Afghan NGO Safety Office senaste rapport har kommit. Denna avhandlar andra halvan av juni, men innehåller också jämförelser provins för provins mellan första halvåren 2011 och 2010. Antalet säkerhetsincidenter under januari till juni 2011 har i PRT MeS område mer än fördubblats (+107%) sedan första halvåret 2010. Störst är ökningen i Jowzjan, där ökningen har varit 180%. Detta reflekterar bland annat att afghanska myndigheter och ISAF tappat kontrollen över det s.k treprovinsområdet mellan Jowzjan, Sar-e-Pul och Faryab. Flest incidenter är det i Balkh, som står för nästan hälften, 241 stycken, av alla incidenter totalt (496). Ökningen i Balkh har varit 75% under mätperioden, och Balkh är numera kvantitativt på nivåerna i Kunduz.

Säkerhetsläget i norra Afghanistan har i stort blivit sämre. Två yttre faktorer spär på riskerna för framtiden. Dels de försämrade relationerna mellan USA och Pakistan som riskerar att påverka logistikvägarna. Om Pakistan skulle stänga eller begränsa dessa skulle ISAF och USA mista den billigaste och snabbaste vägen. De militära logistikerna planerar redan för att 75% av underhållet i slutet av året ska komma in genom det norra transportnätverket, varav 80% av detta kommer att komma igenom PRT MeS område. Ett sådant viktigt mål kommer att dra till sig motståndsgrupper över tiden. Transporter över det norra transportnätet får heller inte innehålla vapen och ammunition eller gå åt andra hållet ut ur Afghanistan. Detta innebär i så fall flygtransport, vilket kan upp till tiodubbla kostnaderna för dessa delar och göra bland annat flygbasen utanför Mazar-e-Sharif till en riktig sockerbit för motståndare med raketer och granatkastare. En utmärkt grafik över det nuvarande flödet hittar du här.

Den andra faktorn utgör de försämrade relationerna mellan etniciteterna som har utlösts av skandalen med Kabul Bank. Vill det sig riktigt illa, så är förtroendet mellan Karzai (Pashtun) och vicepresidenten Fahim (Tajik) irreparabelt. Det finns en hel del som talar för att så redan är fallet. Den nygamla norra alliansen har förnyat sig i form av ett samarbete mellan ledare för hazarer, uzbeker och tajiker. Senaste halvåret har det förekommit sporadisk rapportering om att de gamla krigsherrarna åter beväpnar sig med hjälp av gamla förråd och smuggling. Eftersom norra alliansen hade sitt fäste i norra Afghanistan, så skulle det så småningom kunna bli tal om stridigheter mellan miliser och regeringlojala trupper. Miliser som sympatiserar med norra alliansen skulle också under förklädnad kunna attackera utlänningar för att kasta skulden på talibaner för att de är för starka och regeringen för att den är för svag. Iran gör också numera sitt bästa för att beväpna element både i det väpnade motståndet och den norra alliansen som ytterligare komplicerar det hela.

Utvecklingen i PRT MeS område innebär bekymmer för Sverige. Redan efter semestern skulle det kunna bli tal om förstärkningar eller förändringar av uppgiften för att inte balansen mellan uppgift och resurser ska gå fullständigt förlorad – se mitt inlägg från november 2010 angående förra överenskommelsen. En del debattörer kommer att kräva en minskning av trupperna. Det gäller här att regering och opposition erkänner säkerhetsläget och kan arbeta för en bred överenskommelse, där medel matchar ambitionen. Om säkerhetsläget drastiskt skulle försämras den närmaste tiden kommer det ändå att krävas en förstärkning enligt min bedömning, för att kunna minska delar av insatsen under ordnade former och minsta risk.

2011 är ett långt år.

DN

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare