Valet är över, och vi har en ny politisk verklighet att förhålla oss sig till.

En ny regering har att hantera många viktiga frågor som ekonomisk utveckling, skolan och omsorgen. Men, elefanten i rummet är försvars- och säkerhetspolitiken. Inget annat område har så stora brister i förhållande till behoven. Den lilla bristen är en strukturell underfinansiering av 2009-försvaret på 5 GSEK/år. Men, den strategiska förändringen av omvärlden kräver betydligt mer för att undvika att vi ska tappa relativ handlingsfrihet.

Vi har en långsam maktförskjutning i världen från väst mot öst. På kort och medellång sikt innebär det att vi har tre områden eller poltiska entiteter att förhålla oss till. Asien/Kinas möjliga expansion, Mellanöstern/Balansen mellan Iran, Saudiarabien, Egypten och Turkiet samt Europa/Ryssland.

Med amerikanskt tvång att balansera Asien och Mellanöstern blir det Ryssland som faller på Europas lott med Mellanöstern som tvåa. Den pågående och svårlösta konflikten i Mellanöstern mellan flytande allianser kommer naturligtvis att bli besvärligt under lång tid även för Sverige. Det är framförallt risken att våra medborgare på besök i regionen kan drabbas liksom att vi drabbas av våldsdåd på hemmaplan.

Men, i jämförelse med Ryssland bleknar dessa risker. Ryssland är en expansiv auktoritär makt med kärnvapen och allt starkare väpnade styrkor. Det är Europas mest folkrika land, världens största land till ytan och en stor ekonomi, inte minst om man räknar in köpkraft. Landet har stora råvarutillgångar, framförallt på energiområdet, men framförallt har man en revanschism och en slags religiös nyväckelse bland etablissemanget.

En ny svensk regering måste förhålla sig till Ryssland med öppna ögon. Tyvärr har vi tappat mycket tid sedan omsvängningen började. Jag har gjort en kort sammanställning av viktiga skeenden i rysk politisk utveckling och jämfört detta med vad våra regeringar har uttryckt om Ryssland i sina regeringsförklaringar varje höst åren 2005-2014.

Året innan hade Ryssland och Europa avslutat sina samtal om möjligt strategiskt partnerskap. 2004 innehöll också ett dramatiskt steg mot mörkare tider när Putin avskaffade möjligheterna till folkliga val av landets guvernörer. I fortsättningen var det presidentens uppgift.

Tabellen nedan visar vad som hände sedan. Eftersom vi ännu inte har hört regeringsförklaringen för nästa riksdagsår, så redovisar jag här nio år. Det är anmärkningsvärt att Ryssland bara förekommit fyra gånger i totalt sex meningar under dessa nio år, mindre än hälften av tillfällena. Källorna hittar du längst ned.

Bild1Rysslands utveckling – Svenska regeringsförklaringar

De två extra meningarna som var med 2008 på grund av Georgienkriget löd:

”Utvecklingen i Södra Kaukasus illustrerar vikten av att slå vakt om folkrätten och betona att dess regler gäller lika för alla. Händelserna vi nu bevittnat är en attack på den internationella rättsordningen.”

Känns tongångarna igen?

……………….

En av nycklarna i den framtida försvars- och säkerhetspolitiken är Miljöpartiet. Efter att tidigare ha varit ganska realistiska på politikområdet har man efter språkrörsbytet svängt iväg i en annan riktning.

Nu väntar nya tider och ett eventuellt regeringssamarbete med socialdemokraterna. Ansvar att styra ett land brukar tona ned idealism väsentligt, särskilt i länder med utvecklat myndighetsväsende som i Sverige.

Så här har Miljöpartiet låtit i försvars- och säkerhetspolitiken under 2014.

Peter Rådberg, DN 3 mars:

”Att föreslå en förstärkning av försvaret på Gotland med anledning av det som händer på Krim känns helt fel, säger han och menar också att svaret på det som händer nu inte kan vara att Sverige ska rusta upp.”

Avvikande uppfattning, Peter Rådberg 15 maj

”Miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvars- och säkerhetspolitik ska bedrivas……..Vi anser att det är högst olämpligt att i sista stund lägga in så viktiga delar, som att föreslå tio nya JAS 39E och en ny ubåt, utan bredare säkerhetspolitisk analys.”

Peter Rådberg kommenterar det kommande värdlandsavtalet med NATO i SvD 27 augusti

”Men Miljöpartiet är ändå kritiskt och tycker inte att regeringens initiativ har förankrats i riksdagen. ”Det här ökar spänningarna i Östersjön snarare än tvärtom”, säger MP:s försvarstalesperson Peter Rådberg till TT.”

Detta urval visar att man kan anta två perspektiv på Miljöpartiet. Det vanligaste från ett försvarsintresserat perspektiv är att partiet har en orealistisk hållning fjärran från övriga regeringsfäiga partier. Den mer optimistiske fäster ögonen på den sensationellt lilla avvikande uppfattningen som levereras i Försvarsberedningen.

Ett tankeexperiment som Miljöpartiets ledning kan göra är att tänka sig att Tjernobyl hände nu, 2014. Hur hade man agerat om ett stort plötsligt radioaktivt utsläpp hade skett i Ukraina? Vilken dimension hade partiets krav på omläggning av svensk energipolitik då haft, i synnerhet om säkerheten vid kärnkraftverk på andra ställen som i Moldavien, Vitryssland och till och med de baltiska staterna ifrågasattes?

Det hjälper ytterligare om man dessutom inser att den ryska regimen är eoner bort från den frihetliga synen på människan som 2000-talets Miljöparti bär på. Allt vad partiet står för i dessa frågor bekämpar Kreml med alla medel. Den ryska regimen borde med miljöpartiets värderingar ses som ”Rysslandsdemokrater” som övar kryssningsrobotanfall på Sverige. Och det finns inget som tyder på att de har för avsikt att stanna där. Upprustningsprogrammet fortsätter, Kreml är till och med beredda att ställa in en del pensionsutbetalningar. Vad ska de med alla vapen till?

…………..

Hur den socialdemokratiska ledningen tolkar omvärldsläget när man trängt sig fram till kassakistorna blir avgörande. Som tidigare visat här på F&S överträffar bristerna säkerligen Stefan Löfvens mörkaste farhågor. Det blev dock tydligt under valnatten att alliansen och socialdemokraterna är överens om att Försvarsberedningens överenskommelse håller. Ur det perspektivet är Miljöpartiets hållning på ytan därmed inte lika viktig, men kan ändras om ganska egensinniga gräsrötter i miljöpartiet i regeringsställning försöker pressa sin partiledning till eftergifter.

Min bedömning är att Miljöpartiets ledning kommer att ta sitt ansvar för Sverige under sådana förhållanden. Problemet är att vi har startat för sent. Uppmaningen blir därför:

Längre steg, och oftare!

…………………………………..

Källor:

Regeringsförklaringen 2005
Regeringsförklaringen 2006
Regeringsförklaringen 2007
Regeringsförklaringen 2008
Regeringsförklaringen 2009
Regeringsförklaringen 2010
Regeringsförklaringen 2011
Regeringsförklaringen 2012
Regeringsförklaringen 2013

Mer av samma författare