Av Johan Tunberger, ledamot avdelning VI
President Obama har förklarat att Gaddafi måste bort. Den amerikanska militärledningen säger samtidigt att Gaddafi ”is not a target”. Ovanpå detta vill USA inte ha ” a leading role”. Det vill däremot president Sarkozy att Frankrike skall ha. Detta medan många andra, däribland utrikesminister Bildt, finner det naturligt att Nato är den organisation som borde leda. Det är kort sagt en smula rörigt.
Det kan inte råda något tvivel om att huvudspåret i den FN-resolution som sanktionerar det internationella ingripandet i Libyen är att skydda civilbefolkningen genom att inrätta en No Fly Zone men även med alla nödvändiga medel. Samtidigt förutsätts Libyen bestå som stat.
Om Gaddafi, som han inledningsvis proklamerade, hade stoppat alla krigshandlingar skulle det inte ha funnits någon grund för internationellt ingripande. Men han gjorde inte detta. Tvärt om, har han åter utlyst vapenvila bara för att upprepade gånger fortsätta att slå mot rebellfästen så snart han haft möjlighet. Det finns ingen anledning att tro att han, om den internationella koalition en skulle dra sig tillbaka, skulle tveka en sekund att ställa till ett blodbad av episka proportioner.
Detta finner jag helt avgörande. Gaddafi och med honom alla styrkor under hans befäl kan därmed klassas som hot mot civilbefolkningen, kort sagt som det internationella samfundets fiende. Det är följaktligen rätt att bekämpa Gaddafi och hans underställda förband. Det gäller inte bara om de just är i färd med att bryta mot FN-resolutionen, utan även när de fungerar som latent hot.
Detta är, som många påpekat, inte någon lätt uppgift för flyg- och marinstridskrafter. Att urskilja legitima mål från luften är svårt, särskilt om striderna äger rum i bebyggelse. Av detta skäl tror jag att det skulle vara befogat att försöka bistå Gaddafis fiender, eller”rebellerna”, genom att sätta in specialförband, särskilt s k Forward Air Controllers, som med laserpekare och andra instrument kan hjälpa flygstridskrafter att effektivt precisionsbekämpa mål även i svåra, t ex urbana, miljöer och därmed minimera civila förluster. Det skulle inte strida mot FN-resolutionens förbud mot ockupationstrupp.
Därmed inte sagt att Libyens problem vore lösta, långt långt därifrån. Den springande punkten är dock tills vidare att en desperat Gaddafi tydligt visar att han är fiende i FN-resolutionens mening d v s till civilbefolkningen.
Om en gruppering i sammhället gör uppror så har statsmakten alla rätt i världen att slå ner detta uppror. Det klassas som inbördeskrig, och är en inre angelägenhet och det FN nu gör är helt absurt och fel.
Självfallet kommer civilbefolkning lida i ett sådant krig, men det gör det i alla krig.
Varför skulle han göra ett eldupphör med REBELLER?
Om Jämtland skulle resa sig i ett uppror och utropa ett självständigt Jämtland, så har Sverige rätten att slå ned detta uppror.
Frågan är som oftast när det gäller konflikter inte ett dugg lätt. Vad är alternativet till Gadaffi? Är alternativet mer demokratiskt? Förhoppningsvis är det så och kanske även mindre benäget att stödja internationell terrorism.
Det har blivit ett problem att media från början blåste upp att marktrupp inte fick förekomma, vilket så sent som i morse anfördes i den politiska debatten i TV 4. Att skicka in SF med FAC-kompetens är melodin för att kunna fortsätta anfallen mot Gadaffis markförband och som sagt inte i strid med resolutionen.
Men SF finns ju redan på plats i Libyen ”en masse”? Brittiska källor i statsförvaltningen har väl till och med, mot vanlig praxis, bekräftat detta? Minst ett attackuppdrag lär att ställts in sv en SAS-grupp då CNN-reportrar hade lurats till målet..
Och, att ge sig in ikonflikter är inte lätt. Eller när man ska göra det. Det finns ingen högre rättvisa här. Det går inte att vara konsekvent. Man kan bara göra det man i varje situatione tycker är mest rätt. Och det är omöjligt att vara konsekvent.
Undrar hur vi idag, eller TV4 då, hade ställt sig till om Vietnam intervenerar i Khemerernas skräckimperium i en återupprepning av historien? Fel? Fast varför intervenerar vi då inte i Nordkorea? Eller inte i Sovjetiska utresningarna? För att vi inte kan/kunde?
Ett fel gör ju inte ett rätt.
@Engström
Vilken planet bor du på? Vad har ni för väder där?
@Upandaway
Vet inte men det är sorligt ensamt här.
Känns som den tredje statsmakten drivit frågan till den grad att våra kära politiker måste agera för att inte tappa röster.
Även om det innebär att man bryter mot den mest grundläggande principen i relationer mellan stater.
