsmän
Eftersom vi har lagt ned våra basbataljoner och våra flygfält så har Gripen C/D väldigt svårt att kunna skydda både vår flotta, sina egna baser och de 8 manöverbataljonerna som inte har en chans att manövrera om en fiende uppnår luftherravälde.
Om vi skaffar Gripen N/G så har vi inte råd att finansiera övriga verkansdelar och om vi inte gör det så kommer övriga verkansdelar att vara lika lätt att slå ut som den Libyska armén förra året.
Rent cyniskt skulle jag säga Georgien/Libyen visar att det är bättre med ett modernt flygvapen och obefintligt övrigt försvar än tvärtom. Eftersom flygvapnet även är det som är svårast att rusta upp så skulle jag säga att det är rätt att investera i Gripen N/G oavsett om borgarna ökar anslagen eller fortsätter att hävda att vår beredskap är god.
Re Entreprenören, Visby levereras i två ex utrustade bla med RB15 i år.
5 bra ubåtar är mer korrekt benämning.
Vad är alternativet till att inte skaffa Gripen NG?
Antingen behålla ett omodernt bestånd av Gripen C/D eller så köper vi ett helt nytt utländskt system? rafale? eurofighter eller F 18 super hornet.
Oavsett så får vi en musieflygvapen eller så får vi lägga pengarna på en utländsk lösning.
Visby-projektet får mycket politiskt stryk för att fartygen inte fått sin fulla vapenarsenal i tillräckligt god tid. Samma politiker tycker att det är fullkomligt självklart att köpa ny motor och i övrigt uppgradera ett flygplan, som nyttjats endast några år och som saknar beväpning. Hmmm…
Go Navy Go!
Gustav Wasa sa…
Sverige kan bara dela kostnaderna för ett förmågelyft av JAS Gripen om vi inbjuder potentiella samarbetsparter att dela också ansvaret för konfigureringen och dimensioneringen av en framtida JAS 39E/F.
Ingen stat, vare sig Brasilien eller Schweiz och inget företag vare sig BAE eller Daewoo Aerospace vill betala mer än en marginell del av utvecklingen av JAS 39E/F utan att ha fått påverka helheten. Kalla det gärna systemmålsättningen.
Omedelbart som motorvalet gjorts eller som förmågan till hangarfartygslandning inkluderats inom ramen för JAS 39E/F, så har andra komponenter och förmågor valts bort. Hur många samarbetspartners som JAS 39E/F än får, så kommer projektet likväl att påbörjas med en ändlig budget och en begränsad ambition.
Det som inte får rum i den ursprungliga budgeten kommer att vara närmast omöjligt att hitta externa sponsorer för efter det att projektet påbörjats. Däremot så kan självfallet den svenska kunden finna det motiverat att successivt skjuta till extra medel när väl hjulet satts i rullning.
För övrigt bör nog glädjen över tillförseln av RBS 15 till Visbys vapendäck invänta resultatet av det första skarpa provskottet därinifrån.
Skönt att slippa pennfäktas i denna debatt då jag tillhör ett truppslag som redan dödats av JAS-projektet (och Afghanistan-doktrinen).
/Smalare och smalare
Vår nuvarade sk ”försvarsmakt” är totalt maktlös.
Ifall vi vill ha en försvarsmakt som har någon som helst makt, så 5-dubblar vi de ekonomiska anslagen.
I annat fall 5-dubblar vi avrustningstakten så att ”försvarsmakten” är helt nedlagd senast 2014.
Alla mellanting är att mata guldfiskar. Vi kan ju inte både ha och inte ha en försvarsmakt!
Flygsoldat 113 Bom
Det är högst intressant att i FM årsredovisning för 2011 följa den del av försvarsbudgeten som används för investeringar i krigsmateriel.
På 5 år har den delen av materielbudgeten mer än halverats – samtidigt som behoven av nyanskaffning av materiel sällan varit högre. Som funktion av hela försvarsbudgeten har anskaffningen av krigsmateriel sjunkit från drygt 26 % till drygt 13 %.
