Valet är över, och vi har en ny politisk verklighet att förhålla oss sig till.
En ny regering har att hantera många viktiga frågor som ekonomisk utveckling, skolan och omsorgen. Men, elefanten i rummet är försvars- och säkerhetspolitiken. Inget annat område har så stora brister i förhållande till behoven. Den lilla bristen är en strukturell underfinansiering av 2009-försvaret på 5 GSEK/år. Men, den strategiska förändringen av omvärlden kräver betydligt mer för att undvika att vi ska tappa relativ handlingsfrihet.
Vi har en långsam maktförskjutning i världen från väst mot öst. På kort och medellång sikt innebär det att vi har tre områden eller poltiska entiteter att förhålla oss till. Asien/Kinas möjliga expansion, Mellanöstern/Balansen mellan Iran, Saudiarabien, Egypten och Turkiet samt Europa/Ryssland.
Med amerikanskt tvång att balansera Asien och Mellanöstern blir det Ryssland som faller på Europas lott med Mellanöstern som tvåa. Den pågående och svårlösta konflikten i Mellanöstern mellan flytande allianser kommer naturligtvis att bli besvärligt under lång tid även för Sverige. Det är framförallt risken att våra medborgare på besök i regionen kan drabbas liksom att vi drabbas av våldsdåd på hemmaplan.
Men, i jämförelse med Ryssland bleknar dessa risker. Ryssland är en expansiv auktoritär makt med kärnvapen och allt starkare väpnade styrkor. Det är Europas mest folkrika land, världens största land till ytan och en stor ekonomi, inte minst om man räknar in köpkraft. Landet har stora råvarutillgångar, framförallt på energiområdet, men framförallt har man en revanschism och en slags religiös nyväckelse bland etablissemanget.
En ny svensk regering måste förhålla sig till Ryssland med öppna ögon. Tyvärr har vi tappat mycket tid sedan omsvängningen började. Jag har gjort en kort sammanställning av viktiga skeenden i rysk politisk utveckling och jämfört detta med vad våra regeringar har uttryckt om Ryssland i sina regeringsförklaringar varje höst åren 2005-2014.
Året innan hade Ryssland och Europa avslutat sina samtal om möjligt strategiskt partnerskap. 2004 innehöll också ett dramatiskt steg mot mörkare tider när Putin avskaffade möjligheterna till folkliga val av landets guvernörer. I fortsättningen var det presidentens uppgift.
Tabellen nedan visar vad som hände sedan. Eftersom vi ännu inte har hört regeringsförklaringen för nästa riksdagsår, så redovisar jag här nio år. Det är anmärkningsvärt att Ryssland bara förekommit fyra gånger i totalt sex meningar under dessa nio år, mindre än hälften av tillfällena. Källorna hittar du längst ned.
Rysslands utveckling – Svenska regeringsförklaringar
De två extra meningarna som var med 2008 på grund av Georgienkriget löd:
”Utvecklingen i Södra Kaukasus illustrerar vikten av att slå vakt om folkrätten och betona att dess regler gäller lika för alla. Händelserna vi nu bevittnat är en attack på den internationella rättsordningen.”
Känns tongångarna igen?
……………….
En av nycklarna i den framtida försvars- och säkerhetspolitiken är Miljöpartiet. Efter att tidigare ha varit ganska realistiska på politikområdet har man efter språkrörsbytet svängt iväg i en annan riktning.
Nu väntar nya tider och ett eventuellt regeringssamarbete med socialdemokraterna. Ansvar att styra ett land brukar tona ned idealism väsentligt, särskilt i länder med utvecklat myndighetsväsende som i Sverige.
Så här har Miljöpartiet låtit i försvars- och säkerhetspolitiken under 2014.
”Att föreslå en förstärkning av försvaret på Gotland med anledning av det som händer på Krim känns helt fel, säger han och menar också att svaret på det som händer nu inte kan vara att Sverige ska rusta upp.”
Avvikande uppfattning, Peter Rådberg 15 maj
”Miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvars- och säkerhetspolitik ska bedrivas……..Vi anser att det är högst olämpligt att i sista stund lägga in så viktiga delar, som att föreslå tio nya JAS 39E och en ny ubåt, utan bredare säkerhetspolitisk analys.”
Peter Rådberg kommenterar det kommande värdlandsavtalet med NATO i SvD 27 augusti
”Men Miljöpartiet är ändå kritiskt och tycker inte att regeringens initiativ har förankrats i riksdagen. ”Det här ökar spänningarna i Östersjön snarare än tvärtom”, säger MP:s försvarstalesperson Peter Rådberg till TT.”
