Krig är en kamp mellan viljor enligt Carl von Clausewitz.
Israel och USAs insats mot Iran är nu inne på fjärde veckan, det inleddes den 28 februari. Målen är i princip uppnådda och vi har vunnit, förklarar president Trump. Samtidigt säger han:
– Ingen kunde förutse att Iran skulle bekämpa mål i grannstaterna i Persiska viken samt stänga Hormuz-sundet. Jag behöver hjälp att öppna sundet med minröjnings- och Luftvärnskapacitet från Europa.
Samtidigt säger hans krigsminister att:
– Sundet är öppet om det inte vore för att Iran hotar bekämpa trafik från fiendestater.
Hur kan det bli så här förvirrande och rent ut sagt tokigt. Världens starkaste krigsmakt och världens två sannolikt bästa underrättelsesystem inleder en ”militär operation”, en kirurgisk insats, vilket utvecklas till ett oförutsägbart regionalt krig.
Bortsett från att Iran har 90 miljoner medborgare, är nästan stort som Kontinentaleuropa, tekniskt avancerat, har stöd från Ryssland och Kina, samt har förberett sig i åratal – hur kan det gå så här? Oavsett hur och när det slutar så har utvecklingen och genomförandet mer liknat Rysslands Ukraina-invasion, än USA:s insats i Venezuela. Det handlar sannolikt inte bara om underskattning och hybris, det finns nya faktorer som har påverkat skeendet på ett sannolikt avgörande sätt.
Dessa nya faktorer måste vi i Sverige, Norden och Nato ta under ordentligt beaktande och analysera noga. Jag har lite provocerande påstått att Palantir, Antropic-Claude[1] och nu senast Open AI-Chat GTP nu vet mer om amerikanska och Natos stridskrafter, dess förmågor, mål och dispositioner, än staber och politiker gör. Detta trots pågående strid mellan Antropic och Pentagon samt den ”in-limning” (glue-in) i informations-besluts-och kommandokedja Claude AI redan uppnått, vilket försvårar övergång till Chat GTP.
Palantir, Maven Smart system (MSS) är nu ”hjärnan” i Pentagon och sedan mars 2025 också i Nato, MSS styr hela ”kill-chain”, beslutskedjan för insats och bekämpning, och integrerar all situationsrelaterad information om egna och motståndares förhållanden och dispositioner, inklusive målidentifiering och mål- och insatsoptimering.
Helt revolutionerande insatser i Irankampanjen enligt US Chief Digital and AI officer, Cameron Stanley. Trots detta – förvirring och osäkerhet.
Men är det egentligen så konstigt? AI är ett sorterverk för all nedtecknad mänsklig kunskap kopplat till en ”sannoliketsmotor” som gör antagande om nästa ord, mening, utfall etc etc styrt av räkneschemata, det vill säga algoritmer.
AI kan och vet ”allt” vi vet, men detta allt är historia, en samling och sortering av det redan tänkta och noterade. MSS ser och hör och sorterar ”allt”. Men AI kan inte sträva, önska, eller sätta upp nya överraskande mål.
AI kan inte VILJA, krig är en kamp mellan viljor. Tänk på detta när strategier och taktiska dispositioner görs upp – ännu måste vi människor till för att ”vinna”!