Entreprenören:
Till flottan har vi även två st Göteborgs- och två st Stockholmskorvetter, som också har RBS 15. Två av Visbykorvetterna får RBS 15 i år och resterade tre nästa år, samtidigt som dem levereras till Försvarsmakten.
Jag hoppas innerligt att våra politiker kommer till insikt och höjer försvarsanslaget med cirka 5 miljarder/år så vi hänger med den ekonomiska utvecklingen och har råd med tillräckligt med vapen, övningar mm.
Om Sverige skall ha ett nationellt, territoriellt försvar av någon betydelse så krävs det att många extra miljarder satsas snarast och sedan under lång tid framöver. Detta är naturligtvis helt orealistiskt ur ett politiskt perspektiv. Det kommer helt enkelt inte att ske. Därför tycker jag att man kan fråga sig om vi skall ha ett försvar öht? Är det inte att kasta pengarna i sjön då detta försvar i praktiken kommer slaktas omgående av en modern angripare?
@GW
”…vare sig BAE eller Daewoo Aerospace vill betala mer än en marginell del av utvecklingen av JAS 39E/F…
Någon som kollat med Youngman?
/pseudomanen
Ja men låt oss för all del titta på alternativen till JAS NG framöver.
F-16 i ny kostym som F-16V. En ”säker” uppgradering, ser ut som en vidareutveckling av den Block 60/65 som gick till UAE. Ju längre F-35 senareläggs desto mer attraktivt måste detta flygplan vara för de F-16 kunder som redan operar F-16. Men alternativet är dyrt och maskinen om den inte får en uppgraderad motor liknar mer en Viggen i prestanda än en JAS om jag får vara raljant.
F-18 A/B till C/D är kraftfullt förlådrade och med prestandabegränsningar som gör att maskinen med den MLU som Finska FV gör liknar en vassare variant av Viggen. Förmodligen inte billig och gammal. För att hålla sig modern så köpte US Navy E/F-versionen. Förmodligen förebilden för JAS NG, lägga skrovritningen i en kopiator och välj förstora med en faktor av 1,12 eller något sånt. Med nya motorer så är det en riktigt fin sak men har lite aerodynamiska finesser som gör att det liknar F4-Phantom II. Förmodligen ännu dyrare att införskaffa och operera.
Därefter har vi de moderna alternativen som F-35, Typhoon och Rafale. Inte särskilt smakfulla alternativ, nog för att i likhet med de tidigare gjorda jämförelsen att teknik kostar men nu börjar det bli löjligt dyrt att både införskaffa och operera.
Jag vet att jag själv förespråkat en utbyggnad av bassystem och tillbehör innan en uppgradering/nyköp men ju längre tid det går utan att vi gör något gör att maskinen åldras och samtidigt måste ta beslutet att uppgradera maskinen. Som jag tidigare kommenterade hos Wiseman, behovet att omsätta en rad system uppkommer vid år 2020 stridsvagn och stridsfordonen förtjänar då en MLU om de skall kunna fortsätta vara effektiva i den miljö som förväntas då, om inte annat för att den är föråldrad så att service och underhåll blir dyrt. Att omsätta eller uppgradera JAS39C/D är en nödvändighet och ge försummelsen en par år till så kommer vi att vara tvungen att bygga upp bassystemet parallellt med att bekosta flygplan, stridsvagnar, transportflygplan, fartyg. Vi kör i princip alla materielsystem av betydelse in i kaklet m.a.p. livslängd och användbarhet utan att diskutera ersättningar.
Vi kommer att se ut som trashankar nästa decennium var vi än uppträder. Eller så kommer vi att ha råd med ett kompani som har modern materiel till övriga så har gevär /96 återtagits…
J.K Nilsson
Johan Tunberger har kört den här linjen i flera år nu, baserat på uppgifter på tveksam art. Något realistiskt alternativ har inte lagt fram. Nu kör han ytterligare ett inlägg i samma stil men argumenten övertygar inte heller denna gång.
