Israel blir vårt fokusområde för januari. Landet behöver ingen djupare presentation, utan vi börjar med de utmaningar som landet står inför. 

Iran uppfattas av många israeler som ett potentiellt exentiellt hot. Irans väg mot kärnvapen följs mycket nogrannt av det israeliska etablissemanget, och det finns i huvudsak tre linjer i vad man ska göra. 

Den ena linjen förespråkar en militär attack mot någon av anläggningarna i likhet med Osirak i Irak 1981 och Syrien 2007. Den linjen bjuder på många svårkalkylerade konsekvenser och hittills har man avstått. Om man skulle komma till slutsatsen att Irans program verkligen är ett extentiellt hot mot Israel kommer man att slå till, det talar den moderna historien för.

Linje 2 är den som gäller för närvarande. Den bygger på diplomatiskt tryck via USA och europas stormakter kombinerat med intensifierade underrättelseoperationer. Under 2010 dödades flera iranska vetenskapsmän på öppen gata i Teheran och landets anläggningar för kärnteknologi har varit utsatta för viruset Stuxnet. Det finns inget som öppet binder Israel till detta, men det är en allmän perception att så är fallet, i synnerhet i Iran. Iran har också avrättat påstådda israeliska agenter. Iran påstår också att Israel har kidnappat den biträdande försvarsministern Asghari 2006 och att denne dött i ett israeliskt fängelse efter tortyr.

Det finns även en mindre del som menar att Israel får leva med att Iran skaffar sig kärnvapen och att det istället blir fråga om en slags MAD (Mutual Assured Destruction). I den varianten argumenterar man från utgångspunkten att den persiska civilisationen just är en civilisation som kommer agera huvudsakligen rationellt. 

Iran står inför en del problem under 2011 som utgår från de sanktioner som har börjat verka ordentligt. Den kraftiga bränsleransoneringar och prishöjningar som regimen infört för någon vecka sedan har redan börjat resultera i mindre oroligheter som ännu inte rapporterats i västmedia. Irans regim har här två vägar att kanalisera uppmärksamheten mot. Den inhemska oppositionen i form av arresteringar av dess ledare och/eller Israel. Prseident Ahmadinejad har lovat att svara på israeliska ”provokationer och lönnmord”.

Libanon/Hizbollah (Syrien) är nästa huvudvärk. Libanon har flera gånger under 2010 klagat till FN på israeliska spaningsflygningar med UAV och flyg över främst Beirut och Bekkadalen. Libanon påstår sig också ha hittat israeliska spionutrustningar vid libanesiska försvarsinstallationer. Hizbollah gav Israel en rejäl näsbränna under kriget 2006. Mycket talar för att den underskattning som Israel uppvisade nu är åtgärdade, och kring jul övade israeliska förband i stor skala i norra Israel. 

Hizbollah som snart de facto styr en hel stat har inte heller legat på latsidan. Vapen har med iransk och syriskt stöd smugglats till Libanon eller hålls i depåer i Syrien. Många bedömare menar att Hizbollah är starkare nu än tidigare när det gäller militära förmågor. Den enda försämringen den sista tiden har varit det finansiella stödet från främst Iran, som ju har andra intressen att fondera också.

Den mest påtagliga saken som i januari kan påverka situationen mellan Israel och Libanon är offentliggörandet av åtalet för de skyldiga för mordet av premiärminster Hariri. Special Tribunal Libanon väntas väcka åtal mot Hizbollahmedlemmar. Hariris son som nu är premiärminister är utsatt för starkt tryck att dra undan Libanons stöd för tribunalen så att den så att säga löses upp i intet. Vad som kommer att hända med själva åtalet beror enligt min bedömning på hur centrala personer i Hizbollah man väcker åtal mot. Är det mot nära släktingar till ledaren Nasrallah kommer det att bränna till.

Palestina utgör det mest akuta problemet. Dels har förhandlingarna havererat bland annat sedan den israeliska utbyggnaden av bosättningar fortsatt. Palestinas premiärminister Abbas umgås nu med tankar att utropa en palestinsk stat, vilket skulle skapa en ny dynamik. Den skulle sannolikt inte bli erkänd av särskilt många länder, men de facto skulle det kunna bli starka spänningar i området eftersom ett sådant utropande sannolikt av interna skäl skulle omfatta 1967 års gränser. I Gaza synes nu Hamas styras från Syrien. Ledaren Khaled Meshaal har placerat in folk från sin sfär och trängt ut de mer pragmatiska lokala ledarna. Hamas har blivit mer och mer marginaliserade under hösten och har nu börjat trappa ut en attackkampanj mot Israel med snart dagliga raket- och granatkastarattacker igen. Denna verksamhet utlöste det israeliska anfallet vintern 2008 och  vi kan snart vara där igen. Det enda som krävs är en raket som slår ned i en skola och vilken israelisk premiärminister som helst skulle få svårt att hålla tillbaka en kraftig respons.

Ovanpå detta ligger WikiLeaks och svävar. Julian Assange har nyligen sagt att nästa större släpp kommer att handla till del om Israel. Det har redan varit en del pikanta rapporter om bland annat den libanesiska försvarsministerns råd till amerikanska diplomater inför ett eventuellt israeliskt anfall liksom diskussioner som pekar på att Fatah (PLO) hjälper Israel med information om Hamas. 

Israel har förutsättningar att komma i fokus för världen januari 2011. 

Mer av samma författare