Israel har varit månadens fokusområde, och landet får nu se sin geostrategiska position hotad.
Iran har varit den aktör som berett Israel minst bekymmer under januari. Ett antal uttalanden förstås, där det mest överraskande har varit signalen om en flottexpedition till Medelhavet. Avgående Mossadchefen Dagan och den nya militära underrättelsechefen Kovachi har lämnat motstridiga budskap om Irans kärnvapenförmåga.
Libanon har varit skakat av regeringskris med en prosyrisk regering som resultat. Med Hizbollah som den drivande kraften och de-facto härskare i landet är Idraels läge helt annorlunda. Mycket talar för att det inte händer något i det korta perspektivet. Hizbollas offensiva förmåga matchar inte på långa vägar retoriken. Men får rörelsen ikläda sig den liabanesiska armén så småningom kan läget lokalt bli annorlunda, i synnerhet om Israel får bekymmer i andra riktningar.
De palestinska områdena har ruskats om av både läckor från Al Jazeera och WikiLeaks. Det Qatar-baserade Al Jazeera har ett stort genomslag på den arabiska gatan. Läckorna ger en bild av en hyggligt ansvarsfull palestinsk myndighet som är villiga till stora eftergifter. Den israeliska generositeten verkar inte möta Muhammad Abbas hand, utan förlora sig i detaljer. Abbas, vars förtroende är i fara, bedriver nu ett arbete med att säkra erkännanden i framförallt Latinamerika. I september kan vi ha en ny situation, då den palestinska situationen ska diskuteras i FN:s generalförsamling. Det går inte att utesluta ett ensidigt utropande av en palestinsk stat. Kanske kan den pågående utvecklingen i Egypten få Israel att omvärdera sitt tidigare avvisande för att kunna fokusera sina krafter på annat håll.
Egyptens pågående revolt skakar Israel i grunden. Ett instabilt Egypten med ett möjligt maktövertagande från Muslimska Brödraskapet skulle innebära ett existienellt hot mot landet. Ett okontrollerat maktskifte i Egypten skulle troligen innebära detsamma i Jordanien, och då skulle Israel vara helt omringat av ovänliga ledningar. Det är därför inte undra på att Israel visar sig vara en av Mubaraks närmaste vänner just nu tillsammans med Saudi-Arabien och just Muhammed Abbas. Tar sig Mubarak och hans säkerhetsetablissemang ut ur den nuvarande krisen kan mycket hända i relationerna mellan de bägge ländernas ledning, vilket också skulle kunna påverka de palestinska områdena enligt resonemanget ovan. Enligt min bedömning är det troligt att vi i höst får se ännu större egyptiska konvulsioner, eftersom jag förutser ännu högre mat- och bränslepriser under 2011. Se inlägget Håll ögonen på (p)riset.
Israel befinner sig i nedåtgående säkerhetsspiral. Hastigheten i denna kommer avgöra om landet hinner justera sig till en ny geopolitisk situation. Även om det inte är någon tröst, så talar det mesta för att Israel kommer att göra det fortare än USA och Europa som baserar mycket handlande på en hel del okunskap om regionen. Ingenting är nämligen som det ser ut.
Februari fokusområde i morgon.
Tidigare inlägg:
Israel – i nytt blåsväder under januari?
Inga restriktioner nästa gång för Israel
Israel och tredje Libanonkriget?
Israel har egentligen världens möjlighet att skapa bra relationer med grannarna. Det gäller bara att stödja en demokratisk process i de demonstrationer som pågår.
Muslimska brödraskapet har kraftigt anti-radikaliserats efter att extremisterna bildat Al Qaida. problemet för Israel är att om man öppet motarbetar muslimska brödraskapet och de skulle ta makten så har man definitivt skapat ett gynnsamt utgångsläge för dåliga grannrelationer.
Svårigheten för Israel är att välja den vinnande sidan, då utgången är ganska så oviss. Tyvärr så gör man nog som USA allt för ofta gör och hellre satsar på en stabil diktatur än en oförutsägbar gynnande demokrati.
Mitt råd skulle vara att sitta mitt i skjortan ett tag och sedan aktivt stötta den sida som verkar gå vinnande ut ur striden.
Det är fantastiskt att svenska politiker som Peter Weiderud får torgföra sina åsikter på Newsmill som om de vore dagens sanningar.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/30/ett-islamistiskt-styrt-egypten-kommer-att-bidra-till-fred-och-demokrati-i-mellan-
Däremot så verkar viljan att lyssna på egyptiskan Magda Ayoub vara marginell hos önsketänkande politiker.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/30/jag-fruktar-muslimska-br-draskapet-mer-n-mubarak
Som politisk ideologi har islam visat vägen i det sunnimuslimska Saudi-Arabien och shiamuslimska Iran. I båda fallen har ju demokrati och yttrandefrihet beskurits kraftigt. Att i det läget hålla på med önsketänkande som Peter W gör är mer än otillåtet naivt.
Jag vill gå så långt att jag påstår att inget arabiskt land kommer någonsin att komma i närheten av demokratiska ideal så länge som islam blir rättesnöret för lagstiftning.
Jag instämmer med CI i att Israel har ett jätteläge att starta relationerna med den kommande egyptiska regeriongen på god fot.
Däremot så tror jag inte att utgången är oviss. I motsats till regimen i Iran, så har Mubarak inte vågat eller kunnat ta till så mycket våld som skulle behövas för att hålla locket på. Frågan är bara vad för slags figurer som kommer i hans ställe.