Hade Försvarsmakten ekonomi varit bättre om man istället för Gripen köpt 200 stycken F/A-18? Knappast! Vad är alternativen för bortom 2020? Införskaffa runt 80 st F-35 för runt en miljard kr styck – ett flygplan vars prestanda är under kritik?
Man bör också fråga sig vilka åtaganden Sverige har mot de länder som köpt eller hyr Gripen av oss om man anser att Sverige ska köpa in ett nytt stridsflygplan istället.
Vad Widmans prisuppgift om 50 miljarder kr eller mer är baserad på kan man fortfarande undra? Saabs uppgift om 33 miljarder kr låter någorlunda rimligt om det enbart är införskaffning av 100 stycken nya flygplansindivider det syftas på. Andra kostnader lär man drabbas av även om man fortsätter att flyga C/D och ska man byta till ett annat stridsflygplan så lär detta innebära ytterligare kostnader.
Kikar man på hur materialanskaffningsbudgeten utvecklat sig de senaste åren så är det inte speciellt underligt att det finns stora brister. En kraftig sänkning av ambitionen eller en höjning av försvarsbudgeten är de enda rimliga alternativen för framtiden och med tanke på utvecklingen i närområdet får vi hoppas på det senare.
Med fem Visbykorvetter får man räkna med att en alltid står på backen för underhåll eller reparationer. Av de fyra Göteborgs- och Stockholmsklasskorvetterna får man också räkna med att endast tre är operationella. Återstår sju robotbärande fartyg.
Eftersom signalpejlning kräver att korvetterna seglar i par, så blir det i bästa fall tre halva skvadroner som skall försvara hela Sveriges kust och havsterritorium. Det är inte mycket.
Utan egentlig luftvärnskapacitet så verkar det dumdristigt att skicka ut korvetterna att möta fienden på öppna havet. Bästa taktiken torde vara hit-and-runs i skydd av skärgårdsöarna, där svenskarna har relativt skydd från fientliga fire-and-forget missiler och ett taktiskt övertag genom lokalkännedom.
Men om nu fienden skulle välja att sätta in en landningsstyrka utanför dessa punktförsvarade områden, så ligger kusten helt öppen.
Andra begränsningar som de svenska fregatterna lider av:
1. Modern sjökrigsföring kräver OTH targeting kapacitet. Utan helikopterstöd blir det svårt för de svenska fregatterna att åstadkomma mycket.
2. Besättningens uthållighet blir en starkt begränsande faktor. De svenska båtarna är små, och efter några dygn till havs i en skarp situation är besättningen trött. (Hoten mot fregatterna i en skarp situation är annorlunda än i anti-piratpatrulleringen, och kräver en helt annan bemanning av stationerna.)
3. Logistikbaserna, eller bristen därpå, begränsar fregatternas operativa räckvidd. Efter att ha skjutit sina robotar i kontakt med fienden är fregatterna helt verkningslösa. Då gäller det att vara nära hamn för att komma hem snabbt och ladda om. Detta är ytterligare en faktor som talar för hit-and-run taktiken. (Jag tar inte upp frågan om det fanns pengar till extra robotar att ladda om med…)
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
http://www.tikotzinsky.com
Hmmm, varför detta något ensidiga synsätt – själv började mina tankar formas 1993 med NACC/PfP – inte bara jag diskuterade gemensam säkerhet – det är väl bra om vi fortsätter den diskussionen – låt oss se JAS i sammanhanget att vi atr på oss ledarrollen till höteknologisk utv i EU – och att vi stödjer andra länder inom EU som kan fokusera på andra högteknologiska system, typ artilleri, ubåt, vapen mm mm – ja listan kam göra lång…
Alternativet till ett hederligt invasionsförsvar mot en modern motståndare som anfaller vårt land med hög ambition och uthållighet, är…inget försvar alls?
