I morgon kväll vänds världens blickar mot staden Homs i Syrien som är säte för det hårdnackade motståndet mot regimen. Enligt den syriska oppositionen har invånarna fått ett ultimatum av regimen som löper ut om 24 timmar – ge upp motståndet eller så anfaller vi! Insatserna i Syrien har också ökat med den generalstrejk – Strike4Dignity – som oppositionen genomfört i spridda delar av landet under dagen.
Inbördeskriget i Syrien såg också idag sina kanske hårdaste strider hittills när arméavhoppare slogs med 12. pansarbrigaden nära den jordanska gränsen i söder. Enligt rapporteringen försöker regimen att ta den kuperade terrängen norr om staden Busra al-Harir för att på så sätt få stopp på de överfall som görs mot säkerhetsstyrkornas underhållstrafik i området. Hittills håller den syriska armén hyggligt ihop under ledning av diktatorns bror, Maher al-Assad.
Det är inte bara omvärlden som anar att det är denne som de facto styr repressionen i landet. Det tycks också numera hans bror, presidenten, också hävda. I en lång intervju med ABC’s Barbara Walters tidigare i veckan berättar presidenten att han inte äger de egna styrkorna, utan att de tillhör regeringen. Som vanligt är det alltid intressant att gå till själva källan och läsa transkriberingen ovan för att försöka förstå hur president al-Assad tänker och vilka budskap han vill ha ut. En intressant sak är att han vidgår att landet har en diktatur, och att landet har varit utsatt för isoleringsförsök de senaste 30-35 åren.
I den ökade grad av isolering som regimen går igenom just nu är de fåtal vänligt sinnade också utsatta för intern press. I Libanon blev Hizbollah tvungna att acceptera att regeringen är med och medfinansierar specialtribunalen som utreder mordet på premiärministern Hariri, där de misstänkta är Hizbollahmedlemmar. I samband med den nyligen firade Ashurahögtiden gjorde Hizbollah’s ledare Nasrallah sitt första offentliga framträdande på tre år under några minuter i en förort till Beirut. Rörelsen, eller Motståndet som är den egna benämningen, är naturligtvis inte handfallen. Häromdagen sprängdes en vägbomb i södra Libanon, vilket sårade franska soldater i övervakningsstyrkan UNIFIL. Flera bedömare menar att det var en varning till Frankrike att inte driva upp insatserna i just Syrien. Den franska utrikesministern Alain Juppé sa i eftermiddags att Paris tror att Syrien låg bakom attacken, och att Hizbollah absolut utförde denna.
För Syrien och Hizbollah lever i en slags symbios. Oppositionen i form av Syriens nationella råd uttalade genom sin ledare, Burhan Ghalioun, att en ny ledning i Syrien skulle normalisera banden med Iran och genom förhandlingar med Israel ta Golanhöjderna i besittning. Denna avsiktsförklaring utgör ett hot mot själva livsluften för Hizbollah, varför motiven att handla stärks ytterligare. Framtiden för Hizbollah är alltså hårt knuten till den syriska regimens fortlevnad.
Därför är det sannolikt att omvärldens utökade press mot Syrien kommer att manifesteras i ökad oro initierad av Hizbollah. De måste till varje pris motverka regimens fall i Syrien. En tripp-trapp-trull skulle kunna vara: Massivt anfall Homs – Ökad press från omvärlden som exvis en flygförbudszon – Hizbollah genomför upptrappad verksamhet.
Det kan ligga närmare runt hörnet än vad vi tror. Idag förutsade Israels försvarsminister, Ehud Barak, att den syriska regimen troligen fallit inom några veckor. Försvarsminister Barak talade vid World Policy Conference i Wien, och menade att situationen i Syrien var bortom Israels kontroll, men att det skulle vara en välsignelse om Assadregimen föll. Tidigare har den israeliska regeringen varit ganska försiktig med att önska Assad’s fall på temat: Better the Devil we know.
Men räkna med att den syriska regimen inte ger sig utan kamp!
