Ryssland reagerar med både ilska och oro efter Ukrainas anfall mot dess bombflyg kan man läsa i tidningen. Oro – ja det får vi hoppas. Ilska – jaha, men den bör riktas mot den egna krigs- och polismakten som låter motståndaren ta sig in flera hundra mil på ryskt territorium.
Snacka om att tas med brallorna nere! Det är ju inte första gången man överraskas ”bortom” Ukrainas räckvidd. Det är ju skälet till att bombflyget stod på de aktuella platserna där det står efter tidigare bekämpning på ordinarie baser. Det är ju också bussigt att ställa upp planen i långa raka rader så att man alltid träffar något om man ligger rätt i sida.
Det är bara att lyfta på hatten för en djärv och väl genomförd operation. Samtidigt kan Trump sitta trumpen i vita huset och se sina fredsplaner (om han nu någonsin haft några) gå upp i rök tillsammans med de ryska planen. Förlusten av planen är naturligtvis illa för Putin men vi kanske skulle fundera mer på vad den samlade förlusten av en miljon soldater (döda och skadade) betyder för Rysslands framtid.
Inte ens i Ryssland kan detta bakslag döljas och moral och stridsvilja kommer att påverkas
Det finns säkert många lärdomar att dra av det som hänt men vi vet nog inte tillräckligt mycket ännu men en sak är jag övertygad om:
En sådan här operation kan bara en hängiven och professionell organisation genomföra men den har naturligtvis haft ”hjälp” av en auktoritär osjälvständig och omotiverad motståndare.
Dessa två system går inte att förena. Ett av dem måste bort och då är valet för oss i Europa självklart – men det är inte Ryssland som skall bort utan Rysslands diktatoriska och korrupta ledning och ersättas med en folkvald ledning. Kanske framtvingad. Svårt – ja, men vad är alternativet – vänta och se och ta smällen om 5-10 år när Ryssland enligt vissa analytiker återhämtat sig militärt och då är priset mycket högre. Min personliga uppfattning är att Ryssland löper stor risk att implodera och det bör vi fortsätta hjälpa dem att göra genom att ge Ukraina ett fortsatt och starkare stöd. Ryssland behöver enligt min uppfattning mer än 10 år för återhämtning om förutsättningarna överhuvudtaget finns.
Ja men Putin har ju kärnvapen! Ja och dom har han inte använt hittills trots att han inte kommit i närheten av något av sina krigsmål ännu.
När skall vi i väst ta ”chickenracet” mot Putins kärnvapenhot? Eller skall vi vara hans kärnvapengisslan för evigt? Det bör göras nu om vi utmanas. Putin är en fegis och i själen märkt av alla sina misstag och tillkortakommanden. Han vet att en kärnvapeninsats innebär slutet för honom själv.
Europa har inte tid att vänta på ”att tiden har sin gång” Vi har resurser att lösa detta utan att USA tar ledningen – dom kommer att följa efter för att inte tappa för mycket inflytande och möjligheter att göra ”America great again”.