I dagarna beslutas om nådastöten för sjukhuset i Sollefteå. En typisk garnisonsort i glesbygden som efter avveckling av sina regementen (I21 och T3), under lång tid sett en målmedveten utarmning av den akutsjukvård som redan idag inte kan prestera det som de flesta ser som självklart.
Orten är ännu ett typexempel på bristande systemförståelse i ett havererat totalförsvar där organisationer och myndigheter som endast agerar i ”eget rör”, inte kan se vilka konsekvenser man skapar och måste hanteras av andra. Ej heller kan man se vad andra gör som får konsekvenser för sig själv.
Det finns säkert fler orsaker, men det är ganska givet att man förr byggde regementen och sjukhus på samma plats av en anledning. Förutom vardaglig sjukdom, så händer det olyckor, stora som små när många och ibland trötta unga människor ska utbildas och övas i fordons-, materiel-, och sprängtjänst samt plutons-, och kompanivis skjutning med skarp ammunition. Det är ju knappast någon nyhet, ej heller att både volym och risk ökar med ökande värnpliktskullar som ska stressas igenom av ett bristfälligt antal instruktörer.
Ett rimligt antagande är att de som fått till uppgift att planera för ett nytt regemente är skolade och levt i tron att sjukvården fungerar som den alltid gjort och har därför inte insikten om att sjukhusbyggnader och skyltar inte betyder att det finns adekvat kompetens för de uppgifter som kan komma att krävas utifrån de krav som Försvarsmakten (FM)/NATO ställer.
Även om kompetens finns inom FM (Generalläkaren) så är det uppenbart att någon av politiken särskild beredning avseende sjukvårdsberedskap lyser med sin frånvaro. Detta vore ju högst rimligt när man ska plikta in unga män och kvinnor till en plats och tjänsterisk de själva inte valt.
Region Västernorrland har ingen helikopter (som ändå bara kan ta en patient i taget) ej heller står någon ambulans i ständig beredskap inne i Sollefteå. Mellan Sollefteå och Sundsvall eller Örnsköldsvik tar det ca 1,5 timme med bil på sommarväg. På vintern avsevärt längre tid.
Om dagens I21 vid en SUSA (särskild utbildning skarp ammunition) får en skadad soldat så kan denne sannolikt få adekvat kamratvård (<10min) men om man ens hinner till Sollefteå sjukhus så finns det redan nu inte någon adekvat akutsjukvård (ATLS) att finna inom 1 timme(<1tim). Än mindre hinner man fram till ett operationsbord i Örnsköldsvik eller Sundsvall inom stipulerade 2 timmar(<2tim) från skadetillfället. Denna risk har varit uppenbar från den dag som beslut togs om återuppbyggnad av I21 och vi är flera, som på många sätt försökt lyfta frågan på både på Högkvarteret, inför Generalläkaren GL och Militärregion Norr.
Alla svarade med att ”vi planerar vårt, regioner får ta sitt ansvar för sjukvård”. Regionen är antagligen lycklig över återetableringen men kommer knappast att göra något åt akutsjukvården så länge ingen ställer motkrav. Således har regering och försvarsmakt planerat och återbyggt ett regemente samtidigt som man blundat för nedläggning av en för FM helt kritisk förmåga. Det är i högsta grad underligt att FM accepterar sämre villkor för värnpliktiga inrikes, än för sina soldater utrikes. Den dagen som en värnpliktig förlorar livet på en alldeles för lång vinterväg till Sundsvall, den dagen står både politiken samt Försvarsmakten med byxorna nere. Ingen kan säga; -För att citera en känd politiker från samma region. – ”Vi såg det inte komma”.