av Berndt Grundevik

I en mycket dynamisk region med närvaron av starka aktörer som Kina, USA, Sydkorea, Ryssland och Taiwan, är Japan med sina 127 miljoner invånare en ekonomisk stormakt och i den rollen världens tredje största ekonomi.

Förutom ekonomisk dynamik, bidrar också de stora aktörernas omfattande konventionella styrkor och kärnvapeninnehav (USA, Kina, Ryssland) till den säkerhetsrelaterade komplexitet som regionen uppvisar. USA:s Stillahavsdoktrin från 2012 (”Pacific rebalancing” ), främst stationering av fler marina resurser i Stilla havs-området, bidrar till att ytterligare belägga områdets strategiska betydelse.

Japan intar en rangplats som världens fjärde största exportör (verkstadsprodukter, fordon, elektronik, kemikalier) och världens fjärde största importör. Landet är starkt beroende av import för sin råvarutillförsel och importerar stora mängder olja och naturgas från Persiska viken samt är den största uppköparen av kol från Australien. Endast 40 % av livsmedelsbehovet produceras i landet och resten måste importeras.

Efter Japans villkorslösa kapitulation 1945, blev det i praktiken USA som styrde landets återuppbyggnad. Tre tydliga målsättningar utformades:

  • Rekonstruera Japan politiskt och militärt.
  • Skapa ekonomisk utveckling.
  • Få till stånd ett fredsföredrag och en bilateral säkerhetspakt, med USA.

Säkerhets- och försvarspolitik
Hörnpelaren i japansk utrikes- och säkerhetspolitik utgörs av det bilaterala säkerhetsavtalet med USA. Detta ingicks ursprungligen 1951 men fick sin nuvarande utformning 1960. Den amerikanska militära närvaron, US Forces Japan (USFJ), uppgår f n till ca 55 000 soldater/sjömän stationerade i landet. Den amerikanska truppnärvaron accepteras i stort men är kontroversiell på vissa håll, i synnerhet på ön Okinawa.

År 2013 togs beslut om en ny nationell säkerhetsstrategi (politisk, diplomatisk och militär inriktning). Avseende den japanska försvarsmakten var inriktningen att utvecklingen i stort ska kraftsamlas mot en mer ”joint” struktur, bättre beredskap (readiness), bättre uthållighet (sustainability) och bättre flexibilitet (resiliency). Försvarsbudgeten är ca 400 miljarder svenska kronor vilket är ca 0.9 % av BNP.

Japans försvar (Self Defence Forces) består av ca 250 000 soldater/sjömän, och det finns en tydlig trend att prioritera utvecklingen av marin förmåga(bl a av ytstridsförmåga och amfibisk kapacitet i form av en marin brigad) samt luftförsvarsförmåga. Materiellt anskaffas bl a nya Joint Strike Fighter F 35, ubåtar, jagare, robotsystem för missilförsvar samt AWACS-systemet uppgraderas.

Spända grannrelationer
Kinas militära upprustning och ökade inflytande i regionen är den främsta säkerhetspolitiska utmaningen för Japan. Territorialfrågan om ögruppen Senkaku har de senaste åren visat sig alltmer problematisk.

Japan har inga diplomatiska förbindelser med Nordkorea. De senaste årens nordkoreanska provsprängningar av kärnvapen samt missiltester har skapat stor oro i Japan. Mot denna bakgrund utvidgas, med stöd av USA, missilskyddet främst mot ballistiska medeldistansmissiler vilka bedöms ha en räckvidd på 1500 km och kan eventuellt vara operativa (även om det rör sig om ett fåtal) under 2016.

Förbindelserna med Sydkorea är ansträngda, framförallt p g a historien (Korea var japansk koloni 1910–1945) och en infekterad territorialtvist om öarna Takeshima/Dokdo.

Relationerna med Ryssland är ”balanserade”, främst utgående ifrån ett väl utvecklat ekonomiskt samarbete i ryska Fjärran Östern inom energi- och transportområdet. Den territorialtvist som blev resultatet av Sovjetunionens ockupation av en ögrupp norr om Hokkaido i slutet av andra världskriget, de s k Norra Territorierna, förblir olöst och har hindrat länderna att sluta ett formellt fredsavtal.

Kinas behov av fria sjötransportförbindelser.

Oftast betraktas världens geografi utifrån att kartan är vänd i ett nord/syd perspektiv. Under mitt besök i Japan hösten 2014 och vid samtal med Japans arméchef samt chefen US Forces Japan berikades diskussionen av att den strategiska geografin betraktades utifrån ett väst/öst perspektiv.

Kartan ovan visar Kinas behov av fria sjötransportförbindelser vilka skapar stora utmaningar för Peking, eftersom Japan ligger som en ”geografisk barriär” och i praktiken kanaliserar de kinesiska sjötransporterna i tre möjliga riktningar som dessutom blir svåra att skydda.

Koreakriget 1950–1953 visade tydligt Japans betydelse som ”språngbräda” till den Koreanska halvön och mot det asiatiska fastlandet. En strategisk realitet för USA utgående ifrån möjligheterna till handel, basering av militära resurser, övervakning och framskjutet missilförsvar.

Den säkerhetspolitiska trenden visar tydlig att regionens betydelse och kampen om ekonomisk utveckling samt marknader ökar. Det är utgående från denna verklighet man bör se den generella militära uppbyggnaden i hela regionen och Japans betydelse för USA.

Författaren är generalmajor och ledamot av KKrVA.

 

Mer av samma skribent