Johan Tunberger, F d överingenjör vid FOI, ledamot avdelning VI

Under isande tystnad är det politiska och militärindustriella komplexet i färd med besluta om att utveckla en ny version av JAS Gripen, den s k JAS 39 NG (New Generation) även benämnd E/F.

Insiders som på goda grunder tvivlar på projektet tycks ha resignerat och rycker uppgivet på axlarna. De vet att konsekvensen blir att Sveriges redan utarmade försvar kommer att som viktigaste sysselsättning ha att gå Högvakt. Detta om inte betydande (flera miljarder/år) anslagshöjningar beslutas. Men det förefaller inte troligt.

Redan har JAS-projektet medfört att Armén och Marinen bantats brutalt. Men även Flygvapnet lider. Vapnen saknas till de 100 JASar som utnyttjas av drygt 200 tillverkade (vilket innebär att styckekostnaden per plan i användning är drygt en miljard). Den unika svenska organisationen med spridda vägbaser över hela landet är nästan avvecklad. Den helt vitala stridledningsfunktionen (STRIL) går på kryckor. För att hålla fem plan operativa under (den utmärkt genomförda) Libyen-insatsen måste Flygvapnet skrapa sina resurser inpå bara benen.

Summa summarum: Försvarsmaktens alla grenar är gravt avlövade. De kan beskrivas som ett antal (ofta bra, eller i alla fall hyggliga) kompetensöar. I det lilla görs goda insatser. Men en Försvarsmakt är ett system av systen som måste hänga ihop för att fungera som ett försvar. Där brister det och luckorna kommer att öppna sig avgrundsdjupa om JAS NG utvecklas, om inte betydande medel skjuts till.
JAS NG kan beskrivas som ett till minst hälften nytt flygplan. Det får en ny och större flygkropp bl a för att härbärgera en ny motor, en ny elektroniskt styrd radar och annan elektronik, mer bränsle och förmåga att bära större vapenlast (vapen som vi erfarenhetsmässigt inte kommer att ha råd att köpa).

Schweiz har enligt (o)vissa uppgifter förklarat sig villigt att köpa 22 JAS NG för samma antal miljarder svenska kronor. I så fall har riksdagen beslutat att Sverige skall anskaffa tio plan av samma modell. Detta för att kunna, som det heter, supporta de schweiziska planen under deras livslängd på 30-40 år.

Här inställer sig ett antal frågor:

En är vem skall betala den övervägande del av utvecklingskostnaden som schweizarna inte betalar? Svaret är givetvis: svenska skattebetalare. För det får de tio (10) plan av den nya generationen.

Det finns inga offentliga kalkyler om hur mycket utvecklingen av JAS NG skulle kosta. I samband med Sälenkonferensen i januari gjorde en Saab-representant ett uttalande om att Saab kunde ombeväpna hela det svenska Flygvapnet med 100 JAS NG till en ”fast” kostnad av 33 miljarder. Efter detta utspel kan bara sägas att det blev dödstyst. Allan Widman (FP) har angivit 50, ibland fler, miljarder i utvecklingskostnad. Han har sannolikt mer rätt.

Dessutom är det nog så att en seriös köpare som Schweiz inte nöjer sig med att Sverige anskaffar tio plan, om man skall kunna känna sig rimligt säker på Sverige som support-land. Och hur trovärdigt i detta avseende framstår Sverige med sitt ständigt krympta försvar? Som dessutom grovt underskattat kostnaden för det ”anställda” försvaret. Därtill har Försvarsmakten ett snabbt växande berg av sliten eller omodern materiel som måste omsättas.

Till detta skall läggas att JAS NG:s prestanda av många experter bedöms vara underlägsna de stridsflygplan som är under utveckling i USA och Ryssland. Särskilt om den saknar vapen, kan man tillägga.

Regeringen har sagt ja till en luftförsvarsutredning. För säkerhets skull skall den utreda behoven från 2040 och framåt! Detta för inte störa ”systemets” beställningsplaner under mellantiden. I det politik-/militärindustriella komplexets överväganden spelar industri och forskningspolitiska intressen stor roll. Det är i många avseenden förståeligt. Om så är fallet kan jag inte tycka annat än att statsmakterna borde vara beredda att skjuta till medel så att Sverige i framtiden inte står med en försvarsindustri till priset av en lemlästad Försvarsmakt.
 

 Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma skribent