Idag [Edit] eller i morgon – rapporten kan skjutas fram [Slut Edit] kommer Internationella Atomenergiorganet, IAEA, med sin nya rapport om det iranska atomprogrammet. Rapporten förväntas, enligt publicerade läckor, visa att Iran med hjälp från omvärlden lyckats bemästra själva detonationsförloppet av ett kärnvapen. Det skulle innebära att landet har kärnvapen inom räckhåll. Robotteknologi finns liksom en hel del uranium samlat. Tiden från beslut till att Iran har ett färdigt vapen kan därmed vara mindre än ett år, i värsta fall några månader.

De olika psykologiska operationerna kring Iran och Israel/Väst fortsätter. Sedan förra artikeln har Israels president, Simon Peres, sagt att den militära lösningen ligger närmare än den diplomatiska. Olika amerikanska företrädare har signalerat dels att USA inte är helt övertygat om att Israel kommer förvarna landet inför en eventuell attack på Iran, och dels att det största hotet för närvarande mot amerikansk säkerhet är….Iran. De ryska och franska utrikesministrarna, Lavrov och Juppe, har varnat för de oförutsägbara konsekvenserna av en israelisk attack. Iranierna själva är stridslystna och hävdar bland annat att USA och Israel är som inträngda katter i ett hörn. President Ahmadinejad varnar för iranska motåtgärder.

Alla dessa utspel är svåra att värdera. Är de uttryck för farhågor eller rena hot? Finns det någon substans bakom eventuella hot? Vill sändaren påverka andra aktörer att agera i sitt ställe? Försöker någon försvåra den egna sidans aggressiva åtgärder för att vederbörande inte tror på de egna planerna?

Dessa frågor måste också värderas mot de inblandades intressen. Hur vill president Obama uppfattas inför presidentvalet 2012? Hur drabbar eventuella sanktioner mot Irans centralbank den kinesiska oljeimporten? Vill Saudiarabien ha amerikanskt stöd för avväpning av den iranska kärnvapenframställningen? Kan några av aktörerna vilja pressa Iran så hårt med sanktioner att regimen imploderar och mer gästvänliga krafter kommer till makten?

För Sveriges del är frågan om de iranska kärnvapnen och omvärlden sätt att hantera denna kris viktig av minst tre skäl. För det första är det ett uttalat svenskt intresse att kärnvapenspridningen inte fortsätter, helst ska det ske en kärnvapennedrustning. Ett Iran med kärnvapen kan komma att innebära att Saudiarabien, Turkiet och Egypten går samma väg. Andra möjliga länder är så småningom Irak, Förenade Arabemiraten och varför inte Libyen? Därför ligger det i vårt intresse att Iran istället väljer en fredlig väg med sitt kärnenergiprogram. Frågan är bara hur de ska övertygas om detta.

Ett Iran med kärnvapen får utökad handlingsfrihet att gå på offensiven genom ombud. Diverse organisationer kan agera med en helt annan säkerhet och stöd från det iranska revolutionsgardet under skyddet av dessa vapen, vilket ökar sannolikheten för våldsamheter över tid i regionen. En attack som fördröjer det iranska programmet med några år kan utlösa olika reaktioner. Dels kan ovanstående fortfarande inträffa, dels kan den iranska beslutsamheten att verkligen fullfölja ett program bli monumental. Alla dessa möjliga negativa utfall kan resultera i kraftigt höjda oljepriser, vilket inverkar menligt på den globala ekonomin. Det i sin tur är mindre fördelaktigt för vår handelsnation.

Det tredje skälet är de potentiella robotbanor som går från Iran över vår del av Europa mot USA, och vice versa. För närvarande bedöms den iranska roboten Shabab-3 ha en räckvidd kring 200 mil. Denna räckvidd kan vara mångfaldigad om ett decennium, vilket förklarar varför USA är intresserade av att patrullera Östersjön med en Aegiskryssare . Ett Iran med kärnvapen kan förändra vår bild av NATO:s gemensamma robotförsvar och/eller påverka vår egen utformning av det egna luftförsvaret. En Aegiskryssare i Östersjön kan också bli en källa till friktioner mellan USA och Ryssland, eftersom ett system av dessa fartyg kan degradera den ryska förstaslagsförmågan betydligt samtidigt som Iran hålls under uppsikt.

Nya utspel är att följa efter dagens rapport. Utrymmet för misstag minskar. Risken ökar att något utspel tas för intäkt för nya utspel eller handlingar baserat på rädsla, ödestro eller annat i en ständigt stigande ström av aggression. Motsatsen till det gamla persiska ordspråket:

Med växande förstånd minskar pratlusten.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

DN
SvD
Aftonbladet

Mer av samma författare