Det är lätt att instämma i Överbefälhavarens stolthet över de insatser som Försvarsmaktens fantastiska personal gjort under 2011, vilka uppmärksammas i Försvarsmaktens årsredovisning 2011.
Det är FL 01/02, FS 20/21, bevakningsinsatser och incidentberedskap ned till den enskilde militärobservatören längst ut. En mängd materiel har tagits emot och övningsverksamhet genomförts, om än på för låg nivå. En hel del så kallade nyckeltal pekar åt rätt håll, även om inte insatser redovisas som ett sådant.
Men under ytan tickar två bomber. Andelen anskaffad krigsmateriel har sjunkit i jämn takt som andel av det totala anslaget från 26,5 % 2007 till 13,6 % 2011. Från 11 Mdkr till 5,3 Mdkr per år. Det ackumulerade anskaffningsbehov detta innebär om tio år kommer att skölja över Försvarsmakten likt en tsunami. Det är dags för en diskussion om hur en sådan situation ska undvikas.
Den andra bomben är apterad i personalförsörjningen. Enligt huvudbilagan ligger avgångar på egen begäran för GSS/K på 13 % mot planeringsantagandet 5 % vid fullt utvecklad organisation. Om vi kombinerar detta med skrivningarna om GMU i bilaga 2, där personalförsörjningen redovisas mer i detalj, så förvärras bilden.
Med en passus för att tabell 7 och tabell 8 inte går ihop (jag använder tabell 8), så kan vi se att 18 % av de antagna GSS/K inte slutför den grundläggande militära utbildningen. Det innebär att av 1000 antagna återstår det 713 GSS/K efter GMU och det första anställningsåret ((1000×0,82) x 0,87). Till detta kommer ytterligare avgångsorsaker än egen begäran som bedömt motsvarar hälften av egen begäran, vilket är ett ungerfärligt erfarenhetsvärde för yrkesofficerare. Det innebär att 1/3 försvinner det första året från antagning.
I en realt vikande försvarsekonomi, så innebär dessa två fall att ekvationen inte går ihop. Att fördela om pengar för att lindra det ena problemet kommer bara att förvärra det andra.
I juni 2008 lämnade Försvarsberedningen in det kaukasiska lackmustestet till regeringen. Det första provsvaret kom i Georgien i augusti samma år. Motdraget blev en underfinansierad inriktningsproposition. Därefter har de ryska ambitionerna avseende en kraftig upprustning blivit kända.
Låt vara att vi kan utgå från att det finns en stark propagandafaktor i den blivande presidenten Putins vallöften, att det är mycket korruption och att tillståndet i de ryska stridskrafterna är, och har varit svagt de senaste 15 åren. 770 md $ i materielförnyelse de kommande tio åren kan ställas i relation till vår egen anskaffningsplan jag berörde ovan. Kring 2020 har Ryssland omsatt många av sina materielsystem medan vi står inför en stor omsättning. Från Jakobsgatan hörs ingenting.
Som Ernst Rolf sjöng:
”Jag är ute när gumman min är inne”
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Per K Eleman (Inklistrad av red sedan orginalkommentaren försvann)
I går (onsdag) lämnade försvarsledningen sin årsredovisning för 2011 till regeringskansliet. Av den framgår att 1 507 281 tkr av det totala anslaget för 2011 inte nyttjats. Av detta belopp antas försvaret få disponera ca 400 000 tkr under 2012 i form av så kallat anslagssparande. Resterande belopp – ca 1.1 miljarder kr – går raka vägen tillbaka in i statskassan utan att passera gå.
Detta monumentala misslyckande framställs i förskönande ordalag av ansvarigt statsråd, på vilkens blogg kan läsas att: ” För 2012 betyder 2011 års ekonomiska resultat att försvarets övningsverksamhet kan utökas jämfört med tidigare plan. Det är genuint positivt för kvaliteten i verksamheten.”
Helena Holmstedt, försvarets ekonomidirektör, nyttjar även hon retorik baserad på bakvänd logik när hon påstår att: ”Anslagssparandet på förbandsanslaget, cirka 400 miljoner kronor, kan nu användas till en fortsatt reformering av Försvarsmakten under 2012. Bland annat kommer övningsverksamheten att förstärkas och vissa soldatanställningar tidigareläggas.”
Sanningen är att merparten av de 424 938 tkr av anslaget 1.1 förbandsverksamhet som inte nyttjades under 2011 var avsedda för övningsverksamhet. Den övningsverksamhet under 2012 som Tolgfors och Holmstedt väljer att benämna som ”utökad” och ”förstärkt” är i reella termer inte mycket annat än ett återläggande av den övningsverksamhet som ursprungligen planerades genomföras under 2012, men som under hösten 2011 tvingades lyftas ur planen för att finansiera den anslagskredit försvarsledningen, på grund av bristande förmåga att ställa adekvata ekonomiska prognoser, in i det sista trodde sig behöva nyttja under 2012.
De negativa konsekvenserna av den bortbantade övningsverksamheten 2011 framgår, trots mycket tillbakahållna och nedtonade formuleringar, av årsredovisningen.
Några exempel: Arméförbanden har brister avseende såväl personal som materiel och ca en tredjedel av förbanden kan inte lösa uppgifter i förband av kompani storlek – KOMPANI (ja, så står det!). Marina stridskrafter har förutom personella vakanser och brister i tillgänglig materiel inte förmåga att uppträda i sammansatta förband. Beträffande stridsflygdivisionerna har låg tillgänglighet inom JAS 39 systemet, brist på flygplansskrov, materiel, flygtekniker, underrättelsepersonal, telekrigsofficerare och bildtolkar samt en ensidig inriktning mot spaningsrollen hämmat utvecklingen.
Tolgfors ger på sin blogg exempel på fatal brist på slutledning: ” …tiden med ständiga svarta hål i Försvarsmaktens ekonomi uppenbarligen är över.”
I realiteten – vår verklighet – förhåller det sig så att konsekvenserna för förbandens utveckling förblir lika besvärande oavsett om de ekonomiska bristerna tidsmässigt förläggs före eller efter bokslut.
I 12 a § förordning (2007:1266 ) med instruktion för Försvarsmakten regleras allt sedan 2010-08-01 att det vid myndigheten ska finnas ett insynsråd. Regeringen har ännu inte utsett några ledamöter till detta insynsråd – det är nog hög tid att göra det…
Anonym – (Redigerad avsändaradress av red)
För försvarsministern gör det ingenting att FM är snudd på obrukbar, så länge BUDGETEN är i BALANS.
Kejsarens kläder var säkert också ”i balans” – tills någon vågade yppa sanningen.