av Lars Holmqvist
Den 10 december 2018 fattade FN beslut om att anta en internationell överenskommelse kallad Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration.
Arbetet med att ta fram överenskommelsen har pågått ett par år och utformningen fastställdes slutligt i juli. Sedan tidigare finns FN:s flyktingkonvention från 1951 men för gruppen migranter – som är långt större (över 250 miljoner) än delmängden flyktingar (c:a 65 miljoner) – så saknas regelverk, en brist som FN nu velat åtgärda.
Överenskommelsen är inte rättsligt bindande utan sägs vara ”politiskt bindande”, en uttryckt ambition om man så vill.
När avtalstexten fastställdes blev det en del notiser runt den 14 juli men därefter var det ganska tyst. Även mindre alternativa media på högerkanten, som Nordfront, Fria tider och Politikfakta skrev om avtalet samma dag.
Drygt två månader senare, tisdagen den 25 september, publicerar nyadagbladet.se en artikel med rubriken ”Så ska FNs nya migrationspakt underlätta migration över hela världen”.
”Migrationspakten” presenteras för läsaren i en synbarligen objektiv text, men med starkt kritisk underton. Med ett tjugotal punkter får läsaren en bild av FN-dokumentet. Ett exempel:
Artikeln:
”…medel till tidningar som inte rapporterar “objektivt” om migranter skall strypas”
FN-text:
Promote independent, objective and quality reporting of media outlets, including internet based information, including by sensitizing and educating media professionals on migration-related issues and terminology, investing in ethical reporting standards and advertising, and stopping allocation of public funding or material support to media outlets that systematically promote intolerance, xenophobia, racism and other forms of discrimination towards migrants, in full respect for the freedom of the media.
Efter några dagar börjar innehållet i artikeln fångas upp av olika bloggare, en efter en. Den 6 oktober presenteras ett blogginlägg med den föga återhållsamma rubriken ”Sverige begår självmord – den 10 december skriver medlemsländerna under FN:s migrationsramverk”. En blogg med nära 500 000 besök/år. Några dagar senare skriver en av landets mest kända bloggare: FN:s nya migrationsramverk kommer detaljstyra invandring och integration i Sverige”.
Detta är förstås inte sant men dessa blogginlägg blir lästa, de diskuteras och via sociala medier såsom Facebook och Twitter delas de vidare till andra. Kritiken mot Global Compact får ett eget liv som bland annat har lett framtill att hittills i december har demonstrationer hållits vid Mynttorget i Stockholm under tre helger i rad.
Global Compact är til syvende og sidst ett FN-dokument. Mångordigt och yvigt med en ambition att kunna tolereras av alla medlemsländer (även om några valde att inte skriva under).
I denna text tar jag inte ställning till om Sverige borde eller inte borde skriva under. Avtalet hade nog förtjänat en politisk diskussion och bortsett från skränande röster på sociala medier så har det även funnits andra åsikter. Som exempel kan nämnas att Journalistförbundet har ifrågasatt vissa skrivningar. Såväl SvD som GP och Expressen och även andra har luftat kritik och uppmanat regeringen att inte skriva under avtalet. Sent omsider, i slutet av november, vaknade även oppositionen i riksdagen. Främst M och SD.
Global Compact är som tidigare nämnt inte rättsligt bindande. Den är en ambition och det står varje FN-land fritt att följa eller inte följa dokumentets intentioner.
Ändå så har ett stort antal svenskar på kort tid nåtts av ett budskap som är känslomässigt engagerande, starkt negativt laddat och i sak fel.
Därmed har den svenska tilliten skadats, än en gång. De i sak felaktiga beskrivningarna av Global Compact stödjer tyvärr några av de narrativ vi ganska ofta kan se, narrativ som syftar till att driva splittring i vårt samhälle:
- Migrationshotet är illa och det kommer att bli värre
- Svenska politiker kommer – uppfyllda av viljan att följa FN – att fatta dåraktiga beslut som skadar Sverige
- Bakom detta finns en internationell – ”globalistisk” – agenda som går ut på att skada nationalstaterna.
Min mening är att bruset runt Global Compact är en god illustration av hur informationspåverkan kan se ut. Genom att pumpa ut ett känsloladdat budskap som ”nästan” är korrekt beskrivet, byggs och förstärks en undergångsstämning. Men sådant här borde kunna gå att undvika.
Vad som borde ha gjorts
Först och främst måste regeringen, oppositionen, media och högre företrädare för myndigheter och organisationer inse att genom det ökade inslaget av informationspåverkan så har medielandskapet förändrats i grunden de senaste åren.
Att agera rätt är idag inte det avgörande utan endast en grundförutsättning. Därtill måste man agera och kommunicera på ett sätt som förebygger och motverkar informationspåverkan. En regering som inte (under sommaren eller tidigare) tar initiativet att berätta om Global Compact, en opposition som inte intresserar sig för frågan innan det börjar utlysas demonstrationer invid Riksdagshuset och en krets av etablerade medier som inte visar det minsta intresse för vad som bubblar på sociala medier innan det kokar över, förtjänar helt enkelt betyget underkänt.
När den politiska sfären står inför större händelser, avser fatta större beslut eller fatta beslut inom områden som kan anses vara kontroversiella i något avseende, bör någon form av kommunikationsrelaterad RSA (Risk- och SäkerhetsAnalys) genomföras. Ungefär: ”Hur kommer vårt agerande att tas emot av dem som vill driva splittring och polarisering? Vilka budskap kan tänkas skapa eller öka oro hos allmänheten? Hur kan vi agera proaktivt för att minska riskerna och/eller begränsa skadan?”
Hade man redan i somras tänkt genom hur Global Compact skulle kunna användas för att driva informationspåverkan, så hade frågan sannolikt kunnat desarmeras eller i vart fall skapa mindre oro än vad som nu har blivit fallet.
MSB om begreppet informationspåverkan:
”Informationspåverkan är potentiellt skadlig kommunikation som främmande makt eller deras ombud ligger bakom (medvetet eller omedvetet). Det handlar om en medveten inblandning från främmande makt i inomstatliga angelägenheter där försök görs att skapa misstro medborgare emellan samt mellan medborgare och stat. Informationspåverkan används för att stötta främmande makts agenda och utformas så att de utnyttjar uppfattade sårbarheter i samhället. Genom att studera ett samhälle, dess motsättningar, kontroverser och utmaningar riktas insatserna mot dessa sårbarheter i syfte att öka splittringen i samhället”. (Ur ”Att möta informationspåverkan – handbok för kommunikatörer”, publicerad juni 2018 ).
Författaren är egen företagare och reservofficer.