Händelserna i Iran och Irak har på kort tid ställt det moderna tekniska och automatiserade kriget i blixtbelysning. USA har visat att landet är i stånd att verkställa en presidentbeordrad avrättning av en högt uppsatt iransk militär chef med hjälp av en fjärrmanövrerad drönare. På detta har Iran svarat i form av raketattacker mot amerikanska baser i Irak och kort därefter har nedskjutning, av ett civilt flygplan ägt rum över iranskt luftrum med en luftvärnsrobot, något som anges ha skett av ”misstag”. De detaljerade orsakerna till detta ”misstag” är i nuläget oklara.

Den första händelsen visar hur modern övervakningsteknik gör det möjligt att följa enskilda individer i realtid och med hjälp av fjärrstyrda beväpnade drönare verkställa bekämpning av en enskild individ så att denne dör. Det innebär att snart sagt ingen individ, vare sig i fred eller krig, helt kan undgå att bli bekämpad om någon statsledning finner det förenligt med sina intressen ett genomföra en sådan ”avrättning”.

Den andra händelsen visar att bekämpning av civila och militära mål med robotar på långa avstånd med mycket hög träffsannolikhet även mot mycket små mål, sedan lång tid är fullt möjliga att genomföra. De ryska Iskanderrobotarna som utplacerats i Kaliningrad utgör därför att hot mot ett stort antal civila och militära mål i hela Sydsverige.

Den tredje händelsen visar också med stor tydlighet hur oerhört korta tidsrymder som föreligger för beslut om insättande av avancerade vapensystem vid upplevda hot. Händelsen visar också hur misstag kan uppstå p g a ofullständig information före beslut, något som kan leda till katastrofala konsekvenser i form av stora förluster i människoliv, men också oöverskådliga konsekvenser av militär och politisk natur som kan eskalera en konflikt långt över den ursprungligen avsedda.

Det bör också observeras att alla dessa tre händelser, som utspelats under en relativt kort tidsrymd, ägt rum utan att formellt krig egentligen föreligger mellan USA och Iran. Den senare staten föredrar att bedriva olika former av angrepp i flera olika stater genom ombud. Delvis likartade förhållanden råder i Östra Ukraina.

För svensk del är det således av vikt att i den fortsatta utvecklingen av totalförsvaret beakta att allvarliga angrepp mot viktiga delar av vår ledning, av vår militära och civila infrastruktur etc kan äga rum utan att vi formellt sett befinner oss i krig. Sådana händelser är inte att anse som fredstida ”kriser” trots att inte krigstillstånd råder. Beredskapen för sådana handlingar, vilka uppenbarligen hör hemma i en kontext av säkerhetspolitisk fara för landet, bör således betecknas som ”krigsfara” i Regeringsformens mening, och måste således – på ett relativt tidigt stadium – kunna föranleda beredskapshöjningar för krig, d v s en övergång till skärpt beredskap.

Författaren är f d Generaldirektör. Han är ledamot av KKrVA.

Bilden ovan: Räddningspersonal söker av området där det Ukranska planet kraschade och 176 personer dog. Foto: Shutterstock.com