Den stora nyheten igår var att israeliskt flyg för andra gången på några dagar anföll mål i närheten av Damaskus, vilket kan innebära att konflikten i Syrien kommer ta en ny vändning.

Likt en sjudande sås har konflikten i Syrien puttrat under lock en längre tid. Den senaste tiden har temperaturen i Levantens gryta ökat med oroande utveckling i grannländerna längs framförallt den öst-västliga axeln. NATO har installerat Patriotsystem i Turkiet och USA har skickat en symbolisk kontigent om 200 soldater till Jordanien, även om syriska armén i helgen har avgett eld mot rebellernas underhållstransporter på jordansk mark. Men på det hela taget har den nord-sydliga axeln varit stabil så här långt, undantaget stora flyktingströmmar.

Situationen i Irak har under tiden förvärrats och april månad var den mest våldsamma månaden sedan 2008. Det är sunnitiska grupper som börjar ta upp vapen mot den shiadominerade staten. Det finns en hel del erfarenhet och organisationsförmåga att falla tillbaka på ända från Saddam-tiden och motståndet mot den amerikanska närvaron 2003-2007, innan dessa grupper gjorde gemensam sak med de amerikanska trupperna för att neutralisera Al Qaidas närvaro. Dessutom är situationen ytterligt komplicerad kring Kirkuk, där irakiska kurder vill ha sin del av oljeinkomsterna som genereras i området.

I Libanon har exporten av milistrupper till kriget i Syrien tilltagit. Hizbollah har nu officiellt erkänt att organisationen deltar med trupper i Syrien. Dessa är framförallt insatta utanför stora staden Homs för att hålla stråket mellan Damaskus och kusten öppen för regimens räkning. Närvaron av Hizbollah har kraftigt försvårat rebellgruppers möjligheter att konsolidera vunna områden. Så till den milda grad att rebellförband skjutit indirekt eld mot mål i Libanon som sedan Syriens Nationella Kongress (SNC) försvarat i en kommunniké. Detta är intressant för egen del, eftersom Sverige politiskt stöder denna del av det syriska motståndet.

Nu är det inte den enda händelsen, där den libanesiska staten får se sitt territorium indraget i den syriska konflikten. Det israeliska flygvapnet har regelbundet kränkt libanesiskt luftrum, och enligt uppgift så avlossades robotarna mot målen utanför Damaskus från israeliska plan ovanför Libanon, eftersom dessa inte ville exponera sig på det här stadiet för syriskt luftvärn.

I Syrien har utvecklingen den senaste månaden inneburit att regimen i ett par områden tagit tillbaka nyckelterräng utanför de större städerna. De mest uppmärksammade har dock varit eventuella insatser med kemiska stridsmedel. Brittiska, turkiska och israeliska makthavare har öppet eller off-the-record anklagat Assads styrkor för att i liten skala använt dessa. President Obama var lite mer försiktig i sitt uttalande, och menade att USA behöver mer säkerhet i bevis för att engagera landet mer konkret.

Rent allmänt spekuleras det nu i olika alternativ som USA skulle kunna ta initiativet till. Det handlar om tillförsel av miliär utrustning som vapen, en flygförbudszon eller en markoperativ buffertzon för att skydda flyktingar och bakre linjer för rebellerna. USA:s generalstabschef Martin Dempsey varnade för att det inte skulle vara särskilt enkelt att etablera en flygförbudszon över Syrien med hänsyn till kvaliteten hos det syriska luftvärnet som förstärktes med bland annat 36 st nya Pantsjirsystem och en uppgradering av landets SA-3 från tillverkarna i Ryssland. Denna förmågehöjning gjordes före inbördeskriget som en följd av det isareliska anfallet på den syriska reaktorn 2007. President Obama har dessutom uttalat att han inte förutser amerikanska trupper på syrisk mark.

………….

Så skred alltså Israel till verket genom sina flyganfall i veckan. Officiellt uppges förestående transporter av iranska robotar till Hizbollah i Libanon vara skälet, vilket är konsistent med tidigare varningar. Det skulle alternativt kunna vara ett anfall för att förstöra avgörande detaljer för ett insättande av kemiska stridsmedel i större skala av regimen eller att undanröja risken för att dessa skulle komma i jihadisters händer.

Fördömandena mot attackerna är inte utan fascinerande inslag. Det är givetvis ingen överraskning att Syrien har kontaktat FN:s säkerhetsråd och flera ministrar talar om en israelisk krigsförklaring. Priset togs istället av SNC som kritiserade Assadregimen för att inte försvara Syrien mot Israel. Amerikanska företrädare har uttalat förståelse för det israeliska agerandet, men uppger nu på morgonen att man inte mottagit någon förvarning.

De flesta israeliska analyser går ut på att Assad inte kan göra något för att svara på allvar. Jag bedömer att en sådan underskattande attityd är farlig. För att inte se svag ut i regionen, så måste den syriska regimen svara.

Den farligaste utvecklingen skulle vara om Syrien med hänvisning till folkrätten går in i en del av Libanon för att utvidga sitt luftförsvar. En sådan utvecklingen skulle snabbt kunna bli explosiv, i synnerhet om Libanon begär hjälp av väst och Gulfstaterna för att skydda landet.

En annan möjlighet för Assadregimen är att skjuta robotar mot Israel, vilket IDF tydligen anser vara möjligt. Därför har de israeliska stykorna förflyttat två Iron Dome-förband till norra delen av landet för att kunna skydda mot den utvecklingen.

Med understöd av iranska operatörer och Hizbollah skulle regimen också kunna slå till mot israeliska mål utanför Israel. Assads möjligheter att agera påverkas också av ett slags skydd från den ryska flotteskader som finns i området, och som konmmer att förstärkas ytterligare med fler fartyg ur Stilla havsflottan om ett par veckor.

Stunden för det jag befarat i tidigare inlägg närmar sig, en kraftig utvidgning av kriget. Ingrepp som de israeliska flygattackerna är att likna vid tillredningen av en bearnaisesås. Med rätt temperatur och varsam hand blir det bra, men med minsta felbedömning så skär den sig.

……………………

De senaste dygnens utveckling har även bäring på den pågående försvarspolitiska debatten i Sverige. Jag skulle särskilt vilja peka på följande:

1. Den stat som inte kan skydda sin territoriella integritet likt Libanon kan snabbt få böja sig för starkare makters vilja.
2. Den stat som har ett starkt luftförsvar likt Syrien begränsar en motståndares handlingsalternativ.
3. Men för att uppnå hög effekt med luftmakt, så måste denna förses med offensiva vapen likt det israeliska flygvapnet.
4. Hur skeenden ska utvecklas kan vara svårt att förutse. Det var inte många bedömare som såg denna utveckling när allt började i mars 2011.

AB

Mer av samma författare