Detta urval visar att man kan anta två perspektiv på Miljöpartiet. Det vanligaste från ett försvarsintresserat perspektiv är att partiet har en orealistisk hållning fjärran från övriga regeringsfäiga partier. Den mer optimistiske fäster ögonen på den sensationellt lilla avvikande uppfattningen som levereras i Försvarsberedningen.
Ett tankeexperiment som Miljöpartiets ledning kan göra är att tänka sig att Tjernobyl hände nu, 2014. Hur hade man agerat om ett stort plötsligt radioaktivt utsläpp hade skett i Ukraina? Vilken dimension hade partiets krav på omläggning av svensk energipolitik då haft, i synnerhet om säkerheten vid kärnkraftverk på andra ställen som i Moldavien, Vitryssland och till och med de baltiska staterna ifrågasattes?
Det hjälper ytterligare om man dessutom inser att den ryska regimen är eoner bort från den frihetliga synen på människan som 2000-talets Miljöparti bär på. Allt vad partiet står för i dessa frågor bekämpar Kreml med alla medel. Den ryska regimen borde med miljöpartiets värderingar ses som ”Rysslandsdemokrater” som övar kryssningsrobotanfall på Sverige. Och det finns inget som tyder på att de har för avsikt att stanna där. Upprustningsprogrammet fortsätter, Kreml är till och med beredda att ställa in en del pensionsutbetalningar. Vad ska de med alla vapen till?
…………..
Hur den socialdemokratiska ledningen tolkar omvärldsläget när man trängt sig fram till kassakistorna blir avgörande. Som tidigare visat här på F&S överträffar bristerna säkerligen Stefan Löfvens mörkaste farhågor. Det blev dock tydligt under valnatten att alliansen och socialdemokraterna är överens om att Försvarsberedningens överenskommelse håller. Ur det perspektivet är Miljöpartiets hållning på ytan därmed inte lika viktig, men kan ändras om ganska egensinniga gräsrötter i miljöpartiet i regeringsställning försöker pressa sin partiledning till eftergifter.
Min bedömning är att Miljöpartiets ledning kommer att ta sitt ansvar för Sverige under sådana förhållanden. Problemet är att vi har startat för sent. Uppmaningen blir därför:
Längre steg, och oftare!
…………………………………..
Källor:
Regeringsförklaringen 2005
Regeringsförklaringen 2006
Regeringsförklaringen 2007
Regeringsförklaringen 2008
Regeringsförklaringen 2009
Regeringsförklaringen 2010
Regeringsförklaringen 2011
Regeringsförklaringen 2012
Regeringsförklaringen 2013
Min bedömning är att Miljöpartiets ledning INTE kommer att ta sitt ansvar för Sverige under sådana förhållanden.
Roger Klang
Hej!
Jag håller med om att utvecklingen på andra sidan Östersjön inte går åt det håll man hade kunnat hoppas på men mycket av det Ryssland uppfattar Atlantpaktens agerande sedan 1999 och framåt. I detta håller jag sakligt med dem att NATO och dess ledarnation USA gång på gång brutit mot folkrätten ex. gällande NATO:s folkrättsvidriga anfall på Jugoslavien 1999 och USA:s anfall mot Irak 2003. Inget av dessa hade stöd av folkrätten och inte heller anfallet mot Afghanistan 2001 och inte heller anfallet mot Libyen 2011.
USA och NATO valde att agera utanför folkrätten och självklart var de få om inga som reagera eller ännu mindre kunde göra något åt det. För att återgå till ämnet skulle samma tabell unna sättas upp för NATO/USA:s förehavanden sedan 1990.
Sverige behöver ett starkt försvar för att hålla oss borta från stormakternas revirfäktning och noga se till att vi inte blir en del av en konflikt vi skulle kunna välja bort. Vidare tror jag att det svenska samhället interna slitningar är ett betydligt större hot än Ryssland och jag hoppas att nästa regering ser till att bemöta både det och ett Ryssland, som precis som många andra länder, ser om sina egna strategiska intressen på bekostnad av sina grannar.
Tack för mig!
@Emil. Det amerikanska anfallet på Afghanistan hade stöd i FN som en självförsvarshandling. Flyganfallen på Libyen hade stöd i resolution 1973. Är ditt motiv att relativisera Rysslands upprepade brott mot folkrätten i Ukraina under 2014?
Hej!
Nja, FN ”godkände” NATO:s anfall mot Afghanistan först i november 2001 och inte dagen efter. Resolution 1368 (2001) tar bara upp det faktum att de som ligger bakom attacken skall ställas inför rätta och att USA har en rätt till att försvara sig självt. När det sedan visar sig att det inte är nation som ligger bakom blir det juridiskt klart krångligare då en stat inte kan vara i krig med något annan än en stat (om det inte är frågan om en icke-internationell väpnad konflikt, inbördeskrig).