”principles of non-intervention and non-interference in internal affairs”
FN har i och med detta beslut och anfallet på Irak,Afganistan gått från att vara en organisation för att värna/reglera relationer mellan stater gått och blivit någon typ av polis/förmyndar organisation som står över statersrätt till självbestämande, och det är helt förkastligt.
VI. Non-intervention in internal affairs
The participating States will refrain from any intervention, direct or indirect, individual or collective, in the internal or external affairs falling within the domestic jurisdiction of another participating State, regardless of their mutual relations.
They will accordingly refrain from any form of armed intervention or threat of such intervention against another participating State.
They will likewise in all circumstances refrain from any other act of military, or of political, economic or other coercion designed to subordinate to their own interest the exercise by another participating State of the rights inherent in its sovereignty and thus to secure advantages of any kind.
Accordingly, they will, inter alia, refrain from direct or indirect assistance to terrorist activities, or to subversive or other activities directed towards the violent overthrow of the regime of another participating State.
Vad, om någon, har det för betydelse att det är en dansk, Anders Fogh Rasmussen, som är generalsekreterare i Nato? Vill han utsätta sitt land ytterligare för muslimska aggressioner genom att ta på sig rollen som ledande aggressor mot ett muslimskt land? Som det ser ut just nu kanske det är ett mindre problem, men en dansk som chef för Natos styrkor kanske inte är så önskvärt för någon eftersom det är känsligt. Det är ju helt klart så att Rasmussen är dansk först och främst, och generalsekreterare i Nato som tvåa. Men det kanske är jag som skapar en höna av en fjäder? Rasmussens bedömningar av läget är dock ganska avgörande, hur man än ser på saken, och hittills har han varit ganska tyst utåt.
Roger Klang
Läge att sätta in Gripen i Elfenbenskusten istället, om vi nu så gärna vill vara med och skjuta? Känns som om behovet är större där, där det inte redan står västliga flygvapen på kö för att delta, och kanske även legitimiteten för en insats är större. Till skillnad från Libyen har ju Elfenbenskusten en demokratiskt vald ledare som alternativ till den onde diktatorn. Borde inte vara något problem att få FN med på noterna heller, även om det nog blir svårt att få ihop en ”coalition of the willing” för att faktiskt göra jobbet. Fast det står i DN att det redan finns en FN-styrka på marken, men att den inte har någon legitimitet hos befolkningen. Någon som vet bakgrunden till det?
Sedan FN-stadgan antogs har det utvecklats en praxis att även ingripa mot inre oroligheter, exempelvis om det sker omfattande förbrytelser mot mänskliga rättigheter.
De flesta större FN-aktionerna under de senaste åren har faktiskt inte avsett krig mellan stater, utan konflikter mellan interna grupperingar inom en stat.
Därför är libyenresolutionen inte direkt kontroversiell i ett folkrättsligt perspektiv.
Resolutionen tillåter även att markförband används i en sådan liten skala att det inte kan räknas som en ockupation av libyskt territorium.
Däremot riskerar det att öka motsättningarna med de skeptiska länderna som Kina och Ryssland. Det kan i sin tur göra det svårt att anta nya resolutioner om den nuvarande inte räcker för att lösa problemet med Khadaffi.
/Chris Anderson
@Chris. Bra vinkel med Kina och Ryssland. I vilka andra konflikter har resolutionen vilat på R2P?
@Wiseman. Tyvärr är förhoppningar inget att bygga strategier och militära operationer på. Det är viktigt, tycker jag, att hålla isär att skydda befolkningen och att störta Khaddafi. Här en intressant artikel från läsvärda The Telegraph: http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/libya/8394647/Defeat-the-Libyan-regime.-And-then.html
F&S: Exaktamundo.
Enligt Expressen (denna INSTITUTION) är ju svenska specialförband på väg redan…
Komna så här långt i det pågående kriget, så har det mesta sagts i den pågående diskussionen. NFZ är etablerad och Libyens sjöstridskrafter är inlåsta i sina baser. Gott så, men sedan då. Är detta det frysta läge som skall upprätthållas över tiden?
Inte helt olikt WW1:s skyttegravskrig. Ta tull på motståndarens stridskrafter, förlora lite egna men i övrigt ett fruset läge.
Vad återstår då, när markstridskrafter inte används? Kanske något av följande:
* Definiera, upprätta och proklamera specifika No Drive Zones, som isolerar de libyska förbandens olika delar från varandra. Använd flygstridskrafterna där sjöstridskrafterna är utom porté. Utnyttja sjöstridskrafternas ”staying power”.
* Eftersträva ett lednings- och underhållslöst läge för de olika libyska enheterna. Här finns en möjlighet till framgång, den enda möjligheten som jag kan finna.
* Den befolkning som skall skyddas kommer snart att lida brist på förnödenheter. Planera för en lösning, som säkert kommer att behövas oavsett utgången av själva kriget.
Frågan som saknar svar är hur vi skyddar befolkningen i områden som behärskas av Kadaffis stridskrafter. Även befolkningen i Tripoli skall skyddas. Här gör FN:s resolution ingen skillnad.