Är verkligen hoten så onyanserade att det inte finns scenarion mellan dess ytterligheter?
Det värsta som kan hända mitt hem är att det brinner ner och jag förlorar allt. Den enda försäkring som duger är då fullvärdesskydd mot brand. Om inte detta kan erbjudas tillräckligt billigt för min plånbok, så behöver jag inga försäkringar överhuvudtaget? Då är alla investeringar i försäkringar mot andra nivåer av olycka helt enkelt bortkastade?
Jag hoppas att någon av denna bloggs mycket kunniga och insatta läsare orkar besvara min ”existentiella” fråga ovan – vad ska vi använda vårt nuvarande försvar till? Ur mitt lekmannaperspektiv framstår dagens försvar som ett alibi utan verklig förmåga att faktiskt försvara landet vid ett angrepp från en modern fiende. Med andra ord: det är rent slöseri med pengar. Ett bra exempel på detta är hemvärnet. Vad skall detta användas till? Markstrid mot ett modernt arméförband? Knappast. Terrorism? Hurdå? Skulle terroristerna smälla av sin bomb och sedan gräva ner sig i skyttegravar och vänta på att minibussarna med hemvärnsmän anländer till platsen? Ska hemvärnet stå och vakta ett SO och sedan öppna eld med sina AK4 mot kryssningsrobotarna?
Detta resonemang kan appliceras på valfri del av vårt försvar. Det består av små öar som kan liknas vid forskningsavdelningar på ett stort företag med den avgörande skillnaden att själva storföretaget saknas. Dvs. den infrastruktur, de ekonomiska och organisatoriska muskler som storföretaget har för att omvandla forskningsavdelningens rön till något som praktiskt kan användas i verkligheten i stor skala, saknas.
Anledningen till att jag inte räknar med övriga korvetter är att jag har svårt att se hur de skulle kunna bidra till försvaret av Sverige. De är helt enkelt för synliga och inlåsta på en för liten yta för att kunna överleva längre än första insatsen.
Däremot har de självfallet ett mycket stort värde i lägen innan fullt krig utbryter.
Hans-Ove:
Vi bör tänka ensidigt då vi inte är medlemmar av någon försvarsorganisation. EU kommer inte bli någon sådan. NATO vill vi pga politiska låsningar hos några partier inte gå med i. Det är naivt på gränsen till sjukligt naivt att hävda ensidigt samarbete i försvarsfrågan.
@anonym
Det är just dessa scenarion mellan fred och fullt krig som jag efterlyser. Vilka är de?
När det gäller din liknelse med brandförsäkring så är min poäng att det är bortkastat att betala en försäkring om du inte uppfyller villkoren för att den ska betalas ut när något händer. Om försäkringsvillkoren är att du ska ha brandsläckare, brandvarnare, självstängande branddörrar etc. och du struntar i att skaffa dem för att det är för dyrt så är ju försäkringen värdelös.
På samma sätt är det meningslöst att exempelvis köpa dyra stridsflygplan om du inte har en ordentlig organisation på marken som klarar av att hålla dem i luften i skarpt läge, dvs om du inte har tillräckligt med krigsbaser, luftvärn, berghangarer, bassäkerhetsförband, stridsledning, logistik, verkstäder osv. Dessutom ska allt detta ha samövats och ha personal nog för att verkligen fungera och ha någon uthållighet när det verkligen hettar till.
Till anonym,
Visst kan jag medge vissa sjukdomsinsikter – men, de är mer åldersrelaterade….
När dt gäller det operativa utnyttjandet – så står det ju oss fritt att samarbeta med vem som helst, då vi inte anslutit oss till någon. För att skapa högteknologiska förmågor – så kan vi ju samarbeta bilateralt eller med flera intresserade länder – om vi ensidigt har skaffat/bibehållit/utvecklat en ”mycket vass” förmåga som t ex JAS så vill säkert många länder samarbeta med oss – för deras egen skull – rätt naturligt i Norden och/eller nordeuropa.
