Vi har tre flickor. De är elva, åtta och sex år gamla. I helgen frågade jag dem om de känner till att det är lite stökigt och osäkert i vår del av världen. Liksom stora delar av vårt samhälle i övrigt verkar de leva på fridfulla öar av okunnighet om att Ryssland hotar den rådande säkerhetsordningen och att vi nog är närmare ett krig i Europa än på mycket länge. Däremot känner de dessvärre till näthat, mobbning och barn som är rädda och därför vill bestämma över andra. För att sätta det stora i ett begripligt sammanhang plockade vi fram jordgloben och pratade om läget i världen. Efter att jag senare tweetade om försvarsvilja och mitt samtal med barnen fick jag följande svar: ”Vore fett bra med likadant snack online till ungdomar vars föräldrar inte kan förklara.” Sagt och gjort @zenitchick m fl ungefär så här gick vårt resonemang:

Under de två världskrigen, det andra utkämpades när farmor och farfar var små, dog många människor. Ryssarnas förluster, av både soldater och civilbefolkning, var särskilt stora. Sedan dess har Ryssland försökt skapa säkerhetszoner mellan sitt eget kärnland och länderna i väst för att ett framtida krig inte ska föras på rysk mark. Genom grundandet av Sovjetunionen 1922 och Warszawapakten 1955 skapades ett band av lydländer mellan Ryssland och Västeuropa. För ungefär 30 år sedan föll Sovjetunionen och Warszawapakten samman. Många av länderna i östra Europa såg sin chans att vinna sitt självbestämmande och närmade sig de demokratiska länderna i väst. Nästan alla blev medlemmar i den europeiska unionen och försvarsalliansen Nato. Säkerhetszonerna försvann och den ryska ledningen blev orolig.

Under de senaste 20 åren har Ryssland haft en stark ledare som heter Vladimir Putin. Han vill återskapa Rysslands gamla storhet och för att nå dit har han på olika sätt gett sig på några av sina grannländer. Många påstår att vi i Sverige redan är utsatta för olika typer av påverkan, t ex genom att osanningar sprids på sociala medier, för att vi ska börja tänka på sätt som passar Ryssland. Delar av Georgien och Ukraina har ockuperats av Ryssland. Häromdagen utsattes Ukraina för ett kraftigt IT-angrepp. Eftersom många länder i Europa handlar gas och olja från Ryssland kan den ryska ledningen utöva inflytande på oss bara genom att hota att stänga av energikranarna. Just nu finns 100 000-tals soldater utmed Ukrainas gräns och Ryssland har ställt krav till Nato om att dra sig bort från de östra delarna av Europa så att säkerhetszonerna kan återetableras. Den ryska ledningen vill alltså bestämma över vad grannländerna ska få göra och tycka, ungefär som mobbarna i skolan.

Hela västvärlden för nu samtal sinsemellan och med Ryssland. Man försöker förklara att de ryska kraven är helt oacceptabla och att Ryssland kommer att få betala dyrt om Ukraina eller något annat grannland attackeras. Här i Sverige deltar vi i samtalen, och har för säkerhets skull ökat vår militära närvaro på särskilt viktiga platser, bl a på Gotland. Med flyg och fartyg följer vi vad som pågår ute på havet. Försvarsmakten har koll på läget. En viktig faktor i det som kallas försvarsvilja är befolkningens tillit till sin försvarsmakt. På de sociala medierna pågår det olika försök att förlöjliga våra soldater och sjömän. Bland annat försöker man göra sig lustig över att vi har tjejer som jobbar i det svenska försvaret. ”Tjejer kan inte slåss”, påstås det. Jag har träffat massor av kvinnliga officerare, specialistofficerare, soldater och sjömän som verkligen vet hur man slåss. Något troll kanske kommer att ge mig nedsättande kommentarer när denna text läses. Det är viktigt att stå upp för varandra och hålla ihop. Näthatandet och mobbandet handlar bara om att splittra oss och att få oss att tvivla på vår militära förmåga. Jag tror inte att det kommer att bli krig här i Sverige, men om det blir krig kommer vi att försvara oss och det fixar vi i Försvarsmakten. Däremot ser det mörkare ut i Ukraina.

”Pappa, kommer du också att behöva kriga?”

”Om jag måste kommer jag att åka iväg igen, som när jag var i Afghanistan och i Mali eller alla dygn på patrull till sjöss, för att se till så att kriget inte kommer hit. När jag var i Mali hade ni här hemma en burk som innehöll lika många pärlor som dagar jag skulle vara borta. Varje dag plockade ni upp en pärla och när burken till slut blev tom kom jag hem. Ni kanske kunde göra på samma sätt om det blir aktuellt igen.”

Författaren är trebarnsfar, kommendör och chef för insatsstabens utvecklingsavdelning och ledamot av KKrVA.
Foto: Shutterstock.com

Mer av samma skribent