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Hezbollah är en libenesisk organisation, som verkar för shiamuslimer i Libanon. Den bildades för att skydda shiamuslimer under den israeliska ockupationen av södra Libanon. Den får stöd från Syrien och Iran, med det betyder inte den är en proxy-organisation. Den lever av sin egen kraft, och ett regimskifte i Syrien eller Iran betyder inte att dess makt i Libanon minskar, dels pga stöd från en majoritet av shiamuslimerna, dels pga sin vapenmakt.
Hezbollah och också kristna grupper i Libanon önskar inte regimskifte i Syrien, pga de inte önskar se en sunniregering.
Det israeliska flygvapnet hade idag uppvisning i libanesiskt luftrum, pga av en raketattack som inte ens nådde över gränsen. Senaste raketattacken var för två veckor sedan, Brigades of Abdullah Azzam med knytning till Al Qaida låg bakom den. Hezbollah har inte skjutit en raket över gränsen sedan kriget 2006. Trots att det kallar utgången från det kriget den gudomliga segern, blev de ordentligt vingklippta och vågar sig inte ut på för många äventyrligheter.
@Lars. Nja, Hizbollah formades som motvikt till Amal i slutet av 70-talet. Officiellt organiserat 1982, men shiamuslimer satte vid tiden för Israels invasion sitt hopp till att de skulle göra upp räkningen med PLO.
Hizbollah skulle få sin styrka reducerad om det skulle bli en sunniregering i Syrien, men jag håller med om att de har betydligt mer respekt för Israel än vad de vill låtsas om.
Från israeliskt geopolitiskt perspektiv, så har vi följande delfacit idag:
Libyen – saknar organiserade väpnade styrkor, och de tunga vapenen är förstörda.
Egypten – kaos i den pollitiska ledningen. Fredsfördrag och DMZ i Sinai. Förmodligen saknar militären både förmåga och vilja att organisera sig mot Israel.
Jordanien – relativt stabil regim. Fredsfördrag.
Saudi – isolationist regim som saknar uttalade ambitioner att projektera makt i närområdet.
Syrien – politiskt och militärt kaos.
Irak – saknar arme och de tunga vapnen förstördes för 8 år sedan.
Det enda potentiella strategiska hotet är för närvarande Iran, om landet skulle uppnå atomvapen.
Trots turbulensen ser läget ganska ljust ut just nu. Vi får njuta av det så länge det varar, för naturligtvis kommer något nytt hot att segla upp.
G. Tikotzinsky
@G. Tikotzinsky, Du glömde att nämna Libanon.
Vidare, att Saudiarabien inte har några maktambitioner är fel. Vem tror Du förser rebellerna i Syrien med vapen?
Flera arabländer slagna i spillror, och det ser ljust ut. För vem?
@Lars och GT. Jag håller med Lars när det gäller Saudiarabien. Som jag förstår menar G Israel. Men frågan är om inte svaga stater kring Israel är mer destabiliserande än alternativet.
@Lars
Som jag skrev i början på kommentaren, så tittade jag på Israels geopolitiska ställning.
Libanon har aldrig utgjort något strategiskt hot mot Israel. Däremot har landet under fyra decennier varit värdland för organisationer som för ett lågintensivt krig mot Israel.
@Försvar och Säkerhet: Min personliga åsikt, som inte delas av många israeler, är att ett lågintensivt och sporadiskt krig kring gränserna (model Libanon eller Gaza) är att föredra framför ett strategiskt hot som kärnvapenladdat Iran eller Egypten under Nasser.
Saudi – visst sprider landet pengar lite här och där, bl.a. för moskebyggen i Sverige. Men landet har aldrig på allvar projekterat makt i MÖ såsom Egypten, Iran, Libyen i Sahara-Sahel, eller Syrien i Libanon.
G. Tikotzinsky
Vågar nog att hävda att Israel befinner sig i periferin i den dragkamp som pågår i området, den mellan sunniter och shiiter.