Varför talas det inte klarspråk bland er anhängare av värnplikt, starkt eget territorialförsvar, ökad försvarsbudget och en pålitlig, teknikhöjande svensk försvarsindustri?
Det som måste göras är att stödja Sverigedemokraterna, som är den politiska kraft som är svaret på ovanstående yttringar.
Någon gång måste man svära i kyrkan!
SD kan inte ens ge ett trovärdigt alternativ. Så varför skulle vi stödja dom?
J.K Nilsson
@ Gruelse
Lösningen av ett problem består i att avhjälpa problemet – inte att skapa två nya.
I annat fall skulle lösningen av Sveriges försvarsproblem vara att bilda union med Ryssland. Varvid Nato förvandlas till vår fiende…
Att rösta på SD är ungefär lika ”genialt”. Det löser inte problemet, utan skapar bara nya.
Flygsoldat 113 Bom
J.K Nilsson och 113 Bom,
Er argumentering är inte övertygande. Vill ni vara vänliga och lägga ut texten.
I fråga trovärdigheten så bör Sverigedemokraternas inställning till försvaret
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/09/valguiden-sverigedemokraterna.html jämföras med de övriga sju riksdagspartiernas inverkan på svensk försvarsförmåga under ca två decennier samt deras inställning till försvarsbudgethöjningar.
”I annat fall skulle lösningen av Sveriges försvarsproblem vara att bilda union med Ryssland.”
Hur kommer man till ovanstående slutsats, 113 Bom.
Till yttermera visso har Alliansregeringen i en atmosfär av politisk hybris och bristande logisk slutledningsförmåga samt med knapp röstövervikt i Riksdagen avskaffat den kostnadseffektiva värnplikten. Genom detta beslut så har inte bara jag utan också säkerhetspolitiska strateger och ledande politiker i Finland förundrats.
Får jag be er gå tillbaka till ämnet. Kommer Gripen E/F innebära en lemlästad försvarsmakt?
Både JA och NEJ, beroende på hur anslaget till försvaret kommer att se ut från 2014 och framåt. Man kan bara hoppas på att våra politiker börjar att nyktra till innan det går helt åt skogen. I all bedrövelse kring hur försvaret behandlas, så tycker jag ändå att det börjar att dyka upp en och annan politiker som har vaknat till lite. Tacka de outtröttliga försvarsbloggarna för den vändningen i så fall.
För att återgå till ämnet, så kan vi konstatera att Försvarsmakten blir allt mer lemlästad i motsvarande grad som försvarsmaterielen föråldras och blir allt mer omodern.
Tidens tand gnager alltså på all materiel inom Försvarsmakten, inte bara på Gripen.
För att upprätthålla status quo erfordras en motsvarande grad av finansiering. Det är just detta som saknas för närvarande.
I förhållande till den funktion som Försvarsmakten skall fylla är den inte bara underfinansierad, utan snarare på obestånd!
Flygsoldat 113 Bom
Huruvida JAS E/F lemlästar försvaret:
Till att börja med är det svenska försvaret redan kraftigt lemlästat av senare decenniers svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik.
Vidare förordar jag att JAS och dess kringsystem ska utvecklas, och det måste få kosta. Utvecklingsprojekt tenderar att göra så. Är satsningen rätt så kommer exportinkomster genereras i framtiden.
Vår stridsförmåga i luften måste nog också i fortsättningen vara en prioriterad försvarsgren, säger jag ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Det finns ett industripolitiskt självändamål med utvecklingen av nästa generations stridsflygplan. Eftersom vi har en svensk flygindustri, där vi har lagt ned så mycket resurser, måste vi ”hålla den under vingarna” med mångåriga utvecklingsprojekt. Därmed behålls den tekniska, svåruppnåeliga kompetensen. Ponera att vi saknade denna kompetens och var tvungna att bygga upp den från scratch. Då skulle det ta otroligt många år och kräva mycket resurser för att komma till nuvarande nivå. Det är också viktigt att många svenska civilingenjörer kan få jobb i teknikhöjande branscher såsom flygindustrin, eftersom det oftast genererar spinoff-effekter som kommer andra branscher till godo.
I budgetsammanhang handlar det alltid om prioriteringar. Om vi kan få en ny regering som, eller om sittande regering ändrar sig och, prioriterar försvaret av Sverige framför ”långtbortistandoktrinen”, anställningsavtal med utlandsobligatorium, ”Solidaritetsförklaringen och NBG så finns det betydligt mer pengar för övriga materielinköp. Jag har tagit del av uppgifter att den föga resultatinriktade svenska Afghanistaninsatsen kostar totalt 3 miljarder per år.
Att det finns pengar i den svenska statsbudgeten som helt plötsligt dyker upp, har vi blivit varse genom att Alliansregeringen planerar att låna ut 100 miljarder kronor till 0,1 % till IMF.
Dessutom vill EU att Sveriges medlemsavgift i den kommande långtidsbudgeten 2014-2020 ska höjas från ca 30 mdr kr till ca 40 mdr kr. Genom att sätta in tuffare, inte fult så EU-kåta, svenska förhandlare så kan mer pengar allokeras till bland annat försvarsbudgeten.
Sedan tror jag inte våra försvarspolitiker, regeringschefen och finansministern har en tillräcklig insikt om konsekvenserna och den lärdom man kan dra av 1925 års försvarsbeslut. En nordisk, försvarshistorisk duvning riktad mot våra politiker vore önskvärd så att dessa lättare ska inse den starka kopplingen mellan en betryggande säkerhetspolitik och ett tillförlitligt försvar. Därmed skulle politikerna förstå att det är försvarets uppgift som måste vara styrande för (den utökade) försvarsbudgeten.
Det här var väl ändå ett lågvattenmärke utan dess like? Var är kvaliteten och analysen i artikeln? Det låter som fikarumsgnäll av värsta sort.
Det finns all anledning att diskutera Gripen NGs vara eller inte vara. Men diskuterar man ”inte vara” så måste man även ta med de alternativ på marknaden som finns och vad dessa skulle kosta, om man vill vara seriös. En blogg som kallar sig ”Försvar och Säkerhet” borde vid det här laget inse att en försvarsmakt, hur liten den än är, inte kan verka utan ett luftförsvar. Det finns otaliga historiska exempel på detta.
Att ta in en så dåligt underbyggd artikel som den Tunberger levererat ger ett oerhört dåligt intryck. En organisation som kallar sig för ”Krigsvetenskapsakademi” borde ha lite högre krav på kvalitet på publicerat alster än så. Ni borde refuserat artikeln och bett Tunberger återkomma när han analyserat frågeställningen på ett mer nyanserat sätt.
JK Nilsson gör en uppräkning av de alternativ som finns på marknaden, Tunberger skulle ju kunna utgå från den om han ändrar sig och skriver en seriös artikel om Gripen NGs vara eller icke vara.
//Kn Stofil
Jag vill minnas att utvecklingen av Gripen gav en hel del civila spinoff-effekter, ex för Ericsson.
Gäller detta fortfarande? Dvs är Gripenprojektet nationellt nyttigt makroekonomiskt?
Gällande ämnet så hävdar jag att frågan inte är om Försvarsmakten kommer att bli lemlästad av Gripen.
Frågan är snarare om vi ska ha blodbrist (med Gripen NG) eller fortsätta att ignorera en kallbrand som sprider sig (med utdaterade vapensystem).
Angående SD och försvaret har de ju Övlt Stellan Bojerud m fl i sin Försvarsgrupp. Det tyder på både kompetens och försvarsvilja.
Gripen kommer inte vingklippa övriga Försvaret. 100 st är ett minimum, känns som försvaret ibland säger en siffra som de tror de får igenom, inte vad som behövs.
// Förste Sergeanten