När det sedan gäller Libyen så fick de enligt den resolution du hänvisar till upprätta bl.a. en flygförbudszon och ett vapenembargo och inte stödja den ena eller andra sidan vilket man kom att göra på en mängd olika sätt. Så på alla sätt strider dessa två skeenden mot det som var den vedertagna folkrätten när det hände menar jag och många folkrättsjurister med mig.
Med det sagt strider självklart Ryssland agerande på Krim och i övriga Ukraina självklart även mot det som jag hävdar är den vedertagna folkrätten. När det kommer till Georgien 2008 hänvisar Ryssland till begreppet Responsibility to Protect (R2P) som bl.a USA har försökt få fram inom den internationella rätten. Detta är ett instrument som undergräver hela folkrätten då det kan användas som det behagar av stormakterna. Georgien 2008 och Jugoslavien 1999 är bra exempel på detta. Grenada 1983 är ett annat exempel där man använt diverse svepskäl för att få igenom sin realpolitik.
Avslutningsvis vill jag bara framhålla att alla länder skall bedömas efter samma måttstock oavsett vart ens sympatier lutar åt. För mig är Ryssland och USA samma kålsupare när det ankommer kränkningar av den internationella rätten.
Absurt att tala om lika goda kålsupare om en demokratiska nation och en som är på god väg att bli totalitär. Liknar den tredje ståndpunkten som vägrade ta ställning mot Stalins Ryssland och för den västliga demokratin (men som gärna ställde upp på sovjetpropagandans ”fredsbudskap”)
Emil, Du tycks inte ha uppfattat den stora skillnaden mellan Rysslands och USA:s agerande internationellt: Ryssland håller på att expandera sitt välde geografiskt, med målet att återställa Sovjetimperiet. USA har inga expansionistiska tendenser.
NATO:s utvidgning betraktas förvisso av Putin som ett hot, nämligen på det sättet att den begränsar Rysslands handlingsfrihet att militärt hota grannländerna.
Tanken att vi skulle kunna, ens med ett starkt försvar, ”hålla oss borta från stormakternas revirfäktning” är helt förflugen och förlegad. Vi dras med i en väpnad konflikt i Östersjöområdet vare sig vi vill eller inte.
Valet är över som sagt. Det som är bra är att ”Särintresset” försvann. Men sen…Hultkvist på som Fömin bra!
I övrigt tror jag att den förändring som kommer att ske kommer inte från oss själva.
Det blir ju klarare o klarare att Europa får klara sig självt gentemot Ryssland.
Vi bord rivstarta återuppbyggnaden av försvaret nu. Vi har inte den tiden till o vänta på att det politiska rävspelet är avklarat. De underlåtenhetssynder hela västeuropa gjort sig skyldig till ger ju panik på sina håll. Även om vi startar nu så är vi långt efter RU. Ju närmare vi kommer 2020, så vanskligare blir det. Det är Putin deadline. Kom dock ihåg att Hitler startade sitt krig flera år för tidigt enl. deras plan.
Om det var möjligt skulle en ohelig allians bestående av S, FP och SD, vara bra. Men det får man väl bara drömma om. Ska det till ett regelrätt överfall på Estland tex , för att väcka folk?
Putin vill gärna utmana NATO och syna korten.
Inför värnplikten och aktivera alla förband igen, så har vi några tusen utbildade om några år…
Det går ju inte så fort att rusta när det gäller bemanning. Om dom inte ska återaktivera alla 35+ år personer som är utbildade och vid god kondition. Nya rbs 70 är ju grym och lätt att utbilda folk till fixa 1000 sådana tropper så har vi lite robot/helikopter flyg försvar iallafall och förhoppningsvis 130000 mindre arbetslösa. Anställ alla gamla 35+ robotskyttar som utbildare.Jag e på ! Att sitta som ryss i ett flyg och bli pekad på av en rbs70 är nog inte skitkul även om det är en menig som pekar . Går ju och placera överallt oxo. Då behöver inte ens flyget lyfta.
Sverige kommer ju aldrig rusta så att vi har bemanning som vi hade på 80-90 talet tyvärr, men det krävs ju heller inte, men man kan ju hoppas på att någon tar alliansfriheten och människans (putins) nyckfullhet på allvar. Det skulle ju inte varit direkt surt att ha haft 10 förband med 4 plutoner var att tillgå vid branden i somras …dom kunde släckt skiten dag två med bara hinkar. Så gjorde man förr i världen och det har alltid fungerat.
Min fråga är varför du inte nämner klimatfrågan som ett stort säkerhetspolitiska hot. Ett flertal amerikanska militärer har bedömt det som det största hotet.
Skulle Europa minska sitt beroende av olja och kol så skulle också Rysslands inflytande minska.