Några timmar. Max.
Längre än så skulle det inte ta för USA att ta Grönland, enligt vissa bedömare.
”One way or the other we are going to get it”. Så har det ju låtit från Donald Trump nästan oavbrutet alltsedan han återfick nycklarna till Vita huset och genast började hota sin gamla allierade Danmark.
Och efter den amerikanska insatsen mot Venezuela efter nyår, när president Maduro raskt flyttades från sitt palats, blev tonläget bara allt högre.
I Köpenhamn och Nuuk steg farhågorna att det var något liknande som Trump och hans folk hade i beredskap för Grönland.
Men det har varit lite olika bud på hur pass fort det skulle kunna gå, och hur framgångsrik en sådan operation egentligen skulle ha blivit.
Den skulle i alla fall utgå från Alaska, där the 11th Airborne Division är placerad; USA:s – faktiskt – enda arktiska enhet. ”De arktiska änglarna”, som divisionen också kallas.
Inriktningen på arktisk krigföring fick den dock först så sent som 2022, från att tidigare ha varit en infanteridivision.
Och det är där det uppstår ett och annat frågetecken.
Icke desto mindre väckte det en hel del uppmärksamhet när de 1.500 specialtränade fallskärmstrupperna – de ”arktiska änglarna” – sattes på standby i mitten av januari.
Alltså ungefär samtidigt som de danska och grönländska utrikesministrarna träffade sin amerikanska motsvarighet, Marco Rubio, tillsammans med vicepresident Vance som var värd för mötet i Washington, D.C.
Den officiella förklaringen från Pentagon var att änglarna skulle kunna behövas under de då pågående demonstrationerna i Minnesota, men lite långsökt lät det allt.
Redan dessförinnan hade nättidningen Político dessutom publicerat en artikel med den illavarslande rubriken ”How Trump gets Greenland in 4 easy steps”.
Sista punkt var en militär invasion, där den amerikanska Stars and Stripes skulle kunna planteras i den grönländska snön på bara typ en halvtimme – från det att den arktiska divisionen hade anlänt från Alaska, får man förmoda.
Under förra året hade de arktiska änglarna dessutom fått nya övningsuppgifter, från att träna försvar till att angripa och hålla flygplatser i arktisk miljö. De upplysningarna gjorde ingen grönlänning eller dansk det minsta lugnare.
Och det gjorde rapporterna om amerikanskt inhämtande av information om den kritiska infrastrukturen på Grönland inte heller.
Men så illa är det alls inte, har några soldater som själva varit verksamma i Alaska lugnande förklarat.
Alaskadivisionens relativt korta existens som arktisk enhet innebär nämligen att såväl träning som materiel är långt ifrån i det perfekta skick som skulle krävas för en snabb och effektiv insats på Grönland.
Idag skulle de dessutom inte bara mötas av en handfull grönlänningar – utan av NATO. Denna vecka meddelades nämligen från Bryssel att NATO nu – äntligen – förstärker sin närvaro i Arktis med den nya operationen ”Arctic Sentry”.
Den kan i sin tur ses som en slags uppgradering av den danskledda insatsen – ”Arctic Endurance” – som sattes in med blixtens hastighet när Grönlandskrisen var som allra värst.
Strax därefter reste Trump till Davos och backade plötsligt från sina militära hot. Och de arktiska änglarna lär få öva på andra uppgifter framöver.